Main event dag tre – del 1
Blev långt det här på grund av många intressanta pokerpotter. För att ni inte ska ledsna så lägger jag upp del 2 när jag vaknar imorgon (d v s fram på kvällningen svensk tid).
Igår var det 07/07 och undertecknads födelsedag. Inget som behöver firas direkt men dyker ju upp gratulanter på nätet och funderade ett tag på om det var 57 eller 58 jag skulle fylla. Räknade på det och blev glad att det var det lägre alternativet.
Jag var bjuden på middag av Kyle, en amerikansk spel/affärskontakt, tillsammans med Martin deKnijff på SW Steakhouse på Wynn (antar SW står för initialerna för ägaren Steve Wynn). Vi fick fint bord utomhus. Det har varit underbara kvällar här i Las Vegas i år med lite behagligare temperaturer än tidigare år på kvällar och nätter. Brukar ligga på 33-34 grader på kvällen men luften är torr så det känns behagligt. SW Steakhouse och systerrestaurangen Lakeside ligger fantastiskt vackert vid en liten konstgjord sjö med ett vattenfall som förvandlas till digital skärm där man kör trevliga minishower på 2-3 minuter varje halvtimma. Middagen gick inte av för hackor, oxfilén var mör och vinet fantastiskt (flaskan fotad i min Vivino app men ser nu bilden blev väldigt mörk) i trevligt sällskap.
Tanken var nu inte att detta var en födelsedagsmiddag eller ens att amerikanen skulle veta om att jag fyller år men Martin ”outade” mig till Kyle efter en timme. Normalt borde ju den som fyller år bjuda men Kyle hade redan sagt att han ville stå för fiolerna så det försökte jag inte reversera.
Tyvärr tar amerikaner födelsedagar seriöst så Kyle skålade upprepat för mig och jag bad till gud att inte kyparna skulle dyka upp och sjunga till efterrätten. Vi svenskar tycker sån’t där är skämmigt – haha. Jag slank kyparna men det kom en efterrätt på ett fat med Happy Birthday snirklat i choklad och ett blårandigt barnljus. Jodå, jag blåste... Martin fick sitt straff och fick sjunga med när Kyle tog ton i ett par rader – rättvist! Gott och trevligt var det i alla fall och är du i Vegas några dagar, speciellt under mer romantiska former, så rekommenderas dessa restauranger starkt.
Åter till pokern och main event. Dagen började lite stressigt då jag hade lite kommunikation med Sverige angående ett brådskande avtal som skulle undertecknas. Jag kom lite i tidsnöd och när jag skulle ringa ned och beställa bilen framkörd så svarade man inte på Valet Parking. Slutresultatet blev att jag inte skulle hinna vänta på att få fram bilen utan tog en taxi till Rio istället. Kruxet där var att Sportmarket-jackan låg i bilen och det blir jäkligt kallt inne på Rio i bara T-shirt. Kom fram till att jag måste hämta jackan i matpausen alternativt köpa någon ny från WSOP-försäljarna. Hade nog blivit det senare om det hade behövts.
När jag kollade upp motståndet vid bordet så såg jag till min glädje att Jason från speldagen innan (HD mannen) satt på min högra sida. Borde kunna bli några walks om övriga skulle vika på min BB, men tyvärr var det lite andra superaggressiva yngre förmågor med i mixen också och troligen skulle Jeff Madsen på platsen innan inte göra det möjligt för mig att få någon walk särskilt ofta oavsett Jasons snäll-spel. Peter kollade upp bordet åt mig på Hendon Mob och gav lite kommentarer. Bland annat skrev han; ”Seat 9 - Felix Bleiker, 209k, duktig schweizare, galen loose oberäknelig, stakad men spelar highrollertävlingar, finns inte med på Hendon antagligen av skatteskäl, väldigt trevlig”.
I allra första handen får jag 97 i spader och de tre före mig viker så jag spelar för 5,000 (BB = 2,400). Jag spelar inte så många suited connectors som storfräsarna men om man är först att höja istället för att syna så kan det vara värt ett skott. Jag får syn av knappen som råkar vara just schweizaren och floppen kommer K98 regnbåge. Jag betar ut 8,000 och han synar. På turn kommer ett A och nu checkar vi båda. På river kommer en trea och jag checkar igen varpå han spelar för 9,000. Nu kommer ”galen loose oberäknelig” i kombination med att jag är gråhårig (och förmodad timid) in i analysen och jag synar efter viss vända. Han visar JT för sprucket stegdrag och jag tar potten på par i nior och framstår dessutom som lite frisk som öppnat utan par eller höga kort.
Samma kille spelar även nästa pott och bluffar men ger upp på river så motståndaren vinner på par i treor. Han spelar även handen därefter där korten faller K5QKT med tre spader efter turn. Den här gången betar han en jättebet på river på 77,700 och får syn av Madsen. Den här gången har han nötterna med KQ. Madsen flashar en kung och bordet konstaterar att han gjort mycket bra reklam i de två potterna innan och nu minsann fick betalt för det. Bluffaren, jag och han med treorna är nöjda – Madsen mindre glad.
Jag hinner plocka upp AA en gång innan bordet bryts och höjer till 5,500. Kvinnan bakom, som har lite mer chips än mig och artigt presenterat sig, höjer till 15,000. Nu hejar jag på övriga men var för optimistiskt och alla viker. Jag lägger in en ganska stor höjning till 65,000 och hon viker efter lite stekande. Hade nog en bra hand för väldigt nyfiken vad jag hade, fast han bredvid säger att jag hade essen (gråa håret igen kanske). Får hon inte veta nu så vill hon gärna veta när bordet bryts. Jag skulle kanske höjt lite mindre för att kunna vinna mer pengar men samtidigt blir man ju gul om det floppas set. Finns även slowplay att överväga med kör den hellre i position.
Bordet bryts strax efter och de flesta tycks nöjda med det då det varit få men ganska stora potter med mycket pressure och en del bluffar. Elakt spel, kort sagt. Jag kommer till ett nytt bord där medelåldern förefaller lite högre (oftast bra). Den enda jag känner igen är Ben Yu som är en liten asiat med bra meriter (3 bracelets, varav ett i år, och USD 4M insprunget bara i WSOP) men han är ganska short liksom ett par till vid bordet. Jag har ungefär 200,000 med mig från andra bordet och mår bra.
Fortsättning följer!
