En nostalgisk grillning hos en god vän med inslag av poker
Solen har likt björnen krupit ut ur sitt ide, fast uppskattningsgraderna graderas smått olika hos dessa ting. Den populärare av de två frambringar ett och annat grilltillfälle. Jag glider denna fredagseftermiddag in i soliga Asmundtorp med min mörkblåa Golf där det vankas god mat hos en av mina bättre vänner genom historien. Det var ett tag sen vi umgicks, vilket är vanligt med kompisar från gymnasietiden som man ofta glider isär med. Min kamrat valde att växa upp, stadga sig och bidra till fortplantningen medan mitt åldrande skett på ett mindre vuxet sätt. Det känns trots allt som att somliga människor är vänner för livet. Vännen i fråga är en sådan som har lätt för att ingå i en bred skara samtalsämnen.
Ett av våra gemensamma intressen är (eller åtminstone var) poker. Till skillnad från den onlinespelande C.Darwins sekretess, gällande sitt verkliga jag, hemlighetshåller min kompis sitt förnamn i livekretsar och har ett alias i form av en siffra som följer den kronologiska ordningen och inledde föga oväntat med "En". Det spelades rikligt med poker under vår tid då ingen i umgängeskretsen ännu hade flyttat hemifrån. Homegames handlade det oftast om, där man turades om att störa sina föräldrar varpå det skedde många cykelfärder inom Landskrona, med silvriga väskor innehållande pokermarker, på styret och pakethållaren. Det tjafsades, gnälldes, skreks, men framförallt skrattades. Det var en rolig tid. Jag minns att vi hade våra "favorithänder" där man var "fisk" om man ansåg att A-A var favorithanden. Jag hade min vackra "2-4 hjärter", f.d. "En" hade 7-5 off och "Diske" hade 10-9 spader.
Vårt nördande stannade inte där, utan vi konsumerade även ett flertal pokerprogram på tv/internet, vilket vi kom att diskutera under slutet av vår återträff. Favoritprogrammet var "High Stakes Poker" med Sammy Farha som huvudrollsinnehavare i våra ögon, även om Negreanu förmodligen var den som syntes mest. Pokerstrategiskt är det halvjobbigt att titta på nu, över 10 år efteråt, men underhållningsvärdet var fruktansvärt mycket högre än dagens program. Poker After Dark var ännu ett av de pokerprogram i mer avslappnade miljöer. Nostalgidialogen fortsatte i form av bråk/fiendeskap, komiska karaktärer och språkliga/dialektala missförstånd vid pokerborden. Några exempel på starkt konfliktsökande spelare var Mike Matusow, "Sheiky", Phil Hellmuth och Tony G. Komedipriset tilldelade vi humorparet "Phil Laak och Antonio Esfandiari" utan några som helst tvivel (både vid pokerbordet och i vadslagningsprogrammet "I Bet You"). Doyle Brunsons problematik kommunikationsmässigt med Minh Ly var även det ett lustfyllt minne som togs upp.
Efter en glass och en kopp kaffe så avslutade vi vår aldelles utomordentliga återträff. Tack för en trevlig kväll, min vän!
Adjöken!
