Dybbans bootcamp med Svenska Spel del 2
Här kan du läsa del 1
Som ni kanske räknade ut så störtade inte planet och när vi landade i Visby så tog jag mod till mig och gick fram för att presentera mig.
-Det är du som är Robin va? ( Vem skulle han annars vara?)
Efter lite handskakning så kom vi fram till att lunch på flygplatsen inte var ett alternativ så vi hoppade in i en taxi och begav oss innanför ringmuren.
Under måltiden så sa jag ca 432000 ord och Robin 20, munnen gick som en kulspruta men Robin höll god min och när han berättade att han inte sovit på hela natten för han hade spelat finalbord i sunday million så fattade jag piken och la band på mig själv.
Lite senare på resan så lyssnade vi på ett mycket inspirerande föredrag av Annelie Pompe där hon bl a berättade att hon spenderat en månad hos några munkar där man fick lämna ifrån sig alla sina tillbehörigheter och vara helt tyst i en månad.
- Per du får en miljon av mig om du klarar det, kläckte Robin och ingen fattade någonting. NOT! :)
I vilket fall så kom Marc och hämtade oss i minibussen och det var dags att hämta upp övriga deltagare på flygplatsen.
Alla utom Dogge, han åkte bil för flyga var inte hans grej.
Det här kommer jag säkerligen få äta upp men den enda jag kände att jag connectade med direkt var Jimmy, förmodligen för han inte var från Stockholm så därför blev jag extra glad när vi skulle dela rum.
Den där Magnus verkade vara en riktigt dryg brat och när man såg Julia så fattade man ju direkt att hon kom med bara för att hon var bländande snygg.
Suck vilken Kliché liksom..
Men ack så fel man hade.
Nästan exakt två år har gått och jag skulle kunna plocka upp mobilen nu och ringa vem som helst av dom och det vore som igår.
Det är väl bara Robin som inte skulle orka svara då.
Skämt åsido så fick man skämmas lite när Julia visade sig vara en av de absolut skönaste tjejer jag har träffat.
Totalt Spelfreak som nu mera syns i Atglive, vunnit lagSM i bordtennis och superaggro pokerspelare.
Magnus visade sig vara en av de mest ödmjuka killarna på jorden och trots att han klonkade SM-shorthanded en månad innan så var han en av de som verkligen visade genuin glädje för min skull när jag en dryg månad senare hade min största klonk.
Vi käkade lunch ihop innan SM i år och det var samma ödmjuka kille som innan. Riktigt kul.
Dogge och jag klickade riktigt bra och vi höll kontakten ett tag men eftersom vi lever olika liv så är det numer sporadiskt.
Däremot så ringde han och grattade min dotter när hon fyllde år vilket var en stor grej för henne och för det är jag evigt tacksam. Stort att han kom ihåg och tog sig tid.
Men man var inte direkt förvånad, han har ett oerhört stort hjärta den killen men så mediatränad att det nästan var som ticks.
Vi hade ett vad som gick ut på att kunna ta kort på Dogge utan att han log eller gjorde någon pose men det var lönlöst.
Programidén var uppbygd som en blandning mellan mästarnas mästare och så ska det låta, dvs varje dag tävlade vi och samlade poäng och på kvällen hade man "sin middag" där övriga fick ställa frågor.
Schemat var fullspäckat och vi hann bara spela en gryta där jag slog Robin HU så jag ligger i alla fall plus på proffset och vi lär ju inte mötas igen på duken så den segern tar jag med mig till graven. :)
För er som sett programmen kan jag avslöja att även om vi var de bästa vänner mellan inspelningarna så var det blodigt allvar i tävlingarna. Jag var så förbannad på mig själv efter första grenen eftersom jag kom sist så jag hade hellre tappat medvetandet än lyft upp huvudet ur skålen när vi skulle hålla andan.
Faktum är att jag tog ut mig såpass när diafragman vibrerade av syrebrist att jag pissade på mig en skvätt när luften var helt slut. Tur att man inte gjorde nummer 2 bara.
Värst var ändå sista dagen när Mattias Sunneborn kom på besök. Vi var helt slut efter träning, yoga och allt vad det innebar så när han kom med briljanta idén att vi skulle springa i en backe så sa jag till Robin i bussen att jag ger upp.
Mina ben bär mig knappt så jag tar en sista placering i denna gren.
Givetvis så blev vi indelade i lag så man var tvungen att ta ut sig ändå. Robin hamnade med den gravida tjejen och tjockisen så det hjälpte föga att han flög upp för backen och benen for som trummpinnar.
Jädrar vad snabb han var.
Positivt dock att han fick ihop mindre marker i finalen. Hehe..
Trots all värk och få timmar sömn under veckan så lovar jag att jag har inte haft så kul sen jag var tonåring och jag skulle lätt göra det igen.
Mixen som Dybban hade fått ihop av folk hade lyckats och om dom kör något liknande i framtiden så rekommenderar jag alla som vill ha ett äventyr att söka.
Den där Robin då?
Hur var han egentligen?
Jodå, han är oerhört trevlig med båda fötterna på jorden och jag unnar honom alla framgångar. Rent av helt sjukt att ingen sajt snappar upp honom som ambassadör. Han skulle vara lysande i en sån roll.
Jag minns inte vem som berättade storyn men det tar Robin 45min typ att gå igenom lokalen på ett EPT-event för han måste stanna och hälsa på allt och alla.
Inte nog med det, orden och sättet han coachade mig på gav mig en boost av självförtroende som jag bär med mig än idag. Tack!
Men den jag kom närmast var ändå Jimmy, trollkarlen.
Vi bodde tillsammans och är även än idag riktigt goda vänner som umgås när vi kan. Det är få som har sån passion för spelet som Jimmy, jag har coachat honom ett tag och han utvecklas med stormsteg så snart blir det tvärt om.
Han säger ofta att han uppskattar min vänskap och jag tror nog att jag är fruktansvärt dålig på att säga det samma.
Förlåt Jimmy, det är en ynnest att träffa en vän för livet så jag ska skärpa mig.
Over n out /Mono
P.s Nedan kommer avsnitten från tuben för er som vill se. D.s
(Jag är tjockisen) :D
Avsnitt 1 : https://www.youtube.com/watch?v=Z0bol6WkN20
Avsnitt 2 : https://www.youtube.com/watch?v=SVfgOKIqBPo&t=663s
Avsnitt 3 : https://www.youtube.com/watch?v=X-hWANI_lBI&t=650s
Avsnitt 4 : https://www.youtube.com/watch?v=g8DbOoxhQlU&t=194s
Avsnitt 5 : https://www.youtube.com/watch?v=yHx2xc7M7hQ
Avsnitt 6 : https://www.youtube.com/watch?v=EBg6B3waLps&t=374s
