Poker, poesi och politik
Jag sitter och lirar poker på nätet
Mitt spel det är både fegt och förmätet
tiltar på minsta chat-dispyt
har ingen medgång, inget flyt
jag har sovit för lite
slitit ut mitt finger
jag spelar för dyrt
detta är tortyr
jag gör en massa fel
bör lägga ner mitt spel
fast fortsätter lira
men får aldrig fira
sätter in mer
och mer kontanter
måste ha tillbaka
min pengakaka
har inga spärrar
är alldeles skärrad
är blek och röd
behöver stöd
jag är helt fast
totalt besatt
tar ett sms-lån
behöver nog vård
hjälp mig Stefan Löfven
med en insättningsgräns
du som har bäst koll
måste ha all kontroll
tack för att du finns
Stefan, min prins
ska rösta socialt
likt en sann demokrat
(OBS! Fiktion och ej erkännande eller ställningstagande, även om det allt som oftast ligger vissa sanningar i det. En del är mina, en del är andras sanningar. Jag tycker det är fruktansvärt med spelberoenden, men jag tror humor, musik, konst generellt är en bra bearbetningsmetod. Dessutom tycker jag det är fel att sätta insättningsgränser på alla former av spel utan att undersöka branschen lite mer på djupet. Att poker likställs med slots till exempel blir jag stött av. Med det sagt är jag ingen expert inom ämnet, men jag tror inte det är helt rättvist i alla fall.)