Den där magiska klonken.
Nu har jag lyckats knåpa ihop avslutningen och har du missat del 1 så kan du läsa den här
Roadtrippen till Ullared som nästan kostade mig segern
Det var i början på 2015 som jag började spela på allvar på nätet. Klubbpokern började dala och det var en rätt dryg resa till Casinot.
Nätpoker hemma?
Jag var rätt tveksam till att jag ens var vinnande på nätet men efter en gropig start så fick jag snurr på grejerna och mixen mellan nätet och livepoker funkade perfekt.
I oktober så deltog jag i Dybbans bootcamp och vid den tidpunkten kände jag att jag stod och stampade pokermässigt. Det gick helt ok men så fort jag nådde ett bra finalbord så gick det troll.
Självförtroendet var inte det bästa så man kan säga att det kom i rätt tidpunkt. Bootcampen har vi redan avklarat i tidigare bloggar så den ska jag inte tråka ut er mer med den men jag vidhåller att det var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv.
SM som följde gick inget vidare och julen närmade sig.
Det var nästan ett år sen jag hade slutat jobba så pengarna rullade inte direkt in om man säger så..
I ett svagt ögonblick så handicappade jag rullen avsevärt och styrde kosan mot Ullared med Linda för att inhandla julklappar till barnen.
För er som varit på Ullared så vet ni hur mycket folk brukar köpa men ni har inte varit där med Linda.
Den här gången säger kassörskan till mig att "vi får nog göra en delbetalning här"?
Ok? Vadå? Är jag inte trovärdig, frågade jag med ett leende.
Jodå, skrattade hon tillbaks. Det är bara det att kvittorullen inte räcker till.
Det får inte plats fler artiklar på kvittot.
Den har jag inte varit med om förut...
Bilen var fullpackad och vi styrde kosan hemåt.
Skit samma om kontot inte var så fett för nu var alla klappar klara och pengar kommer det alltid nya varje månad.
Vi hade kommit ungefär halvvägs när motorlampan började lysa och tempen gick upp i bott.
Nu är det som så att bilar inte är min grej, inte det minsta faktiskt.
Varken intresserad eller får ståfräs av lyxåk men det där med motorlampan fattade man ju att det inte var så bra.
Stannade och fyllde på någon blå vätska och det höll ett tag innan tempen steg igen.
Då hade man ynka 5mil kvar, det var mitt i natten och vi var trötta och ville bara hem.
-Vi chansar, sa jag och kände att någon gång ska man väl sätta tvåoutarn men givetvis blankade brädan och när vi nådde Vara så skrek motorn och strax därefter stannade hela skiten.
Där stod vi 3mil hemifrån mitt i natten med hela bilen full med grejer, vad gör man?
Man ringer givetvis klippan Jonny som kom direkt och bogserade hem oss.
Bilen ställde jag utaför mekonomen och messade Tony att han skulle återkomma dagen efter om vad som hade hänt.
När Linda väckte mig morgonen efter ville jag bara dra täcket över huvudet och aldrig mer gå upp.
Kylen hade gått sönder så motorn hade skurit, 16000 minst skulle det kosta att laga så det var bara att decimera rullen till den nivå att hundarna pinkade på en.
Kvalet
Meningen var att Hammarn och jag skulle åka kommande onsdag till Cosmopol för att spela kvalet till CPW, vilket vi gjorde varje år.
Men med de utgifter jag hade haft så kändes det som att betala 2500 för att kanske kvala in till en turre där man ändå skulle vara chanslös inte låg högst på prioriteringslistan, speciellt inte när man har familj så jag funderade på att ställa in.
Men pokergudarna ville annat för på söndagen blev jag 2a i steken för 36480kr så helt plöstligt var alla utgifter bortsuddade och man var break even. :)
Kvalet var nog det enklaste jag spelat. Inte för motstånd saknades utan mer för att allt satt och man slapp hamna på fel sida av myntet.
När en till skulle ut så var jag chipleader så man satt mest och väntade ut de andra. Äntligen var det klart..
Först skulle man ju dock genomlida ett par veckors väntan och ju närmare det kom desto mer tveksam blev jag.
16000kr för att spela en turnering? Det lät sjukt.
Jag var 50/50 om jag skulle sälja biljetten till Dybban, spela någon billigare och lägga resten i rullen men Linda var benhård.
-Är du så feg? Du har ju kvalat in. Se det som en upplevelse och ha kul.
Äntligen Main Event
De där orden ekade i skallen när jag kom fram till Casinot den 28e dec.
Hela lokalen kryllade av pokerkändisar och jag var för första gången på flera flera år nervös.
Jag drog plats och satte mig ner först av alla. Här skulle spelas solid och bra poker. När korten flög i luften var vi bara tre spelare på plats och första given kikar jag ner på QhKh, blindsen var 25-50 och jag satt på knappen.
Mina två motståndare som jag aldrig sett innan satt på SB samt CO. BB var borta.
Co säger 200 och vi båda andra synar.
Flopp KcKs4s. Co c-betar 450 och jag synar. SB checkraisar till 1300 och CO blixtsynar och jag likaså. Helt plöstligt är potten över 4000 och jag börjar inbilla mig allt möjligt.
Turn är 7h och det blir check fram till mig som varken vet ut eller in. Ska jag beta? Självklart borde jag det tänker jag men samtidigt kanske SB checkraisar igen och vad gör jag då när han leder ut på river?
Orka torska nästan hela stacken första handen.
Så jag checkar bakom trots att hela kroppen skriker NEJ!! bara för jag är scared money.
River kommer Jc och SB checkar. CO betar 2800 och jag fortsätter på min kycklinglinje med att bara syna.
CO visar K10o och jag rakar in en bra första pott men samtidigt lite skamsen över hur dåligt jag spelade handen. SB hade tydligen flushdrag med hålpipa så man duckade tydligen allt.
Bordet fylldes på och till höger om mig fick jag förra årets vinnare Christopher Andler så jag låtsades om att jag inte kände igen honom för jag ville inte han skulle ha psykologiskt övertag på mig. Det hade han nog ändå :)
Lite senare kom den störste av dom alla och slog sig ner.
Mr Eisenhower1 himself, Christian Jeppsson. Vid detta tillfälle var han etta i världen på turneringspoker och jag blev nervös bara av hans närvaro och jag spelade som en kratta med mina JJ mot honom i pott senare där jag lät han träffa sin Q på river utan strid och som den duktiga idiot jag var så betalade jag givetvis av också.
Nu så här i efterhand så förstår jag att jag var vansinnigt rädd för att bli checkraisad.
Jag inbillade mig att det skulle smälla med tre och fyrbet hela tiden men det var precis tvärt om.
En annan rolig hand som bör nämnas är i en hand jag spelade med en göteborgsprofil.
Vi kan kalla honom Jack Sparrow. :)
Jag minns inte hur brädan låg mer än att jag hade missat något drag när han på river sitter ur position och slänger in en 100-marker i potten och menar att det var meningen att slänga in en 5000-marker. Han bönar o ber till dealern. Snälla du, inte skulle jag beta 100 in i en pott på över 5000.
Men dealern tvingar honom att beta 300 som är minimum och jag börjar garva inombords.
Jag har sett detta flera gånger och det finns ingen på hela CC som angleshooter så mycket som denna man.
Hade det varit en billig turre hade jag gått allin bara för att men jag orkar inte bluffa bort alla marker till honom för en sån här grej, så jag synar 300 bara för att få se hans hand.
Mycket riktigt har han mellanpar som han bara ville ha en billig showdown med och än en gång fick han trixa. Att ingen annan har reagerat än är ett under men det är klart, han showar och håller på hela tiden så han maskerar det bra.
Dock ska det sägas att han faktiskt kan spela poker så det är synd att han ska hålla på och tramsa på det sättet. Det förtar lite av glädjen.
När första pausen kom så hade jag tappat ner till ca 20k och när jag gick för att möta Linda fick jag återigen skäll.
Du ser inte bekväm ut, skit i det. Ställ in markerna så åker vi hem om det är det du vill?
Hon hade helt rätt.
För första gången på väldigt länge så var jag inte bekväm. Jag var rädd för vad andra skulle tycka och rädd för att spela ”fel”.
Jag som alltid gått min egen väg. Smått tragikomiskt.
Efter pausen så splittrades vårat bord upp och jag blev flyttat till ett bord som såg humant ut. Visserligen satt Nisse och någon lös ungtupp vid namn Jerry vid bordet men inga superproffs.
Andra handen fick jag 67s på CO och efter att en herre limpat utg+1 så raisade jag för att isolera.
Nisse på BB hade dock andra planer och trebettade. Herren synade och jag likaså.
Floppen landar smått magiska A66 och Nisse checkar.
Utg+1 betar lite mindre än halvpott och jag synar men hjärtat hoppar till lite när Nisse börjar räkna marker och checkraisar. Utg synar och jag går allin för resten.
Det kostar inte Nisse mycket alls att syna av men samtidigt förstår han att jag givetvis har en 6a så han viker AK. Utg +1 synar dock av med A9 och blir helt tokig att jag har synat med 67s. Handen står och helt plötsligt har jag en spelbar stack.
Förlorar dock ett par potter till den där Jerry som inte verkar ha missat en flopp sen branden i Sundsvall 1888.
Slutar dock dagen på dryga 70k och är glad över att jag har överlevt.
Dag 2
Jag har egentligen inte jättemånga minnen från dag 2 men jag satt mestadels med bröderna Jerry och John.
Strax innan bubblan fick jag Qs10s i BB och CO spelade upp, Jerry synade in från sb och jag likaså.
Floppen kommer 24Q och det går rundcheck. Turn är 9s som ger mig fldrag och jag leder ut 1/3 pott ca. Co synar och Jerry foldar.
River är en röd femma och jag checkar i hopp om att få check bakom.
Istället skeppar CO och om jag synar och förlorar har jag ca 2bb kvar.
Nu har jag spelat en del med killen som jammade och det kändes aningen märkligt.
Alla A3, par och topträffar borde han cbettat på flopp för han är inte killen som spelar pottkontroll precis.
Efter lite stek så synar jag och den känslan när han muckar och säger ”bra syn” är svårslagen.
Efter detta får jag in allt på 89Q flopp med J10 vs AA där man ändå får svettas ett hjärter inför river. Aldrig är det enkelt.
På bubblan går spelet långsamt och vi spelar många små potter innan Jerry tillslut bustar sin egen bror på bubblan. Som han hade procent i också.
Snacka om fair play.
Finalbordsbubblan spricker när Dan spelar upp AK och får syn av Dennis Berglin med 1010. Allt åker in på floppen A10x men turn är Q och river är J så Dennis får lämna en massiv pott till Dan som slutar dagen som chipleader.
Själv slutade man 3e plats strax under 200k och drömmen levde.
I bilen på vägen hem kunde jag knappt tro det var sant.
Finalbord, helt sjukt.
Jag ringde upp Telefonkiosk och vi pratade taktik hela vägen hem.
Sånt där som jag normalt sett inte bryr mig om som ICM och vilken bild dom hade om mig. Jag fick extremt värdefulla tips och ett av dom fick mig att göra ett move som gjorde att jag började skaka för första gången någonsin vid ett pokerbord.
Finalbordet
Jag vaknade med en overklig känsla som när man har drömt en riktig skön dröm som gärna fick fortsätta. Det tog ett par sekunder innan man kopplade att det var sant. Hjärnan blir rätt mos av att spela så många timmar i kombination med dålig sömn.
Många tyckte jag var en idiot som åkte 15mil fram och tillbaka varje dag men jag finner det extremt avkopplande att sitta i bilen och gå igenom händer man har spelat, saker man gjorde bra eller som man kunde gjort annorlunda.
Sen är det synd att inget hotell har snappat upp att om dom erbjöd sen utcheckning och brunch istället för frukost så skulle nog övernattning locka mer.
Att spela poker till kl 02-03 och sen checka ut kl 11 och dra på stan tills spelet startar lockar inte mig i alla fall.
Jag vet att man kan fråga men det borde finnas ett ”pokerpaket” man kan boka för som pokerspelare är man av naturen lat när det kommer till sånt.
Dagen till ära så ville Linda följa med, svärföräldrarna tog kidsen och Jonny skulle köra. Även Hammarn och Byling joinade railen för att heja.
Planen var att hoppa upp ett par steg på prisstegen innan man tog risker eftersom det var 4/9 som var shorta.
Jag satt i position på Erlandsson och ur position på Jerry.
Däremot visste jag att jag hade spelat så många potter mot Jerry dagen innan där jag spelat löjligt tight. T ex checkat ner 1010 på låg bräda, alltid bara checkraisat nötter och synat med drag.
Planen var att idag göra tvärt om för det var omöjligt att inte denna kille hade snappat upp detta.
Erlandsson körde över bordet de första varven och jag väntade in mina spots precis som Ylitalo hade mantrat in.
Synade från bb med 99 när Erlandsson höjde knapp bara för att checkfolda turn och förbannade mig själv att jag inte lika gärna foldade pre då han knappast skulle låta mig komma billigt till showdown med den stacken.
Tipset jag hade fått av kiosken var att Erlandsson och Jerry förmodligen inte skulle vilja spela stora potter preflopp med tanke på Icm.
Planen var ju att vänta ut shortstackarna men som vanligt kunde jag inte hålla mig. Efter ett par varv hade en spelare åkt ut när Erlandsson återigen höjde på min BB. Jag tittade ner på 7d8d och trebettade stort. Helt huvudlöst men kände mig pressad att spela tillbaka och man kan bara ta att bli överkörd till en viss gräns.
Erlandsson tar syn och floppen kommer 345r med ett ruter för backdoor.
I potten ligger runt 100k och jag har 180k bakom.
Jag leder ut 80k för att han ska tro att jag inte kommer folda och ber till Gud att han sätter mig på högt par.
Det är då det händer, Erlandsson börjar stirra ner mig och jag börjar för första gången i livet att skaka. Så pass att jag fick sluta riffla marker och lägga handen på armen.
Efter vad som kändes som en evighet så suckar han och viker vad jag tror att han sa var par.
Jag sa att jag hade AA och jag tror han trodde på mig.
-Jag skiter faktiskt i pengarna, sa jag.
-Jag vill bara vinna.
Det låg en del sanning i det ändå. Jag förstod att denna chansen kommer inte igen. Däremot ville jag gärna glida med tills vi var 5 kvar för 5e-pris var den magiska 100k gränsen som man gärna ville ha.
Ett par givar senare tittar jag ner på KK och spelar upp Dans BB.
Då ställer en short på knappen och Dan hittar syn på BB. Tusen saker snurrar när jag ska bestämma mig. En shove är givetvis självklar för att isolera shortstacken men Dan täcker mig och är lite halvgalen i vissa spots och jag ville verkligen inte få in allt med 8 kvar mot Dan. Inte när 3 var jätteshorta så jag synar bara och garvar för mig själv att jag nyss sa : ”jag skiter i pengarna”
Floppen kommer något utan A i alla fall och Dan checkar. Jag orkar inte ens värdebetta river utan vill bara ha potten och köra ut en spelare.
Alla garvar när jag visar min hand och Erlandsson kläcker att ”där sprack den bluffen”.
Jag måste säga att jag har spelat mot många bra pokerspelare i min karriär men Erlandsson måste vara den värsta. Han är ett monster den karln och jag har aldrig sett någon göra så få misstag. Samtidigt är han grym på betsizing och verkar få alla dit han vill oavsett om det är fold eller syn han vill ha.
Resten av finalbordet flöt ungefär som man hade önskat. Shortarna bustade och när vi var 5 kvar åkte Erlandsson på ett par bad beats mot först en äldre herre och sen mot Jerry som bustade honom och vi var 4 kvar när det var dags för matpaus.
Avslutningen på dagen med en överraskning från förr
Efter en fantastisk måltid och lite ny energi så var vi 4 kvar och chipleadern pendlade mellan mig, Dan och Jerry.
En gång var jag allin mot Jerry och trodde jag förlorade så jag reste mig och skulle lämna när det visst blev stege på bordet och vi splittade.
Att man kan ha så mycket tur i en och samma turre är egentligen helt sinnessjukt men det var nästan som att det var regisserat.
För nu dök två av mina bästa barndomsvänner upp på casinot, ingen av dom spelar poker och är nog aldrig på casinot heller men dom hade slängt sig i bilen och kört 15mil för att överraska vilket gladde mig något enormt.
Speciellt eftersom vi inte hade setts på flera år. Det är äkta vänskap det.
Efter allt böljande fram och tillbaka hade jag egentligen bara en plan.
Jag skulle ha ut Jerry.
Jag förstod att jag skulle få ta en marginell syn men var villig att gambla då jag såg han som det största hotet.
Min HU är helt ok men jag tror nog att jag inte vinner mer än 2/10 mot honom HU om en sån titel.
Därför tog jag syn från BB med A2o och Jerry hade QK.
Brädan blankar och man kunde se smärtan i hans ansikte när han reste på sig och allt var över. Det gjorde lite ont för han verkade vara en sån go prick.
Nu klarade ju han sig helt ok efteråt så nu tycker jag inte synd om honom längre.
Att han kommer vinna en stor titel inom ett par år kan inte stå i mer än 1.20
Hu var kort och jag vann med A hög mot Dans Qx och vi firade hela natten lång med middag och dryck.
Dock så hade nerverna på chauffören inte varit i styr så jag fick vara nykter och köra hem. Ironi på hög nivå.
Slutligen
Jag hoppas att du som läst om den här resan blir sugen och tar chansen du med för det går.
Det är det som är det fina med poker att vem som helst kan vinna med lite flyt.
Nästa gång kanske det är du?
För mig är det ett minne jag kommer bära med mig hela livet och det kändes nästan som allt var uppgjort på något konstigt vis.
Det var bara meningen helt enkelt.
Enda jag saknade var att farsan hann att gå bort några år innan.
Så mycket som han stöttade mig i början av min pokerkarriär så hade det varit fantastiskt rolig att få dela upplevelsen med min allra bästa vän.
Men jag antar att man inte kan få allt.
Over n out /Mono
