Sju år, fyra kort
Året var 2008. Poker After Dark rullade sena timmar på teven och alldeles för många gånger vaknade man upp med för lite sömn efter nattens långa rail. Hundratusentals dollar bytte ägare, och tillsammans med karaktärerna Phil Ivey, Gus Hansen, Phil Hellmuth och favoriten Daniel Negreanu var det omöjligt att slita sig. Liksom så många andra var jag fast, hur svårt kunde det vara egentligen?
2004, började en 17-årig kille spela poker för 50 dollar som han fått av sin far på sin födelsedag. Han spelade låga sit and go's (turneringar som innehåller ett förutbestämt, lågt antal spelare), med inköp på sex dollar. Ganska snabbt hade han förlorat större delen av sina pengar, men det vände, och sen dess har han aldrig behövt sätta in av sina egna pengar för att spela poker på nätet. 2008 spelade han cashgame på $500/1000-nivån och spelade regelbundet potter på över 200000 dollar. Killen heter Tom Dwan, och går under aliaset "durrrr", och är idag en världens mesta kända pokerspelare.
Om han kunde, så kan väl jag? Det var dags att ge sig in i pokervärlden.
Jag skapade ett konto på Svenska Spel under namnet "Talvisota", efter favoritbandet Sabatons låt om finska vinterkriget. En hundralapp sattes in, och liksom Dwan, spelade jag sit and go's. För så lite som en tjuga kunde man vinna 220 kronor om man vann en turnering för 30 spelare. Nu jäklar skulle det printas pengar! Det var bara det att alla hela tiden hade mer tur än mig...
Så tänkte jag, när jag började för sju år sedan. Som ni redan gissat så var det knappast min första insättning, och jag spelar heller inte om tusentals dollar varje dag. Man vann vissa dagar, förlorade andra, men alltid småsummor. Som tur är så tog inte sagan slut där.
Fram till 2011 spelade jag väldigt sporadiskt på nätet. Då upptäckte jag livepokern. Det var en helt ny känsla att på de lokala klubbarna kunna spela med riktiga kort och marker, försöka läsa och psyka motståndarna, precis om på TV. En ny glöd tändes och jag spelade så ofta jag kunde. Resultaten lät inte vänta och man gjorde någon tusenlapp de flesta veckor.
Nu i efterhand vet jag att jag naturligtvis måste ha haft en ofantlig mängd tur under mitt intåg på livescenen, eftersom jag knappt kunde något om att spela bra poker. Men kanske är det vad som behövs om man ska komma ur startgroparna?
Ett år senare började livescenen i närområdet kännas för liten och jag ville framåt. Tillsammans med ett gäng, som jag tack vare pokern fortfarande kallar mina bästa vänner, började vi besöka huvudstaden i princip varje helg för att spela på kasinot.
En vanlig fredag för oss såg ut som så att vi lämnade Sandviken runt fyra på eftermiddagen, och stod två timmar senare uppe i pokerrummet på Casino Cosmopol i Stockholm, redo att kriga vid borden. Inte sällan blev vi kvar till stängningen vid klockan fem på morgonen för att sedan köra hemåt. Givetvis fick jag alltid köra både dit och hem, då de andra är ena riktiga tröttmössor som helst ska sova i bilen. Spelen var tuffare och resultaten gick både upp och ner, men i slutet av månaden hade man allt som oftast tjänat en extra slant.
Fram till hösten 2013 kunde man ofta stöta på mig i Stockholms pokerkretsar. Sen tog jag beslutet att flytta till Lund för att prova vingarna med en ny stad, nya människor och utbildning. Naturligtvis fanns det med i beräkningarna att Lund ligger ett stenkast från Malmö, som har ett kasino.
Första dagen i Lund hann jag inte ens packa upp allt, jag skulle till Cosmopol och testa vingarna! Följande sju månaderna av spel var en helt ny upplevelse för mig, som jag inte önskar min värsta fiende. En sju månader lång downswing, som alltså betyder att det gick dåligt för mig hela den perioden. Men den historien tar jag i ett separat inlägg senare.
Från och med mars 2014 spelar jag nästan uteslutande på nätet. Jag fick slicka mina sår och inse att nu var det bara börja om från början. Istället för att spela vidare för egna pengar tog jag beslutet att börja spela på stejk, vilket betyder att man spelar under en finansiär och delar på eventuella vinster. Från att spela om rätt stora pengar på kasinot gick jag till att spela riktigt låga nivåer på Svenska Spel, och har klättrat uppåt sen dess till att nu vara etablerad på samma nivåer jag en gång spelade, fast nu online.
Det känns som en evighet sen jag för första gången kom i kontakt med poker. Idag befinner jag mig på min absoluta topp spelmässigt och poker är roligare än någonsin. Från att ha varit en tonårig gröngöling till att numera var heltidspokerspelare har varit en helt fantastisk resa, och jag hoppas den fortsätter ett bra tag till. Det finns så många fler platser att se och människor att träffa.
Närmast ligger att resa runt i världen och spela, varför begränsa sig till Sverige när det spelas poker på så många härliga platser i världen?
Vi ses!
