Turhunden
Dag två på HORSE $10,000, som jag trodde kunde bli min turdag efter flytet med parkeringsplatsen, slutade dessvärre i moll även om det blev en spännande dag.
Jag fick börja dagen vid ett stentufft bord där inte en enda marker satt löst. Den enda som inte var tuff var Erik Sagström som hade stol 1 för han kom inte i tid utan fick stacken krympt från 38,000 till 30,000 innan han kom in och sen stoppade han raskt in pengarna på A8 i Hold’em och packade ihop. Kanske för större uppgifter i Bobbys Room på Bellagio där det höga cashgamen spelas.
Jag lyckades hålla i min startstack på knappa 140,000 i någon timme och hade sedan turen att bli bortlottad från bordet. Det nya bordet var betydligt snällare och ett par gubbar med exotiska utseenden fanns på plats. En av dem, som liknande Andrea Bocelli med skägg i hela ansiktet, visade sig komma från Bolivia. Lite ovanligt och kanske en mästare där men ingen toppspelare i det här fältet.
Jag fick flyt på det nya bordet och byggde upp mig om mest till ca 400,000 vilket då var mest på bordet och säkert topp-10 totalt. Då det var limitspel så kändes det fint och jag räknade med att det skulle räcka för att ta mig till pengarna med mersmak. 26 platser betalades och 26:e gav ca $15,000 då det var hög insats.
Jag tappade ett par potter vid det ”trevliga” bordet och med 300,000 kvar och till min fasa var det dags att bryta det bordet. Det föll sig inte bättre än att jag lottades tillbaka till det gamla bordet som fortfarande hade ungefär samma gubbar men någon hade åkt på platsen till höger om mig och där satt nu Jason Mercier med en jättestack. Han hade hoppat in sent dagen innan då han var i final i en annan tävling där han slutade tvåa, men på något vis lyckats roffa åt sig massor med chips på bara några perioder, typ vunnit varenda pott.
Går ju aldrig att säga riktigt vem som är bäst i poker men på meriterna i olika spel så är Jason nog det namn många skulle nämna om de tillfrågades vem som är världens bästa pokerspelare. Dessutom är han inne i en grym flytperiod och innan den här tävlingen så hade han redan vunnit ett bracelet och kommit tvåa i ett annat event. Senare visade det sig att han vann även denna tävling… Snacka om toppform och dessutom ska det vara något stort vad på gång där han vinner en hiskelig massa pengar (om han får betalt, är ju inte spelat på totomaten precis) om han tar en tredje titel under WSOP. Vanessa Selbst och kanske några till får nog svettas rejält. Mer om detta på länken här:
På det nya bordet stämde ingenting och på en rötbögs manér plockade Jason mig varje gång det bara blev vi två kvar i potterna. Fast bra spelare har ju tur brukar det sägas, eller så är det jycken som verkar vara största supportern som turar honom?
Hunden hejar på husse
Inte final här så då får hunden vara med och spela
Min kassa eroderade även om jag försökte snegla på skärmarna och hålla i chipsen för att ta mig in i pengarna men hände inget på andra bord så fick till slut sträcka vapen på 28:e plats. Mycket nesligt och trodde verkligen jag skulle gå längre då formen var god redan i den mindre HORSE tävlingen och jag hade så pass mycket chips ett tag.
Livet går vidare och sen dess har jag även lyckats busta ur ”seniors”. Fick aldrig tag i några chips där och i ärlighetens namn var inte de bord jag hamnade på lika festliga i år. Här såg Peter Eichhardt stark ut och hade fått ihop 100,000 första dagen (man startade med 5,000) och med ett bracelet på armen så var det upplagt för lek med pensionärerna men tyvärr åkta Peter på några stora potter dag två och fick bara ett litet tröstpris.
Peter var säkert mycket besviken men vi tröstade oss med en sashimi-orgie tillsammans med Christer på Sushi Fever på kvällen. Senare på kvällen några drinkar med Peter, Micke Tureniec och Emil Ohlsson. Trevligt.
