Ett jobb, en hobby eller samhällstjänst?
Det är söndag, dagen då vanliga dödliga samlar kraft och njuter av veckans sista lugna dag. Kanske infinner sig ångesten inför den stundande arbetsveckan, men soffhänget är för många obligatoriskt under denna dag. Vi pokerentusiaster har en helt annan inställning till söndagar, främst vi som titt som tätt härjar vid onlineborden. Söndagen är dagen då det är förbjudet att vila, hur bakfull man än må vara.
Min onlinekarriär har pågått i ganska exakt tio år och uteblivna söndagsgrinds är nog färre till antalet än vad jag har fingrar. Det har varit en kul resa som gett goda resultat för att till största delen av tiden endast varit en sidoverksamhet. När jag inledde min karriär var jag gymnasiestudent och spelade för blygsamma summor både online och med polarna under våra homegames som hölls hemma hos föräldrarna, i festlokaler eller i klubbstugor. Ett undantag gjordes då jag rodde hem 15 studiebidrag i en nätturre. Adrenalinet var skyhögt och trots att det blev en finalbordsbubbla efter en bad beat med ett förstapris på 350 studiebidrag så var jag överlycklig när lugnet hade lagt sig
Efter gymnasiet blev det lite lumpen, något ströjobb till och från, men utan några särskilda framtidsplaner förutom att gå till arbetsförmedlingen varannan vardag för att få hjälp till att finna mig ett hederligt kneg. Det gick väl inte så värst bra med den biten och jag satt mest hemma och grindade framför laptopen. Det gick bra, jag betalade hem hela ungdomsbidraget till morsan och gjorde vad jag ville med pokervinsterna. Efter att tag började jag och morsan gå varandra på nerverna och längtan efter ett tryggt, fast arbete och en egen lägenhet växte sig allt starkare fram. Anställningen och lägenheten blev ett faktum och från 21 till 27½ års ålder slet jag på en fabrik, levde livet och spelade poker så ofta jag kunde. Med en okej knegarlön plus lite pokerinkomster vid sidan samt inte alltför mycket fasta utgifter hade jag ett gott liv som ungkarl.
Tiden som fabriksarbetare blev mindre och mindre tacksam. Jag tröttnade på det fysiska slitet och bestämde mig för att utmana intellektet istället och börja studera. Med skrivardrömmar i sikte så är det för tillfället komvux och uppläsning av gymnasiebetyg som gäller. Dessutom så har jag hamnat i ett skede där pokern går käpprätt åt skogen. Ironin är stor när man sitter här tio år senare och pluggar samma ämnen och spelar samma microturrar. Men vill man bli något här i livet och inte slita ihjäl sig utan bli en bättre, gladare människa så får man ta lite ekonomiska motgångar. Jag är nöjd med mitt val och jag hoppas jag underhållit någon med min “lilla” berättelse.
//Johannes Tuvesson
