Som man bäddar får man ligga?
Wow! Ser att det nästan var ett halvår sen sist.
Tiden flyger verkligen iväg när man har... det jobbigt.
Jag borde kanske sett tecknen lite tidigare men man vill ju vara stålmannen.
I slutet av mars var det stopp. Bokstavligen. Jag tappade minnet, orken you name it.
Det enda som faktiskt rullade på som vanligt var pokern.
Jag minns när jag satt och pluggade på förmiddagen och hade ställt alarmet på 12:50 eftersom jag skulle hämta dottern i skolan kl 13:00.
Hoppade in i bilen och sen är allt svart. Mobilen ringde kl 13:15 och det var läraren som undrade var jag höll hus?
Då stod jag på Coop med en kundvagn i handen framför mjölken. Hur eller varför jag kom dit har jag inte en aning om, men jag fattade att något inte stod rätt till.
Jag hade visserligen varit trött sista tiden men eftersom jag har sömnapné så var ju sådana grejer vardagsmat.
Dagen efter satt jag och stirrade in i datorskärmen och ville inte ens öppna en internetsida, än mindre plugga eller jobba. Slog 1177 på mobilen och tänkte att det skadar ju inte att fråga?
Det tog väl cirka 15min innan jag brast ut i tårar och kvinnan i luren sa till mig att jag skulle kontakta min vårdcentral omedelbart efter vi hade lagt på.
Det är lite lustigt ändå det där med utmattningssyndrom, ingen tar det på allvar förrän man drabbas. Jag var likadan själv.
Undrar hur många gånger jag har tänkt att "ibland får man ta sig i kragen", speciellt om man har barn att tänka på men det är banne mig inte lätt om du inte ens orkar lyfta armen. Vårdcentralen likaså, jag skulle få en tid om tre veckor... Det var ju inte "akut"?
Största besvikelsen var ändå att lägga allt på is, alla planer, alla projekt.
Som tur är har jag en underbar samling människor omkring mig och efter lite samtal och vägledning så började vägen tillbaka och idag, fem månader senare känner jag mig mycket bättre.
Livepoker har av förklarliga skäl fått stå tillbaka, även om jag spelat några sporadiska turneringar varav SM på Cosmopol var en.
Jag och Dybban skulle dela rum och jag åkte ner en dag innan för att vakna utvilad och på topp.
Vi möttes upp och slängde in väskorna på rummet som Dybban hade bokat och note to self, låt inte den mannen boka rum. Rum och rum, det var ett kyffe i källaren utan någon som helst luft och sängen var i den storleken att jag funderade på om han var ute efter min sexiga kropp men det visade sig att Stockholm maraton var samtidigt och man fick ta det som fanns.
Nåväl, det var bara en natt och sen skulle vi bo följande nätter mitt emot Cosmopol på Scandic grand central och vi hade inte planerat att spendera överdrivet mycket tid på hotellet ändå.
Jag har bara besökt CC i Stockholm en gång tidigare och då var besöket inget vidare. Spelet var helt ok och det var kul att sammanstråla med Are Popke från svsp men restaurangen lämnade så mycket att önska att man trodde man åt på en kvarterskrog i Grums.
Stresspåslag är något som fortfarande påverkar mig på det sätt att jag svettas något kopiöst, mindre kul vilket leder till mer stress och mer.. ja, ni fattar.
Det går liksom inte kontrollera och det krävs noll fysisk aktivitet. Jag minns att vi satt ett par stycken i restaurangen och skulle äta när det blev för mycket nya ansikten.
Champions leaguefinalen rullade på Tv:n och vi häcklade Dybban som missade 13 rätt på stryket eftersom Dalkurd lottades som segrare trots att dom gick mot klar förlust med 20min kvar att spela.
Maten kom in och någon frågade om bearnaisesåsen som var beställd brevid?
-Nej, det var ingen bearnaisesås beställt.
-Jo, jag beställde extra brevid.
-Jag har ingen sån beställning men jag kan be er kompis som står i baren att köpa med lite extra sås om ni vill?
Total förvirring och pinsam tystnad utbröt vid bordet och 3min senare kommer en frågande person med bearnaisesås i handen.
-ööhh.. jag skulle köpa med denna??
Servicen förtar sig inte precis och det var nog mitt sista besök.
Lägger hellre 200kr i tiggarmuggen utanför och äter på 7-eleven.
Jag kände att hela atmosfären blev lite för mycket och gick iväg och satte mig för att istället spela cash game. 1010 plo hade plats och jag slog mig ner.
Spelet skilde sig en hel från göteborg och det synades av friskt vilket jag blev varse om när en herre i 60-års åldern synade av 800 på rivern med triss på steg/färgad bräda.
Ja, han hade triss i handen alltså. QQQ4.
När klockan närmade sig 02 tackade jag för mig och letade upp dybban som satt sin vana trogen och gnetade 25/25.
Dock så var det dåligt med action på bordet så Dybban lät sig övertalas att byta till 5050 plo som snabbt blev 100/100 så fort Dybban satte sig ner.
Undrar varför? :)
Jag fick generöst 10% av allt Timothy Härold kunde lugga Dybban på eftersom jag skulle låta honom stanna kvar och spela.
Jag fick givetvis inte en krona eftersom Dybban knappast kan förlora i ett turspel.
Dagen efter slöt vi upp med Magnus från bootcampen för en mycket trevlig lunch innan SM skulle starta.
Jag ska inte tråka ut er med massa bad beat historier men jag fick en dålig start med floppat topset i kungar som jag fick folda på river eftersom den landade med ett tredje hjärter och fi betade hårt.
Vann ett par småpotter och förlorade en del innan det blev snabb sorti med färg vs färg där fi överstoppade river och jag synade av.
Tomheten var så överhängande att jag ville bara hem. Poker kunde jag spela i 14h i sträck men att behöva vara social och umgås i två dagar fick mig att längta hem till barnen och frugan.
Det var bara att hämta väskan, säga hej då och ta en taxi till tåget.
Han var ändå värd en hel dubbelsäng för sig själv den gode Dybban.
Sammantaget var det ändå roligt att träffa alla man tjatat med på fejjan eller andra forum och jag kommer med all säkerhet att återvända.
Till sist vill jag gratulera Lillskiten Ödeen som äntligen fick vinna en titel Live.
Det var han verkligen värd och vi har nog inte hört det sista om den mannen.. ;)
Over n out /Mono
