Välkomna till "Monopols" vardag..
Hej.
Då var det dags för den lagom tjocka skarabon att äntra bloggscenen på poker.se
Å vem f-n är det då? 41bast från Skara där jag bor tillsammans med min alldeles för snälla Linda och mina två barn Moa 10år och Adam 5år.
Spelat har jag gjort sen jag var 13-14år med varierad framgång och värst var det väl på 90-talet med hästarna. Både ägandet och spelandet.
Poker däremot spelade vi ofta på biljardhallen som vi hängde på i slutet av 80-talet. Alla ville ha långt Just D-hår och röken låg tung i lokalen, ALLA rökade som jag minns det. Sjukt!
Det var jag, Krull, Körven, R8n, Bäsen, Lejonet, Bullen, Jonas, Figge, Katten, Gunde och Muschmannen som utgjorde stommen. 32-korts (Du tar bort 2-6 och färg slår kåk) med knektöppning var liret och max spelare var 4 åt gången. Ofta var kassan skral så man fick "bolaga" och köra varannan hand. Inköpet var 200kr, helst i mynt för maxbeten var 30kr och Marlene på pressbyrån var alltid snäll som fixade med växeln.
Katten var den enda som hade egen lägenhet så när biljardhallen stängde var det samling på härlundagatan och leken åkte fram. Den som vann fick pröjsa frukost på Sunes cafe.
Mer om detta gäng följer...
-Du är ju bara en trött livegubbe, sa någon till mig sarkastiskt när jag spelade någon turnering på Svenska spel. Det stämde rätt bra fram tills för nästan exakt 2år sen när jag gick över och på allvar skulle testa om jag ens var vinnande på nätet. Jag hade precis blivit varslad från jobbet och hade all tid i världen att spendera framför datorn. Här skulle gnetas!!
Givetvis tokbackade jag rakt ut och torskade halva rullen på 14 dagar innan det vände så smått och efter ett tag så spelade jag nästan uteslutande på nätet.
I alla fall så rullade saker på och även om vi inte var lika goda vänner då som idag så lärde jag känna mannen med Sveriges största hjärta när jag fick en plats i Svenska spels bootcamp.
Jag pratar givetvis om vår allas lilla kelgris Simon "Dybban" Lindell.
Jag förstår att han är så omtyckt i pokersverige för mer godhjärtad människa får du leta efter. Inte ett ont ord han yttrar om någon ens bakom stängda dörrar. Den har mamma o pappa uppfostrat väl!
Vad kan man förvänta sig mer då?
Mja, jag kommer nog att försöka visa hur det är att försöka ägna sig åt sin passion när man samtidigt har familj. Jag kunde inte hjälpa att dra lite på smilbanden när Jeppson berättade vilken omställning det var att skaffa hund.
Missförstå mig rätt här Christian, jag var likadan innan jag fick barn och VI skaffade hund. Men en dag hoppas jag att du får uppleva varför jag skrattade.
Nu låter det som att skaffa barn är slutet på livet och så är det givetvis inte. Tvärtom så är det livets efterrätt men det är inte lätt att fatta beslut på river när någon checkraisar dig allin och du samtidigt har en 4-åring klättrandes på ryggen..
Over n out /Mono
