Downtown
Tyvärr inga sportsliga framgångar att rapportera. Jag höll mig kvar ganska länge i Omaha H/L 10K men åkte strax före middagspausen dag två runt 40 plats och behörigt avstånd från pengarna då 18 platser betalades. Jag var som bäst uppe på ca 45,000 och man började med 30,000 så inte så mycket att gräma sig över. Har sedan gjort två sena starter i mindre tävlingar men haft kort livslängd i dessa.
I förrgår railade jag Christer litegrann. Han var i bra skick med 80,000 och drygt 10 x startstack i HORSE som är en tävling där man alternerar mellan fem olika spel (har en del ”facebookvänner” som följer bloggen som inte är så insatta i pokerns mystiska värld så får kanske förklara lite mer ibland – ”raila” är förresten att följa tävlingen och heja på från spellokalen). Han hade precis nått pengarna vid middagspausen dag två som intogs på baren intill italienska restaurangen på Rio. Efter maten var han snabbt uppe på 150,000 men sedan tog syret slut snabbt och det blev just inga fler potter. Ut på 57:e plats för en ”matlapp” men ändå lite respekt att redan komma på pengarna fyra gånger under WSOP i år.
Eftersom det blev tidig avgång från Rio vid 23-tiden den kvällen så bestämde jag mig för att ta en tur ned till downtown. Jag åkte upp på strippen och cruisade nedför neonstigen. På vägen ned till downtown så ligger stans wedding chapels uppradade och blandas med lite pantbanker och adult stores. Förr fanns en gullig neonskylt med två kyrkklockor som slog som jag höll utkik efter men såg inte just den. Mycket – förutom att det inte finns några klockor på stans casinon - är tidlöst här i Vegas men antar att en och annan verksamhet går out of business.
Lite skillnad att flyta fram i maklig takt nedför strippen i egen bil istället för att sitta med en otrevlig taxigubbe som man tvingat köra strippen till downtown fast han förklarat att highway är det som gäller och strippen är ”igenkorkad”. Fakta i målet är att trafiken oftast flyter bra på strippen, åtminstone när man passerat de största hotellen, och att det går minst lika fort denna väg eftersom motorvägen runt stan blir ungefär dubbelt så lång. Den väsentliga skillnaden för taxigubben är förstås att notan stannar på halva beloppet. För passagerarna är det förstås mycket trevligare att se lite liv och ljus och hur ofta har man bråttom ned till downtown? Ta alltid för vana att säga ”downtown over the strip” så slipper du rundturen och sen kan du lägga på ett par dollar extra på dricksen istället för att mildra chaufförens vrede.
Väl nere i downtown så parkerade jag på Horseshoe eftersom vet infarten till garaget. Visar sig vara riktigt ruffigt i garaget – biljettautomaten är trasig (alla andra garage jag varit i är gratis) när man kör in men det går att passera ändå och sen är det allmänt skitigt. Den enda hissen ned till casinot är också skitig och saker sitter lösa. Blivit slum här.
Väl inne på Horseshoe – var ju nästan alltid här vi spelade poker på den gamla goda tiden - så tar jag en rundvandring. Det mesta är sig likt. Inredningen densamma som för 50 år sen och man känner igen den lite unkna lukten från den röda heltäckningsmattan. Snackbaren med de fantastiska hamburgarna från egna ranchen finns kvar - vet inte om burgarna gör det - men är redan stängd och cocktailtjejer finns det inga. Här sköter cocktaildamer ruljangsen. De är alla 50+ och någon har en överdimensionerad peruk. På något vis finns det ändå en viss nostalgisk stämning kvar från svunna tider och spelet är det som fortfarande står i centrum och håller det hela vid liv till skillnad från de flotta hotellen som numera lever mest på turism. Spelgalna människor behöver ingen större lyx eller komfort.
Ute på Fremont – som är en gågata mellan hotellen där man byggt ett gallertak som man projicerar ljus och musik shower på och kör en show varje timme (Fremont Street Expericence). På Fremont street är det alltid folkfest på kvällarna och atmosfären mer avslappnad än på finhotellens nöjesställen. Man alternerar mellan några olika shower och jag drar nitlotten då det är någon slags nationalistisk propaganda som rullar. Den röd-vit-blåa flaggan vajar digitalt i alla möjliga former och varvas med olika emblem från militära och polisiära myndigheter varvat med bilder på hemvändande soldater och deras anhöriga. Fint tycker amerikanerna och kanske måste man påminna sig lite extra att man är ”the greatest nation in the world” när Putte utmanar om världsherraväldet.
Jag promenerar runt lite. Fremont upp och ned och sen en ordentlig vända in på Golden Nugget där jag brukade bo första 5-10 åren på Vegas-resorna. Nostalgi.
