Malmö Open, nu kör vi!
Enda sen SM har jag laddat för hemresan, men med det menar jag inte hem till päronen i norr, utan till kasinot i söder. Casino Cosmopol Malmö, Sveriges finaste kasino. Nu är det äntligen dags för Malmö Open!
Jag minns fortfarande mitt första besök, samma kväll som jag flyttade till Lund i augusti 2013. Knappade in Kungsparken på GPS:en och satte mig i bilen, en dryg kvart senare parkerade jag utanför slottet i parken. En herre i kostym och höghatt hälsade mig glatt välkommen och höll upp porten. Visade mitt medlemskort och gick in, efter en snabb rundtur på bottenvåningen med kasinospelen letade jag mig till trappan som leder upp till pokern på andra våningen. Möts av ett stort och ljust rum med höga fönster och full fart på alla borden, lördagar brukar tydligen vara bra action här. På den här tiden höll jag fortfarande på med de här dumheterna cigaretter, så jag frågade någon i personalen var jag kunde röka. Herren, som jobbade i baren, visade mig ut genom en dörr till en stor terass på taket. I ena änden stod ett stort tält där det grillades ribs och ett gäng matbord där gäster käkade och drack gott. I andra änden stod det soffgrupper med dynor och bord, så jag slog mig ned med en kaffe. Tjuvlyssnade lite på några grabbar som snackade högljutt på den bredaste skånska jag hört om några sjuuuuuka potter de spelat i turneringen.
Några minuter senare kom en glad, solbränd brush med glasögon ut och berättade att jag hade plats vid borden. Väl vid bordet förstod jag att detta var under Malmö Open-helgen och att Main Event var inne på andra turneringsdagen. En snubbe vid bordet outtröttligt hål i huvudet på folk vid bordet, så efter en halvtimmes oavbrutet tugg var jag tvungen att fråga, är det du som är Christos? "Jaoo visst aaaaeerr jao dei!", och den kvällen fick jag smeknamnet Norrland av nämnde speleman. Detta blev början på en lång och härlig vänskap med kasinot i Malmö. Numera räknar jag många i både personalen och spelargänget som goda vänner. Och visst har jag besökt Malmö Open varje år sen dess.
Men förra året var första gången jag tog mod till mig och köpte in mig i Main Event. 2014 vann Erik Edholm, 2015 vann Carl Edholm och tvåa blev Ludvig Sterner, om mina polare, om ett gäng ynglingar från Stockholm kan ta ner turneringen så måste det ju vara riktigt fint värde! Egentligen har jag aldrig varit någon vidare turneringsspelare, i alla år har cashgame varit min paradgren. Jag började bra och chippade upp, men tyvärr kom sen en kallare period och jag halkade ner från en toppstack till någonstans i mitten. Det var då jag spelade en av händerna jag minns bäst. En duktig dansk har slagit om mig preflopp så det räcker och blir över, så för första gången slår jag tillbaka till ca 11k. Han steker ett tag och säger sen 21k, varpå jag efter ca fem skunder lastar 50k och får instafold. Carl Edholm tjatade en hel del på mig om den handen sen, "du hade AA va? Du måste haft AA där det finns inget annat, säg nu!". Än idag står jag fast vid vad jag svarade varje gång, jag hade antingen AA eller 77. Ni kan ju gissa varför jag kommer ihåg den.
Det släppte för mig efter den handen och jag spelade min bästa turneringspoker i karriären. Jag fick räkna stacken, skriva under och försegla min påse inför finaldagen. Tredje största stack efter två norrmän inför sista dagen kändes riktigt fint. Hoppet ner till fjärde man var stort, jag hade mer än dubbelt så mycket. På finaldagen får jag erkänna att jag faktiskt var lite nervöst, mitt första stora finalbord i en liveturnering med 260k till vinnaren.
En av de första händerna gör jag dålig bluff mot en av de stabila norrmännen vid bordet och blir av med en del. En stund senare slår jag om chipleadern i blindsfight med JJ, han tar syn. Vi floppar K66 med flushdrag. Han skjuter, jag synar. Turn blank, något lågt skräp. Han skjuter igen, jag synar. River förändrar återigen ingenting. Han bettar stort och jag begriper inte riktigt vad han ska ha, eftersom min range här borde vara starkare än hans. Så jag synar, så här i efterhand ser jag det som misstaget som kostar mig turneringen. I vissa situationer, måste man ibland folda trots att det inte går ihop, eftersom det kommer bättre lägen. Han visar stolt upp K3 och vinner en jättepott. Några varv senare har jag en 160k kanske. Blir ett tidigt uppslag till 26k, tre pers synar innan mig och jag ber till gudarna att jag kan få plocka upp två sjuor eller något sånt och kan stoppa in. Gudarna hörsammar min bön och ger mig nöten, två knektar! Jag jublar inombords och stoppar in keramiken. Killen som slagit upp tar syn och visar QQ, ingen hjälp på brädan och ridå. Luften går ur mig och jag får lämna turneringen som nia. Det svider fortfarande när jag tänker på det, men det är bara upp på hästen igen. En ny chans i år och jag köpte in mig redan för flera veckor sen, nu är det dags för revansch.
Jag säger som killen som slutade nia i WSOP Main Event, det blir fan ingen niondeplats i år igen. Naturligtvis hamnade han på niondeplats året därpå, men det har jag inga planer på. I år är det vinst som gäller. Kalaset börjar nionde augusti och main event den tolfte, lets go!
Vi ses på min hemmaplan, i Malmö!
