Vänner som värmer i vinterkylan.
I det här landet så är det nog vanligt att ha många bekanta men få riktigt nära vänner.
Som pokerspelare är det lätt att bli antisocial, speciellt om du även har ett jobb att sköta.
Lägg sen till en familj med två barn så förstår vem som helst att det finns lite eller ingen tid kvar på veckan för annat.
Jag har några få riktigt nära vänner som jag skulle flytta berg för, nästan alla från tonåren men även någon som man träffat i vuxen ålder.
Något som jag märkt med mig själv är att jag blir oerhört lojal mot dessa och även om man numer kanske ses mer sällan än vad man egentligen vill, så känns det aldrig någonsin obekvämt när man väl pratas vid.
När jag började spela poker så hade jag stora, för att inte säga gigantiska problem att inte tycka mest synd om mig själv i hela världen varje gång korten behandlade mig orättvist.
En av mina vänner fick utstå så mycket gnäll och gråt att det är ett under att han inte blockade mig på MSN. (Som vi använde då).
Istället lyssnade han tålmodigt och svarade alltid sansat och klokt. Han lärde mig att man faktiskt ska förlora även med AA sådär en av fem ggr.
Vidare så var det även han i gänget som var analytisk och tänkande. Han lärde mig om ranger, hur man räknade outs, implicita odds och allt sånt där som man skulle ha koll på.
Man kan säga att utan honom hade jag aldrig fått någon grund att stå på i början och jag är helt övertygad att jag hade heller inte varit en vinnande pokerspelare, varken då eller idag.
Det är en stor förlust att han har lagt korten på hyllan.
Han är en sån där människa som du vet skulle kunna bli precis vad som helst även om han inte tror det själv och jag har insett att han är en av de få människor förutom min pappa som jag nog har sett upp till i livet.
Han är smart, allmänbildad och det fräckaste av allt är att jag faktiskt aldrig någonsin har hört någon säga ett enda ont ord om honom. Det är nog rätt unikt..
För mig är det en trygghet att han är min vän. Jag vet att han alltid finns där om skiten träffar fläkten vilket den gjorde för inte så länge sen.
Så stort djävla GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN Krull, jag skäms inte för att säga att jag älskar dig, du vet... Så där på ett dj-vligt manligt sätt.. ;)
Back in the days avslutade vi alltid snacket på msn med en "ONO". Då visste man att den andre inte orkade tjöta mer.
Som en hyllning till min pokermentor avslutar jag därför alltid mina bloggar med :
Over n out /Mono
