Per Anderssons Pokerblogg

Meningen med livet?

Shit vad länge sen man skrev något. Tiden räcker helt enkelt inte till.
Har haft den här bloggen i bakhuvudet i snart ett år tror jag men veckorna bara flyger iväg och blogga hamnade allt längre ner på listan trots att jag älskar att skriva och speciellt när det är så många som hör av sig med uppmuntrande ord.
Säger som Erik "valterego" Rosenberg :
-Klart man vill ha läsare när man bloggar. Den som påstår något annat ljuger.
Jag förstår ändå att "Dybban" valde sluta skriva krönikor.
Då ska man ändå ha med i beaktningen att killen har skrivit ett par hundra stycken över åren och man kan inte annat än imponeras av lägstanivån, tja.. högstanivån är inte kattskit den heller.


Vad har hänt sen sist då? En hel del faktiskt.
Jag har bland annat löst livet stora gåta, men mer om det senare. Vi tar det från början.

2015 gick jag hem från jobbet efter över 20år på samma ställe. En tomhet och osäkerhet infann sig och som jag berättat tidigare gav jag nätpokern en seriös satsning. Dock insåg jag rätt snabbt att jag blev totalt osocial och det gick så långt att jag nästan blev folkskygg.
Jag, pratkvarnen nr 1 ville inte ens gå på fest.
Hoppade på en utbildning och läste logistik. Det kändes naturligt efter mitt yrkesval. Tiden gick och utbildingen var riktigt rolig. Kurskamraterna likaså.
Det var dags för praktik och jag fick erbjudande om att vara med och bygga upp en logstikavdelning från grunden på ett företag som tillverkade reservdelar till Volvo.
Inspirerande och affärsystemet kunde jag sedan innan så det kändes som att jag äntligen hade träffat rätt.
Jag var inne på andra veckan när jag insåg att något var fel. Dagen innan hade Frölunda spelat kvartsfinal i hockeyn och jag kom inte ens ihåg vad det blev.
Huvudet började snurra och jag fick svårt att andas, stannande till halvvägs från jobbet för att ta luft och mådde så dåligt att jag spydde vid vägkanten.
Väl framme på jobbet dröjde jag kvar i bilen och klarade inte av att gå in. Det stack i ansiktet ungefär som när handen "sover" och jag hade hjärtklappning. 
Ångest kallades det visst men jag som alltid har haft åsikten att "man bara kan ta sig i kragen" hade inte sett tecknen i tid.
Några veckor innan satt jag och pluggade och hade ställt alarm för att hämta Moa i skolan och åkte hemifrån strax före 13.
13:15 ringde mobilen och det var Moas lärare som undrade var jag var någonstans.
Då stod jag på Coop med en tom kundvagn i handen och fattade ingenting. Minns inte ens hur jag kom dit. Man borde kanske fattat?


Men tillbaks till parkeringen. 
Tillslut orkade jag gå in, marscherade in till chefen och sa upp mig.
Låter kaxigt men det var allt annat än det kan jag lova.
Jag ljög och sa att jag hade fått ett annat jobb som jag tyvärr inte kunde tacka nej till.
Chefen blev både förvånad och besviken och jag skäms än idag för hur jag hanterade situationen men sanningen var att jag ville bara hem och gömma mig från världen.
Väl hemma ringde jag 1177 och det tog nog inte mer än tre minuter innan jag otröstligt grät som ett litet barn. Den berömda väggen hade kommit ivägen även för mig.


Lyckligtvis mådde jag bättre redan efter ett par månader efter fantastiskt stöd från familj och vänner men framförallt från min underbara syster som fick mig att inse vad som är viktigt i livet. Hon var det stödet jag behövde. På alla sätt.
Men allt var inte toppen, vågen stod på nästan 140kg. Diabetesvärdet var kasst och jag fick äta 6 tabletter om dagen bara för att lyckas trycka ner min blodsockernivå.
Min syster kläckte iden om en bypassoperation och jag blev nästan förnärmad för såå tjock var man väl inte. Jo, det var jag.
September 2017 blev det av och jag gjorde en ny variant som kallas sleeve där man behåller sin magsäck och enbart smalnar av den.
Fördelen är att man fortfarande tar upp näring genom magsäcken och risken för komplikationer minskar avsevärt.
Det var en otroligt tuff tid både innan och efter operationen, anpassa sig till nya portioner och förändra sin livsstil helt.
Rätt kul det där, ibland när jag träffar någon jag inte sett på väldigt länge och dom frågar hur mycket man har gått ner i vikt så ser man på dom att dom tycker att man har tagit den "lätta" vägen genom att välja operation. 
Jag vågar lova att det inte är en lätt väg att gå, däremot är det ett utmärkt hjälpmedel.
Idag visar vågen 42kg mindre och jag har varken diabetes eller sömnapné längre och mår bättre än på länge.
2018 var mitt bästa pokerår på nätet någonsin och jag tror inte det var en tillfällighet.
Men det var något som fattades, jag behövde ett jobb och fasta rutiner för att inte falla tillbaka i gamla vanor.
Men vad? 
Började scrolla jobbannonser på Transportplanerare, Lageransvarig osv som var tanken när jag hoppade på min utbildning men inget kändes rätt.
Tog upp mobilen och ringde en gammal polare som jag visste var logistikansvarig på en större industri.
- Jag måste ha ett jobb.
Han trodde nog att jag sökte efter ett administrativt jobb men jag sa att helst av allt vill jag köra truck 8h och sen bara gå hem och lämna jobbet bakom mig.
Så nu sitter jag där, kör min truck i 8h och är lyckligare än nånsin. 
Världens skönaste arbetskamrater och jag studsar upp kl 0615 varje morgon oavsett om jag kom i säng kl 03 natten innan för att jag finalbordat steken.
Tiden flyger iväg på jobbet och flera gånger har jag stannat kvar någon halvtimme utan ta övertid bara för att bli färdig.
Då trivs man..

Meningen med livet var det ja.
Hade du frågat mig för ett par år sen hade jag nog svarat barn eller tjäna massor med pengar.
För andra kan det vara göra karriär eller brinna för en hobby men jag har svaret.
Meningen med livet kan sammanfattas med två enkla ord.


-Må Bra!

Det är faktiskt så enkelt. Gör det som får dig att må bra.
Spyr du på jobbet men kan inte sluta för du har huslån och ungar som måste ha PS4?
Lägg upp en plan och följ den. Det går.
Är du i en destruktiv relation? Lämna. Det är aldrig försent. 
Alla förtjänar att må bra.
Som någon vis filosof sa en gång : 
-Den friske har tusen önskningar, den sjuke har bara en.
Ibland måste man stanna upp och känna efter om man är lycklig eller inte.
Om du är det så grattis och glöm inte av att njuta.
Livet kan förändras snabbt men är man lyckligt lottat så har man familj och vänner som bryr sig.

Det har jag.. ni vet vilka ni är. Tack! <3

 

Over n out / Mono

Kommentera

  • Wow..

    Tack för alla snälla och uppmuntrande ord.
    Det betyder mer än vad ni tror att få en liten kommentar
    som uppskattning.

    #1
    Per Andersson
    2019-02-22 16:14:01
  • Du är en av mest genuint fina människor jag träffat Per. Oavsett om det är ett år mellan samtalen så blir jag jävligt glad varje gång. 
    Gör mig otroligt glad att läsa det här! Du är värd precis allt det där, och lite till. Till och med att dra ut till och från med en 3 outare. 

    #2
    Valdemarin
    2019-02-19 16:05:18
  • Bra skrivet. Nog väldigt nyttigt för många som har samma typ av problem. Keep it up!

    #3
    Peter
    2019-02-19 08:05:35
  • Vackert

    #4
    den stressade mannen
    2019-02-18 23:50:43
  • Läst 3 gånger nu och måste bara säga att detta är mer än grymt bra, det är världsklass. 

    #5
    C
    2019-02-18 22:30:46
  • Grymt bra inlägg!

    #6
    C
    2019-02-18 22:17:37
  • Fantastiskt bra skrivet, och väldigt träffande.

    #7
    Dan Johansson
    2019-02-18 10:55:43
  • jävligt kul läsning och kloka ord som vanligt,nu vill vi bara se den här bloggen lite mer frekvent.

    gött å höra att du börjar bli en tunnis...

    #8
    hattte
    2019-02-16 00:22:36
  • Såå träffande och bra skrivet

    #9
    Anna Uddeus
    2019-02-15 09:00:08
  • Wow, Per!!!! Fantasikt att höra. Sedan jag fyllde 40 så blir livet bara bättre. Då är vi många som insåg att livet inte blev som vi hade tänkt oss, och det är okej. Vi har accepterat det och all den erfarenhet vi bär med oss kan vi faktiskt använda oss utav. Det finns en ödmjukhet som kanske inte fanns på samma sätt innan. Men visst är det häftigt när man kommer till insikt och sedan faktiskt gör en förändring. Puss och Kram finaste Per
     

    #10
    Malin Svarén
    2019-02-14 23:03:18
  • Tack för feedbacken. Det värmer :)

    #11
    Per Andersson
    2019-02-14 22:45:28
  • En härlig text. Känner till allt det där du skriver dagligen i mitt arbete. Gött kämpat upp ur den vad beaten !

    #12
    Anders Hederström
    2019-02-14 21:36:25
  • Tack för ett viktigt och intressant inlägg, mvh en svs motspelare !

    #13
    x
    2019-02-14 20:13:18

Per Anderssons Pokerblogg

Per Andersson

Sveriges kanske mest kända okända pokerspelare syns oftast på Casino Cosmopol i Göteborg eller i Svenska spels pokerrum som ”Monopol”. Han har Spelat poker i drygt 14 år men alltid på amatörnivå. Per bloggar om livet som engagerad pokernörd och hur det är att spela poker när man har familj.

Sveriges bästa

Pokerbloggare