Kasinoäventyr i Tallinn II
Tiden sniglar sig fram. Trivs fantastiskt bra i Tallinn, mest tack vare gott sällskap. Men, när man som inbiten livepokerentusiast får chansen att spela på ett nytt kasino kryper det alltid lite extra i kroppen.
Till slut kommer ändå lördagen och jag knallar iväg till Casino Olümpic. Anländer en timme innan turneringen börjar, som tur är syns inte ett spår av min nemesis och jag glider lätt igenom entrén utan tilt. Trots att klockan är strax innan två rullar ett cashgame där det spelas Dealers Choice med spelen holdem, omaha och femkortsomaha. Med ursäkten att jag faktiskt inte har något bättre för mig slår jag mig ner tillsammans med de fyra finska spelarna som alla är på plats för cashgamefestivalen.
Och visst är det tur att det är så trevligt snack vid bordet, för det visar sig att speciellt en av de äldre herrarna vid bordet är född med en fyrklöver i truten. Folk säger att svenskar alltid spelar hårt och bluffar mycket, men det är ingenting mot finnarna har jag hört. Så naturligtvis måste vi syna av när tillfälle ges med en hyfsad hand. Men tyvärr har jag missat en sak i min beräkning; visst kommer motståndarna vid bordet försöka bluffa bort mig om tillfälle ges, men om man träffar bra i nästan varje hand behöver man ju inte bluffa. Och det praktiseras med briljans av den finske vikingen. Hand efter hand floppar han stål, och för mig som inte är något stort fan av att lägga mig blir det snabbt dyrt.
En timme senare är det dags för turnering och jag får leta mig upp till andra våningen med svansen mellan benen efter lektionen. Först hittar jag inte mitt namn i deltagarlistan, något måste ha blivit fel. Har ju ett kvitto som tydligt meddelar att jag betalat inköpet. Efter lite oroligt skummande av deltagarlistan ännu några gånger hittar jag ett namn som skulle kunna vara mitt, ”Hans Ek”. Kvinnan i kassan måste ha använt mitt andranamn av misstag. Sen känns inte Ek som ett alltför vanligt estniskt namn så jag tar plats på bord fem.
På bordet talas enbart estniska, förutom av dealern, som lite snällt översätter summorna åt den svenska turisten. Generellt talar esterna riktigt bra engelska, men vid pokerbordet, som har en ganska hög medelålder, verkar ingen ta någon större notis om jag säger något på engelska. På sin höjd får jag ett ursäktande leende till svar. Nåja, det får bli lite musik i lurarna istället.
Spelet ser ut precis som väntat när man spelar mot ett huvudsakligen äldre garde, mycket limp och när det väl höjs ska det kosta. Vid många showdowns visas alla möjliga, konstiga händer och jag känner att här lär jag nog ta det lugnt. Folk både bettar och synar ner mycket. Min plan är att spela tight och ta betalt med bra händer. Men de som känner mig vet att det kanske inte är min starka sida att sitta och titta på medan de andra spelar. En kille någon plats till höger om mig höjer många händer och när jag tittar ner på A2 i spader kan jag inte låta bli att slå om för att få spela heads up efter floppen i position och förhoppningsvis kunna ta ner potten. Föga förvånande synar en yngre lirare bakom, men ursprungshöjaren lägger sig. Så helt plötsligt sitter jag ur position istället. Nåja, vi får väl helt enkelt låtsas att vi har en grym hand.
Floppen visar 359 i olika färger och det känns givet att betta lite, sagt och gjort. Snubben synar ganska fort, alltid ska det krånglas, kan han inte bara ge mig potten liksom? På turn ser vi en knekt och jag måste ju skjuta igen, och synar han får jag väl helt enkelt ge upp på river. Lika enkelt synar han denna satsning, nästan lite som om han ser mina kort, tusan. Men sent ska syndaren vakna, på river kommer en trevlig fyra och jag fyller min hålstege, såja! Funderar lite, det finns ca 12k i potten och jag har ungefär 20k kvar, om han är så självsäker i att jag är ute och rattar med bussen kan vi lika gärna skjuta hårt. Slänger ett öga på turneringsklockan och ser att nuvarande nivån visar 14.09, bestämmer mig för att jag ska vänta till 13.30 innan jag agerar för att han ska få tänka lite. Efter vad som känns som en evighet stoppar jag in alla mina marker och han annonserar att han måste syna med sina två kungar. Straight, säger jag, och slänger upp mina kort. Det ser ut som om ögonen ska ramla ut ur huvudet på min motståndare när han ser mina kort. Lite skeptiskt säger han ”nice hand” och lämnar turneringen. Jahapp, där var min respekt borta, från och med nu får jag nog ta det lugnt efter att alla sett att det finns kulor i bössan.
På den stora tavlan annonseras nu priserna i turneringen som lockade runt 90 deltagare. Kanon tänker jag, behöver ju bara komma tvåa för att vinna tillbaka lektionspengarna vikingen spelade av mig. Hur svårt kan det vara? Några hålpipor till så har jag turneringen som i en liten ask! Fast det ska tydligen inte gå lika lätt som jag hoppats.
Med mitt nya markerövertag gentemot mina motståndare kan jag ändå inte låta bli att öka farten lite och spelar en hel del händer. Det blir snabbt dyrt när en kvinna tvärs över bordet lyckas turna två färger mot mig, två av de få gånger jag faktiskt har rätt bra. Men som tur är så kan hon inte hålla sig kall och bara syna, utan ställer all in med alldeles för stor markerstapel kontra pottstorleken båda gångerna på turn för att sedan moloket visa sin färg när jag lägger mig. Hennes ansikte säger mig att det är förbaskat orättvist att jag inte synar hennes 22k när jag faktiskt satsat 2800 på turn och hon träffat så bra. Själv är jag, trots förlusten av en hel del marker, supernöjd att hon spelar som hon gör, hon hade lika gärna kunnat vända upp korten innan hon gick all in. Annars hade jag eventuellt varit ur turneringen redan.
Det är dags för break, jag räknar upp min något skadeskjutna stack till 22k och beger mig neråt för att käka en burgare i pausen. Man glömmer lätt bort att käka när man spelar och lika lätt går det ut över spelet. Radisson tar ett hutlöst pris för en medioker hamburgare, men vad gör väl det, vinner jag turneringen betalar det maten också. Efter jag ätit har jag fortfarande någon minut kvar innan jag måste bege mig upp, så jag strosar runt lite bland cashgameborden. Det är redan fyra bord igång, ett €2/2 texas, ett €5/5 Dealers Choice, ett €2/2 omaha och till sist kronan på verket, €2/2 Super Dealers Choice. Där den som har knappen helt sonika hittar på ett spel, precis vilket som helst. Fantastiskt trevlig koncept, men det återkommer vi till i nästa del.
Turneringen börjar igen och jag har tagit mig upp till min plats. Första varvet sitter en kombatant fortfarande inte på sin stol och jag kan absolut tänka mig att försöka knycka hans big blind. 87 i klöver duger mer än väl för att höja upp, tillsammans med två krigare till ser jag floppen JT4, med två vackra klöver. Så där måste vi ju satsa lite, sagt och gjort och med två syner senare faller klöver nio på turn. Till mina motståndares förvånade miner satsar jag strax över vad jag gjorde på floppen, för att känna lite på vattnet. Den första snubben synar för kanske en tredjedel av sin stack medan den större stacken slänger sina kort. Nu då, för guds skull, ingen till klöver på river tack. Pokergudarna sannar min bön och river visa en röd femma. Med över 15k i potten och med en motståndare som har ca 10k kvar känns det givet att ställa honom all in. Han synar fort och jag slänger upp min färg, nötternas nöt, som spelat. Men min glädje blir inte långvarig, pokergudarna har inte alls sett till mitt bästa, de har snarare dragit ner gylfen och satt ett regnmoln över mitt huvud. Min glade motspelare viker efter några sekunder upp en högre färg, kung-hög färg. Jisses vad roligt det är med poker ibland.
Med min pyttelilla markerstapel finns det inte mycket annat att göra än att ställa in så fort en bra chans ges. Sagt och gjort, jag hittar ett ess och keramiken åker in. Dock möter jag en person som hittat två ess. Lika mörka som utsikterna blev också utgången och jag lämnar turneringen. Men än är det inte över, på nedervåningen rullar en hel hög med roliga cashgamebord, som jag bara minuter efter min sorti spelar på.
Det blev visst lite längre än jag tänkt mig, så det får bli en tredje del också. Och om den inte är ute innan Malmö Open Main lovar jag att bjuda de fem första som påpekar detta på bira på kasinot i Malmö!
Vi ses!
