Bilen borta x 2
Efter att ha vilat ut efter sen ankomst i torsdags och mest spenderat tid framför datorn den dagen så tog jag mig till Rio ganska sent på kvällen för att kolla att pengarna jag skickat kommit fram och plocka ut dem.
Förr fick man allt i kontanter om man ville men numera får man ta det i Rio-marker först men man kan sedan växla in dessa utan "tjafs" så helt OK. Till andra hotell är det jobbigt att skicka pengar för man får inte ut det i cash utan varje casino vill hålla slantarna för att man ska spela just där och tillåter inte "kontantuttag" i någon större skala om man inte först vinner pengar av dem, och då enbart vinsten.
Ska du till WSOP så är rekommendationen alltså att skicka på bank till Rio's WSOP cashier. Att växla till sig kontanter i Sverige är ju numera svindyrt så det rekommenderas bara för en mindre "handkassa".
Efter Rio-besöket blev det en sen middag med Lill-Sven på Raku, den lilla japanska restaurangen som jag skrivit om många gånger tidigare och som varit det solklara favoritstället i Las Vegas i många år.
Två år har gått sen senast och för första gången blev jag lite besviken på det som serverades. Var förstås jättegott ändå, förutom en bläckfisk som vi fick lämna då den inte gick att tugga. Lill-Sven insisterade på att kocken skulle få rekommendera sina två bästa sashimier och bläckfisken var den ena rätten men tyvärr oätlig för mig i alla fall. Var typ första gången jag lämnat något på den restaurangen.
Priserna på mina två obligatoriska favoriter - blue fin tuna sashimi och foies gras med underbar sås - liksom säkert övrigt också hade skruvats upp. Kanske inget att säga om då det alltid varit väldigt prisvärt givet hur dyra andra "japanare" är, men tyvärr smalt inte tonfisken lika lätt som vanligt i munnen och biten med foies gras föreföll lite mindre. Får ta ett snart återbesök och se om det var en tillfällighet eller inte.
Dumpade av Lill-Sven på Budget Inn och hur det nu gick till lovade jag att plocka upp honom dagen efter innan jag skulle spela första turneringen kl 16. Han bor inte riktigt på vägen nu när jag bor på Palazzo men han tog mig "off-guard" när han frågade och förstås inte någon jättelik omväg så jag sa ja.
När jag kom på kvällen dagen innan hade jag använt hotellets "valet parking". Man lämnar bilnyckeln till en kille eller ibland tjej som parkerar bilen och man får ett kvitto och får hämta ut den när man ska iväg igen.
Nu var det dags att parkera i garaget då det blir smidigare då man slipper vänta när man ska checka ut bilen och jag hittade till garaget under hotellet. Det var ganska fullt men jag hittade en plats utan att köra ned på de nedersta planen. Fanns sedan rulltrappa upp och man landade mitt i casinot.
Man kan köpa in sig väldigt sent i turneringarna utan att det är något "straff" i form av mindre marker. Jag ville ändå spela min första turnering från start då man alltid riskerar att några sämre kollegor redan blivit uppätna av hajarna om man kommer för sent.
Textade därför Lill-Sven kl 15.30 att jag skulle vara hos honom ca 15.45. Sen började problemen. Först hittar jag inte rulltrappan jag kom upp i - mindes fel på något vis och letar på fel ställe. Vet att det även finns hissar ned i garaget på ett annat ställe så tar till slut en av dem. Jag är säker att jag inte åkte så långt nedåt men var det nu garageplan 1 eller 2 jag stod på? Chansar på något av alternativen, minns inte vilket. Kommer ned på ett nytt ställe och känner inte alls igen mig men tänker att det är väl inte så stort här och börjar traska åt något håll.
Upptäcker snart att garaget är både stort och "virrvarrigt" med en massa olika sektioner på samma plan och att jag inte har någon bra plan för att hitta rätt. Det finns en massa bilar som liknar min överallt känns det som. Börjar irra runt samtidigt som jag med jämna mellanrum trycker på lås-upp på remoten men inget som piper eller blinkar med ljusen. Efter en stund hittar jag ingången till rulltrappan och tänker att jag nog är hemma då jag inte gick jättelångt innan jag åkte upp i den kvällen innan - hade jag för mig i alla fall. Finns skyltar med bokstäver och siffror som markerar sektioner och jag förbannar mig själv att jag inte lagt det på minnet.
Börjar nu söka i "närområdet" till rulltrappan men ingenting där. Tänker att jag kanske är på fel plan trots allt och tar rulltrappan ned ett snäpp och kör samma mindre tur på nästa plan. Ingenting där heller. Letade jag för lite på planet under? Ned igen och tar nu en större runda samtidigt som desperationen börjar sprida sig i takt med svettdropparna. Det är kvalmigt i garaget och ryggan som dinglar på ena axeln börjar skava på ryggen. Ibland möter man folk och jag försöker hålla färgen och inte visa att jag är helt lost genom att ta lite beslutsammare steg, de kan ju inte hjälpa mig mycket ändå. Efterhand blir jag också osäkrare på hur bilen såg ut och man tittar närmare på allt fler modeller.
Resultatlöst - messar Lill-Sven att jag blir sen. Börjar rent av önska att Lill-Sven var här för då skulle jag ha kunnat ta en taxi och gett honom jobbet att hitta nålen i höstacken...
Tillbaka igen till förra nivån och letar vidare. Finns väl någon security gubbe man kan hitta som kanske kan skjutsa mig med något fordon istället (har sett något i stil med en sån där som kommer och tutar på flygplatser ibland när någon halt behöver skeppas till gaten). Efter ungefär 45 minuters "kamp" så hittar jag i alla fall en ny sektion där jag plötsligt får "blink" från bamse-bilen som väntar på mig. Det blir ett kärt återseende och på med full kyla på AC:n och blås på fläkten för att torka upp efter 45 minuter i bil-djungeln. Pust, skönt! Ni vet den förlösande känsan när plånboken eller mobilen är försvunnen och man letat "överallt" men sen hittar den och allt slutar lyckligt.
Lill-Sven fiskas upp och vi parkerar bland alla andra bilar utanför Rio's konferenscenter där WSOP spelas. Jag hoppar in i turneringen och i brist på bättre sysselsättning så railar Lill-Sven hela dagen. Nästan som en uttråkad men lojal flickvän som orkat två timmar vid poolen men sen kommit till spellokalen för att vänta på middag och hemfärd. Åker man ut blir det ju tidigare och frågan är om hon tycker det är bra (för att det händer något roligare tidigare) eller dåligt (då eventuella vinstpengar till shopping uteblir).
Dagen är över vid två-tiden på natten och vi ger oss ut på parkeringen som är ganska tom. Vi går runt lite men konstaterar - biljäveln är borta, igen...!
Mycket mystiskt och den här gången tror jag på riktigt att den kan vara stulen. Kan det verkligen vara möjligt?
Vi irrar lite ytterligare och åker omkring en vakt i en bil som ser oss och kommer fram och vevar ned rutan - vi säger att vi letar efter vår bil men att den verkar vara borta. Han frågar vilket märke det är men jag har förstås ingen aning då jag är ointresserad av bilar - "en sån där SUV". Hjälper ju inte mycket och vi säger att vi letar vidare lite till.
När bilen inte syns så utökar vi sökområdet lite även om vi finner det osannolikt och när vi rört oss 30-40 meter bortåt så ser vi en avsats nedåt och bilarna bakom den blir synliga. Det slår oss att vi faktiskt gick en 4-5 trappsteg upp på ett ställe när vi kom och hittar nu den borttappade bilen för andra gången samma dag. Därstår vi säkert och tack och lov stämmer det.
Jag säger att man kanske borde kolla vad det är för bilmärke, bra att veta nästa gång typ. Lill-Sven ser en liten text på bilen eller om det är en ruta "Nippon" det betyder Japan säger han. Sen orkar vi inte kolla mer för bilen är ju inte borta längre. 
