Mt. Charleston
Hmmm – verkar som bloggsajten jag skriver på ofta ligger nere. Får lägga upp lite senare men lär ju vara uppe igen när ni läser dessa rader. Nu kom jag in och tänkte lägga dit ett par bilder också men då var det trasigt...
Bestämde mig för att det får räcka med turneringar för den här gången så jag avstod Omaha tävlingen idag måndag. Har slickat såren med lite bergsluft och några vinnare på basebollen istället.
Eftersom jag är bilburen och satt med nästan full tank så tänkte jag det kunde vara trevligt med en liten utflykt till Mount Charleston. Soppan är väl det enda som är billigt här med dagens dollarkurs, förutom gratisdrinkarna då. Eftersom det var tomt i tanken häromdagen så fyllde jag upp med $50 och det var knappt att jag fick i allt i den stora bilen – trodde det skulle bli lite drygt halv tank men mätaren stod spikrak upp i topp. Är väl en viss skillnad på en femma litern istället för tolv-tretton spänn hemma förstås. Bilfirman hade lyckats med ytterligare en up-sell jag glömde redovisa tidigare då man tog betalt för full tank direkt. Man slipper då fylla på själv och istället får man försöka lämna tillbaka bilen med så lite som möjligt kvar för att få mest valuta för bilhyran.
Mt. Charleston är det lite högre berget några mil från Las Vegas. Finns till och med en mindre skidanläggning där som väl kan nyttjas till fram på vårkanten när det fortfarande är ganska kallt däreuppe och snö på toppen. Tänkte mig lite omväxling med frisk luft och då med baktanken att dumpa bort lite bensin för att inte gynna bilfirman. Googlade och det fanns en ”restaurant & lodge” att ta sikte på. Var ju liksom inte trekking jag tänkt ge mig på då det finns gränser för vad lata pokerspelare kan tänka sig.
Lill-Sven fångade mig någon timme innan och bjöd in sig själv som kartläsare och matsällskap. Förra gången han var så långt från sta’n (6 mil) var 2010 så kändes som en god gärning att lufta honom lite. Min GPS tyckte sen en väg och Lill-Sven en annan men vi kom fram till slut och fick se stenöknen övergå i buskage och senare trädfylld klippig terräng. Vägen från foten av berget kändes ganska plan när vi åkte uppåt men på hemväg märkte vi att det var en konstant lutning hela vägen och att vi nog var ganska högt uppe fast det inte kändes så.
Det fanns en del människor vid lodgen som åt lunch och vi fick ett bord på altanen och beställde sallad, spare ribs och ett par pilsner till det. Ca 20 grader ”kallare” här uppe så låg på 20-25 grader istället för 40-50. Friskt och skönt även om Lillen tog det säkra före det osäkra och satte på sig fleecen. Fast stället hade karaktären av ”snabbsylta” så var personalen service minded och revbenen var alldeles utsökta. ”Kanske godaste revbensspjällen jag ätit” sa Sven vilket var högt betyg från en kille som låtit lyxmat för många miljoner passera strupen.
Jag var mätt innan dess, men Lill-Sven tog en banandessert med tredubbel glass till som kom in i en stor skål med rikligt med vispgrädde ovanpå. Han beställde en liten tallrik till det hela och jag utgick ifrån att han skulle peta bort grädden men efter en snabb process så var allt borta. Sven gör som sälarna och försöker äta upp sig under jaktsäsongen och börjar han inte redan anta rundare former sen jag kom?
Efter avslutad måltid tog vi en kort rundvandring och kollade in kolibrierna (”hummingbirds” för er som kollar Kalle på julen) som kommer för att dricka sockervatten ur små behållare vid lodgen. Storleken är ungefär som en fet trollslända och de hovrar i luften som en helikopter medan de stoppar in näbben. Upp till 80 vingslag per SEKUND enligt Google.
Väl hemma parkerade vi på Aria och tog en stund i sportsbooken. Kollade baseboll och meckade lite med Lill-Svens nya iPad som jag donerat. Hade förstås helst gett honom en annan ”padda” för 1/3-del av priset men insåg att om jag inte skulle kunna visa så bra så skulle den bli oanvänd så tvingades köpa det jag är van vid. Han har haft dator men mest brukat använda ”samma knappar” och ”vet inte om den fungerar”.
Hur som helst så har vi fått upp lite sport och spelsajter på skrivbordet och Sven ”skajpar” numera. Lägg till ”lillsvenvegas” och hör av er om ni vill bjuda på middag och få några gamla spelhistorier i utbyte, men räkna med att han beställer det dyraste. Än finns det lite stolthet kvar!
