En rungood-dag i solen
Min vän och vapendragare, FH, och jag, har spelat mycket på nätet på sistone och kände att vi behövde en ledig dag för att komma ut lite. Så vi hoppade in i min lilla merca och rullade mot huvudstaden för att besöka Gröna Lund i torsdagssolen.
Det var många år sedan någon av oss besökte ett nöjesfält så stämningen var på topp. Ett varsitt åkband inskaffades och vi vandrade in i folkvimlet med sikte mot karusellerna. Vi bestämde oss för att åka Eclipse först, vilket är slänggungor som hissas upp 121 meter i luften. Jag kände mig lite nervös eftersom det var så högt, men eftersom FH har en hel del erfarenhet av höga höjder kunde ju inte jag vara sämre och vika ner mig. Vi hissades upp högt och svävade runt över Stockholm, utsikten var fantastisk. När åkturen tagit slut påpekade jag att jag älskade åsikten och frågade vad FH tyckte om åket, han var osäker, eftersom han inte hade tittat ner en enda gång.
Efter något kallt att dricka knallade vi vidare, åkte några berg- och dalbanor som imponerade föga. Det fanns egentligen bara tre attraktioner till vi ville prova. Fritt fall, Lustiga huset och monstret som kallas Insane. För att få upp pulsen lite började vi med Insane, en galen berg- och dalbana där sittplatserna inte är fixerade, man snurrar och voltar alltså hejvilt i en jäkla fart. Redan när man började köa hördes skriken, precis alla skrek sina lungor tomma så det var klart att jag blev lite skakis på förhand. En del skrek till och med fortfarande när åkturen var slut, och den här skulle vi åka? Fy tusan alltså.
Efter en kvart blev det vår tur. Vi hoppade i och sänkte byglarna som funktionären sedan låste fast ordentligt. Men inte kände man sig säkrare för det. Fast nu satt vi där, och då åker man, man kunde ju knappast vara sämre än alla barn som klarade av att åka. Maskineriet rasslar till och vi börjar röra oss framåt och sedan uppåt, högt upp. Sekunder senare går det utför och FH ger ifrån sig ett vrål som liknas bäst med en lågstadieklass i ett spökhus. Det känns som gravitationen upphört och man flyger runt som en vante i en storm. Men jag blir inte rädd, jag skrattar så jag får ont i magen, för FH's skrikande fortsätter oavbrutet hela åkturen och jag bara tappar det. För allt i världen kan jag inte sluta skratta, jag som är lite höjdrädd och han som spenderat ett halvt liv långt ovanför marken, och vem är det som är livrädd?
Efter åkturen frågar jag om vi inte ska ta en sväng till och får förklarat för mig att inte om helvetet så fryser till is. Vi går till Fritt fall istället, jag avskyr Fritt fall, men jämfört med Insane var det en barnlek, det kittlade knappt i magen. Lustiga huset kvar, en personlig favorit. FH fortsätter att "bjuda på sig själv" och håller på att ramla i stort sett överallt där inne. Men vi tar oss igenom efter lite om och men.
Innan vi lämnar området är det ju, enligt FH, obligatoriskt att skjuta några kulor på chokladhjulet. Han tar självsäkert en nummerserie och övertalar mig att också vara med. Så jag tar de fyra rakt framför mig. Känslan är att detta kommer bli dyrt, för man kan ju inte kliva utan en vinst när man väl gett sig in i spelet. Man är ju inte back förrän man klivet, som jag brukar säga. Hjulet snurrar och jag har redan plockat upp plånboken, efter en lång slowroll stannar den på 47. Mitt nummer! Hur svårt kan det vara liksom?
Två kilo choklad rikare och några kronor fattigare sätter vi oss i bilen för att åka hem. Än är klockan inte mycket, och vi gillar ju båda att spela kort, så vi bestämmer oss för att bränna förbi Krukan och spela turnering, för springet är tydligen bra idag. På torsdagar spelas en billig turboturnering och jag hinner knappt sätta mig på stolen innan jag ser en flopp med 66. Som faller: 633, gin! Vidare hinner jag knappt fundera på hur jag ska spela handen innan tre personer ställt all in på 30k vardera och det är min tur, likt Hellmuth skottar jag in mina marker och håvar in en pott på dryga 130k och leder nu med marginal. Poker är allt rätt enkelt ibland.
En liten stund till går och två pers ställer in sina marker när jag har big blind. Det kostar mig ca 20k att syna, för att vinna en pott på 100k, så jag synar med mitt lilla par. Till min stora glädje visar de AK och AQ, med dagens gudaspring bara vet jag att jag kommer slå ut dem. Sagt och gjort skickar jag ut två till och kommer till finalbordet som bekväm chipleader. Jag spelar många händer och folk åker ut till höger och vänster, på bubblan, när vi är fem kvar, vill folk göra ett bubbelpris. Jag och FH, som har fina stackar, avböjer. Karma strikes och några händer senare lämnar FH turneringen som bubbelpojke. Jag stoppar in alla mina marker i snitt varannan hand, de lägger ju sig hela tiden så jag kan lika gärna fortsätta banka på mina motståndares blinds. Två till lämnar fältet och vi är heads up, jag och en lite galen spelare som bjuder på mycket action. Jag har en bra ledning och vi blir ganska snabbt all in eftersom han är så kort. Jag har A5 och han har min favorithand, K9 i kostym, den som alltid vinner. Och jo, story checks out, en kung på river och han dubblar upp. Någon hand efter har han kanske sju big blinds och jag ställer med 89s, han synar fort, och slänger upp två knektar.
På floppen K53 känns utsikterna rätt dåliga. Turn visar en sexa så nu har jag en hålpipa för att vinna. Jag känner det på mig, det kommer komma en sjua, det bara måste komma en sjua. Dealern bränner ett kort och slänger upp klöver sju och jag vinner turneringen med min "fina" stege.
Trots många turneringar spelade över åren på Krukan var detta min första vinst, efter en rad andraplatser, det känns fantastiskt. Även om det var en liten turnering är det alltid en speciell känsla att stå högst upp på pallen, att vara störst, bäst och vackrast. Vi tackar för oss och åker hemåt.
Även om Gröna Lund kanske inte kändes lika häftigt som när man var liten var det ändå roligt att ha en minisemester över dagen. Sen att FH måste vara den i särklass roligaste människan i världen att åka karusell med gör ju inte saken sämre. Allt som allt var det en härlig dag i solen, som vi onlinespelare emellanåt nog ser för lite av. Med en turneringsseger som avslutning och kronan på verket. Och ikväll blir det ett besök på kasinot i Stockholm, man måste smida medan järnet är varmt.
Vi ses!
