Tallinn calling
Hej!
Tillbaka i sadeln och sitter just nu med datorn i knä't och spelar dag 1B av main event på "The Real" Poker-SM i Tallinn. Stämningen i konferenslokalen är god om än fortfarande lite lågmäld så här på eftermiddagen trots att vi är igång med 23-24 bord. Övertygad om att ljudnivån kommer att tillta varefter vätskebalansen justeras upp till en normalare nivå. Det var trots allt en sen natt för många med diverse turneringar och cashgame igång (och förstås GT, öl och lite casinospel...).
Årets SM är annars en dundrande succé med feta startfält och glada deltagare oavsett vinst eller förlust. Pokerförbundet och Poker Event (Mauritz) förtjänar all cred för att man nu trimmat in arrangemanget på Hilton/Olympic i Tallinn. Min gissning är att detta kommer att vara den permanenta spelplatsen många år framöver och att antalet spelare kommer att växa varje år.
Jag kom igår lagom till mörkpokerturnerningen, även känt som "riktiga SM" och Europas äldsta pokertävling som spelats sedan 1975. Tävlingen drog i år 57 deltagare vilket troligen är nytt rekord. På den gamla goda tiden när jag började vara med och arrangera (på slutet av 80-talet) brukade vi vara strax under 50 startande när vi körde på Mallorca och Marbella. Lars Kjestrup, som jag hade nöjet att ha till bordsgranne under mörkpokern, hade något minne av att han drog 100 startande till Turkiet men jag tror han hallucinerar då det aldrig funnits så många mörkpokergubbar samlade mig veterligt.
Sviten Special (aka Drawmaha) tävlingen dagen innan drog 113 startande (nytt prydligt rekord) och höll på till morgonkulan då Olof Haglund, en god vän och vinnare av main event 2017, till slut lyfte bucklan.
Jag öppnade tävlingen starkt då jag fyllde mina tre första drag (två färger och en stege) men var tidiga nivåer så inte mycket att yvas över om man ökar stacken med 50% men förstås alltid trevligt med lite glid och respekt vid bordet. Trevligt gäng som turades om att ta barnotan, men jag tynade bort varefter mörkarna höjdes utan att komma ihåg någon speciell pott som särskilt oturlig. Busto med typ halva fältet kvar och fick trösta mig med ytterligare någon (ja, säg några då...) drink i casinot och lite Ultimate Hold'em med "syrrorna" (Annika och Ulrika) och Wiseguy som ledsagare för att spela någorlunda efter boken.
Efter att ha spenderat ett par timmar och donerat mina €250 på casinot tog jag mig upp en våning till konferensen (spellokalen) för att kolla in mörkpokern. Minns att jag och K-G Karlsson satt rätt ensamma nere i hörnet förra året när det vankades heads-up men nu bubblar lokalen fortfarande fast timmen börjar bli sen (ca 03.00).
Man är fyra spelare kvar och det ser minst sagt tufft ut med två före detta vinnare av Mörkpoker-SM (Greenbay och Peter La Terra) och två vinnare av Main Event (Ola Brandborn och Olof Haglund). Dessutom har gänget ytterligare ett antal titlar i olika grenar och Olof har dessutom vunnit Sviten för mindre än 24 timmar sen.
Chipstackarna är någorlunda jämna när jag kommer men mörkarna dyra. Jag eldar på lite som kommentator (stärkt av diverse % innanför västen) i hopp om att se lite blod flyta i stora potter. Med höga blinds och få (men duktiga) spelare så blir det en hel del "auto-play" och är man på fel sida med en halvskaplig hand som par i Ess eller två-par så är det svårt att rädda något. Gäller att man då täcker fienden för att leva vidare.
Efter ungefär en timme så har dimman lagt sig och Olof knackar ut Greenbay med en kung hög för andra titeln inom ett dygn (wow). Greenbay hade potten innan tappat en feting med tvåpar mot högre tvåpar och hade bara skärvor kvar.
Grattis Olof! Makalöst starkt att plocka hem två snabba "gubbevent" (Olofs egen benämning på mörkpoker-spelen). Enda trösten för övriga är att Olof nog blivit lite mör efter två dygn med minimalt med sömn och gör en ganska snabb sorti ur Main Event. Han får ägna sig åt champagnedrickande istället med flickvän och kompisar som är på ingång. Har visst hyrt sviten...
Senare delen av denna blogg skrivs dessvärre på rummet. Efter en late entry och en gemytlig plats vid ett bord i ett hörn jobbar jag försiktigt upp mina 30K till runt 40K innan bordet bryts. Trots att det är ett 20-tal bord igång så lottas tre spelare från gamla bordet över till ett annat. Det har gått hett till där berättar Lennart "Svarten" Åkervall som är den jag känner bäst på nya bordet. Anledningen är att det sitter en ung Jamie Gold kopia till höger om min nya plats. Jamie är amatören som vann WSOP 2006 och $12,000,000 som fortfarande är det högsta förstapriset som betalts ut i WSOP Main.
Han inte bara liknar Jamie utan han splashar lika mycket chips med rejäla bets med händer de flesta andra skulle ha dumpat raskt. Träffat alla floppar konstaterar Svarten. Ser ut som han gnagt ihop nästan 100,000 redan men efter en liten stund torskar han en stor pott med K9 mot KJ när det kommer en K på flopp. Det bryts sedan för en timmes middagsbreak. Jag, Niklas och Asmir har redan fått en stadig lunch på en kul restaurang ("Salt") bara några hundra meter bort men Asmir har förbeställt lite ostron, carpaccio och calamares i baren på bottenplan som kör lite trevliga smårätter.
Tyvärr är det kaos med matserveringen då det är samma kök som nu ska serva ett hundratal pokerspelare i restaurangen så vi får - trots förbeställningen - maten först fem minuter innan omstarten och får kasta i oss för att inte bli mer än 6-7 minuter sena. Lite oharmoniskt men vi har haft det trevligt i baren - förutom väntan - och stärkt oss med en öl och snaps.
Jag kommer tillbaka precis när det är dags för mig att ta stora mörken. Alla viker fram till "Jamie" som förstås attackerar från lilla mörken. Jag vet att det är 100% på den höjningen och han gillar att fläska i. Mörkarna är 200/400 (eller möjligen redan 300/600) och han höjer till 4,500, en kraftig överbet alltså. Jag sitter med KT vilket känns som en relativt stark hand i det läget så det blir syn. Floppen är mycket bra med AKT och jag väntar på nästa fetbet men nu kommer det bara en lilldutt på 2,300. Jag höjer till 7,000 och han viker och flashar en 8:a.
Kanske skulle jag bara ha synat en gång då han troligen fortsatt vara stöldbenägen om han var tom men samtidigt kan det komma Q eller J på turn som skulle ha kunnat ge honom en stege och då blir det förstås dyrt.
Efter ytterligare ett knappt varv så höjer Lill-Jamie (L-J - får snoka upp hans riktiga namn vid tillfälle...) till 1,700 och jag tittar in i dagens första premiumhand KK och höjer till 4,500. Alla viker fram till L-J som inte tvekar att syna. Floppen kommer nu 987 utan flushdrag. L-J checkar och jag betar 9,000 varpå han går all-in. Urk! Jag har ca 30K kvar och han lite mer. Jag överväger aldrig läggning med tanke på all reklam jag sett innan. Hoppas på att få se någon hand med ett stegdrag men han har mig redan med 87. Ingen hjälp på turn/river för min del och jag får dra mig tillbaka. Somnar någon timme i den sköna sängen med bra kuddar och ligger nu med datorn på magen. Bor på spelhotellet i år vilket är bekvämt.
Ska ta mig ner en sväng till spellokalen och se vilka som hänger i och får nog sen bli förhållandevis tidig natttning. Lite arbete vid datorn som är eftersatt så blir bra att pula med imorgon. Troligen en start i highroller (€700) Omaha fram på kvällningen och sen är det Omaha-SM på lördag som blir sista chansen på en SM-buckla såvida jag inte hoppar in i Chicago-tävlingen.
Avslutningsvis vill jag passa på att uppmärksamma och gratulera Ola Brandborn som är den pokerprofil som i år valts in i Hall of Fame. Mycket välförtjänt!
Ola är en god vän och vass pokerspelare, tänkare, tyckare, debattör och organisatör inom pokern. Ofta med bestämda åsikter uppbackade med vettiga argument och alltid på gott humör och med glimten i ögat (i dubbel bemärkelse då Ola har ett porslinsöga som enligt Valteregos podd någon gång satsats i en pott...).
Jag räknar inte med mer skriverier härifrån men ser fram emot ett par trevliga dagar till i ett somrigt Tallinn.
