November 2015? I prefer Yesvember 2015!
Efter ett soligt Malta med en fyrsiffrig summa monopolpengar i plånboken blev det ett snöigt Skåne och ett besök på Forex för att växla till mig 20 stycken Gustav Vasa-lappar. Först och främst så fick jag förklara att jag inte hade kapat ett plan eller sålt droger utan att jag endast hade deltagit i ett helt vanligt svenskt mästerskap i kortspel på Malta innan jag fick växlat denna suspekta, utomjordiska summa.
Två veckor senare var det dags för SM igen, fast i hemmets lugna vrå med min laptop, min julmust och min snusdosa. Med lite skön, avkopplande death metal i bakgrunden var det dags för Svenska Spels Omaha femmanna-SM för 500 spänn. Spelet flöt på bra, oturen undveks och turen räddade mig när misstag hade begåtts eller setups hade uppstått. Då var det färdigspelat för dagen och finalbordet väntade kvällen därpå.
Kl 19:00 var det show time. Jag har inga som helst minnen av några händer eller hur mycket femman fick. Fyrans pris likaså. Trean då? Ingen aning. Däremot så minns jag att jag gick miste om en SM-titel, men tröstpriset på knappa 50 laxar var inget jag grät floder över. Visst är det aldrig roligt att förlora en heads up, men jag var supernöjd och även lite mallig när jag trotsade jantelagen och berättade för släkt, vänner och arbetskamrater om min framgång.
Torsdagen, samma vecka, tog jag mitt efterlängtade körkort. Nu började jag bli orolig för att något hemskt skulle hända. Jag höll utkik efter fallande pianon, gick inte under några stegar och speglar behandlades med stor försiktighet.
Ett par månader tidigare kom mitt andra-favoritband Raised Fist att släppa biljetter till en spelning på KB i Malmö. Detta Hardcore/metalcoreband som härstammar från Luleå med en MMA-fighter till frontman som framkallar rysningar med sin hyperenergi både vokalt och fysiskt. Totalt jävla bindgalen när han uppträder, med sina meterhöga dropkicks och vilda skrik, men får Ingemar Stenmark och Kim Källström att framstå som en kaxiga gaphalsar när han ska prata mellan akterna. Detta band har åkt på turnéer friskt sedan de inledde karriären under början av nittiotalet, men de har gärna hållt sig så långt borta från Skåne som möjligt.
När jag bevittnade vilket datum de skulle spela i Malmö blev jag knäckt. Söndagen den 29/11 (2015), samma dag som SM Main Event på Svenska Spel går av stapeln. Detta är pokerårets höjdpunkt! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Men då såg jag att de skulle spela i Örebro dagen innan! Jag och en polare beställde därmed biljetter till spelningen 40 mil bort. Allt var frid och fröjd!
Plötsligt fick min gruvarbetande kompis förhinder i form av ett välavlönat jobb utomlands som han inte kunde tacka nej till. Men snäll som han är så fick jag behålla hans biljett som lockbete i form av någon annan resekamrat. Problemet var bara att ingen av mina kompisar uppskattade detta band tillräckligt mycket för att pröjsa en tågbiljett på en tusing och kanske hotellkostnader på det. Så där stod jag ensam med två biljetter. Plötsligt fick jag världens snilleblixt! Jag skrev till lite töser från Örebro på en dejtingsida. "Biljett finnes - sovplats sökes". Det nappades direkt.
Trots att körkortet var taget så hade jag ingen bil och var ganska säker på att det fanns risk för att alkoholkonsumtionen skulle vara påtaglig nog för att jag inte skulle orka köra denna sträcka dagen efter så det blev en tågresa. Eftersom ingen av mina mänskliga vänner ville följa med så tog jag med mig min mest pålitliga vän laptopen så att jag hade lite underhållning att tillgå.
Tågfärden till Örebro gick bra, konserten var grym och sällskapet var schysst. I och med att det skulle spelas SM under söndagskvällen så hade jag bokat returbiljetten i god tid ifall tåget skulle bli försenat. Jag klev på tåget i Örebro och allting gick smidigt fram till Mjölby där jag skulle byta. Direkt såg jag att det skulle komma att bli en kvart försenat. Det kunde jag leva med. Förseningarna kom att bli flera. I början var de minimala och än var jag lugn. Men efterhand så började tristessen växa sig fram och mobilbatteriet närmade sig nollan. Kallt var det också, trots att vi satt tätbefolkade inne på Mjölbys inomhusperrong. Denna pressbyråbutik måste slagit personligt försäljningsrekord då det blev en och annan kopp kaffe och korv med bröd.
Eftersom mobilen var död och eluttag inte fanns att tillgå samt att det blev långtråkigare och långtråkigare så fanns det inget annat alternativ än att ta fram laptopen och glo lite serier. Dessvärre så har även laptops begränsad batteritid, så nu började oron bli påtaglig. När tåget väl kom, sex timmar senare än planerat så var SM-starten inte långt borta. Som tur var kunde jag ladda mina apparater på tåget samt koppla upp mig på internet och efter en halvtimmes tid var jag igång. Denna söndagsgrind skulle ske med några vänner och jag överlevde SM under hela tågresan, men väl på bussen till min kompis var det tack för mig. Jag begav mig trots allt dit för att heja på polarna och umgås lite. Strax innan kl 21 hade jag stadgat mig och latereggade Söndagssteken vars startfält var mer än dubbelt så stort än vad det brukade vara tack vare att SM Main Event gick av stapeln. Nog fan slutade jag tvåa i den och kammade hem 63k. Mitt hat mot SJ och Mjölby var därmed passé.
#YESVEMBER2015
Au revoir!
