Allt börjar med en dröm
Enda sen jag spelade poker för första gången, för ett gäng år sedan, har jag haft en dröm. En orimlig, tokig, fantastisk dröm. Om att en dag kunna resa runt i världen och göra det jag älskar, spela poker.
Var och varannan dag läser man på PokerNews, poker.se eller tittar på EPT/WSOP live om alla som lever vinnarlivet. Liksom en fotbollsfantast som slog sig ner i soffan igårkväll för att fira Premier League, som själv mer än något annat själv hade velat vara där på planen och lyssna till publikens vrål, drömmer även jag om att kunna andas och leva min passion. Men det har alltid varit så långt bort.
För några veckor sen scrollade jag igenom Facebook-flödet, som så många andra dagar. Men just den dagen ramlade jag över ett klipp jag numera ofta tittar på när motivationen tryter. Det handlar om en fransman som vid 25 års ålder sa upp sig från jobbet som arkitekt och köpte en enkelbiljett till Brasilien för att resa och spela kort. För att sedan flytta hem igen och jobba vidare när pengarna är slut. Han skaffade en motorcykel och började resa genom Sydamerika, med planen att kanske vara borta ett år. Nu, två år senare, har han åkt 4000 mil på sin hoj och besökt många länder, och till slut hamnat i Vegas för att spela WSOP, Poker-VM.
Du hittar klippet här: http://se.pokernews.com/pokervideos/poker-journey-from-rio-to-the-rio-with-jonathan-salamon-9789.htm
Skruvar man tillbaka klockan två år kändes det som en omöjlighet att uppnå. Jag spelade mycket, men ambitionerna var inte större än att det var roligt att spela och förhoppningsvis kunde man göra sig en slant på kasinot över tid. Världen var inte större än Sverige.
Men mycket har hänt sen dess. Jag och FH har länge pratat om att dra utomlands, men i vintras bestämde vi oss. Nu jävlar gör vi det. Planen blev att skaffa en gemensam lägenhet över sommaren för att spela så mycket vi bara orkar och spara ihop en buffert till resan. Sagt och gjort, vi fick tag i en stor trea i Uppsala där vi bott sen i mitten av juni, och spelat.
Och nu börjar det brinna i knutarna. Den 30:e augusti lyfter planet mot Thailand. Vi hade först tänkt att åka någon annanstans, men vi blev inbjudna att bo hos en vän till mig, också pokerspelare, som äger ett hus på Koh Samui. En varsin enkelbiljett har införskaffats och vi börjar med tre månader där.
Vart vi tar vägen sen vet man aldrig, kanske träffar vi något trevligt folk som ska vidare någonstans och följer med dem. Världen är för stor, och det finns för mycket att se och göra. Det känns dumt att ta för givet att man alltid måste bo i Sverige, bara för att de flesta gör så. Allt en pokerspelare behöver är en laptop och en internetuppkoppling för att kunna överleva, så varför inte kasta sig ut och se världen?
Det är slut på att sitta och uggla i trygghetens Sverige, jag ska leva livet och jaga min dröm.
Vi ses!
