Från Elitloppspoker till SM II
Vidare till bord åtta, där jag har sällskap av bland andra Peter Kvisthammar och Robert Rhawi. Peter är en vass turneringsräv som man inte gärna sitter ur position på, men på det personliga planet en supertrevlig kille som det är alltid är roligt att träffa. Ett av mina första pokerminnen från Stockholm är när just Peter drar ner brallorna på mig i en turnering för ett gäng år sen på en klubb, det glömmer jag aldrig. Robert är helt klart en av de roligaste spelarna jag stött på att ha vid bordet, man skulle nästan gissa att han är göteborgare; ständigt inne och grötar i potterna, med gott tugg vid bordet och alltid glad. Också skön att ha position på med andra ord.
Peter spelar 24k på 1k/2k blinds och går all in, direkt bakom plockar jag upp två ess och synar. En tredje spelare med runt 10k synar också medan resten av bordet snabbt foldar. Peter har KQ och den andra spelaren TT. Brädan håller sig låg och min hand står. Efter den handen har jag kring 110k och ligger väldigt bra till, ändå täcker både Robert och en kille till mig vid bordet.
Några händer senare öppnar Robert UTG till 9k, fold till mig som kikar ner på två röda damer. Det finns flera stackar bakom får bra pushläge, så jag väljer att bara syna för att lägga en fälla. Killen på knapp tänker lite och lastar sedan för sina 40k. Robert synar ganska snabbt, jag får ju som jag ville. Har han mig så har han. All in. Robert skruvar på sig och säger: Fan, jag var orolig för det där, det var därför jag bara synade, fin hand, fold. Han visar AQ i hjärter. Och visst var det en bra fold, mina QQ står bra mot TT och inget ess på brädan. Upp till 185k!
Med fyra bord kvar borde jag vara chiptvåa, den enda som täcker mig är en ung kille i kostym tvärs över bordet som skjuter hejvilt, både med stål och luft. Ingen man vill krocka med egentligen. Men jag får väl skylla mig själv. En tight kille öppnar för 6k UTG, chippien tar som vanligt en syn i hi-jack och fold till mig. Här tar vi gärna något floppvänligt. 43... double suit. Kanske lite i tunnaste laget, men hittar vi en bra flopp får nog tighten svårt att ge mig cred – syn! Floppen visar 456 i olika färger. Här tror jag det är bäst att skjuta, om jag inte lyckas förbättra handen tror jag att jag har större chans att ta hem potten om jag bettar flera gator. Slänger 12k över linjen och får en snabb fold av första gubben, chippien greppar genast en näve marker och slår om till 31,5k. Senaste gången han blixtraisade hade han absolut ingenting, och slår han om i position med stål verkligen? Smartaste alternativet är nog fold, vi behöver ju inte bråka med den enda större stacken. Men jag kan inte komma ifrån att det känns lite skumt. Har han något vettigt kan vi ändå förbättra handen. Det får bli att ta en turn och utvärdera, jag synar. Turn kommer 8, ridå. Hade han mig inte innan, så borde han verkligen ha det nu, jag checkar. Till min stora förvåning checkar han bakom.
River kommer 2. Så brädan är nu 24568 och vi har lilla stegen. Ligger strax över 80k i potten, efter lite tänkt bettar jag 33k, för att få syn av set och tvåparshänder. Han tänker inte ens fem sekunder innan han annonserar all in. Usch alltså, jag har strax över 100k bakom, vilket är 2,5x average stack. Vilket fortfarande är en stor stack. Men vad gör han det här med? Borde han inte skjuta turn med stege? Jag funderar i kanske två minuter, och då säger en spelare time. Alla spelare vid bordet har rätt att säga time och sätta en klocka på mig, men det är ses knappast som fint om man inte själv är med i potten, och när spelaren dessutom är en van turneringsspelare tycker man han borde begripa att man inte timar någon i turnerings största pott. Väldigt respektlöst. Med en minuts betänketid kvar går jag igenom allt i huvudet igen och kommer fram till att jag verkligen inte tror han spelar så med den högre stegen. Har han den, får det vara så, jag synar. Han säger bra syn, och visar Qjo för dam-hög. Såååjaaaaa!
Vi ses!
