Ytterligare något nytt
Då börjar åter ett nytt skede i min pokervärld, ytterligare en som inte handlar om själva pokerspelandet, utan bloggande om poker.
Jag har ofta svårt att veta var det är lämpligt att starta och den här gången förutsätter jag att de flesta som läser här inte känner till mig, så jag bestämde mig för att köra lite bakgrundsinformation. Jag är ingen kändis i pokersverige, i alla fall inte än. Jag har inga stora live-segrar att skryta med, inte en massa pengar från onlinespel att gå i tidig pension med. En ganska vanlig amatörspelare, med ambitionen att bli bättre hela tiden genom att lära av de som är bättre, analysera spelet och förstås, spela så mycket som möjligt.
Föga anade jag när jag för många år sedan loggade in i Svenska Spels pokerklient och satte mig ner vid ett cashgame-bord med en femtiolapp att jag skulle vara i den situation jag är nu, 2015. Jag förlorade snabbt min femtiolapp och tänkte att är onlinepoker sådär, är det nog inget för mig. Det gick ett litet tag innan jag provade igen och då höll jag mig borta från cash och spelade sit and go istället, vilket passade mig mycket bättre. Efter ett tag blev jag medbjuden till ett homegame av en gammal bekant och även om erfarenheten av den dagen påminde lite om den försvunna femtiolappen var jag såld. Live-spel är fantastiskt roligt.
Min förståelse för poker var begränsad, men än mer dålig koll hade jag på den lagstiftning som styr poker och jag möttes av en hel del fördomar när jag berättade om mitt pokerspelande. Jag tyckte det var en hobby som passade mig bra, då jag har en skada som försvårar sportande för mig, samt att jag gillar matte och statistik. Andra tyckte dock inte att poker var så harmlöst som jag tyckte.
Som politiker fann jag en viss fascination kring pokermyterna, fördomarna och den tuffa lagstiftningen, men gjorde från början inget särskilt för att engagera mig. Jag spelade min poker och tyckte att det fungerade rätt bra. Med tiden blev dock irritationen större, varför skulle jag behöva åka ända till Stockholm eller Göteborg (som är de två närmaste för mig) för att spela poker på Casino, samtidigt som jag helt lagligt kan gå ner till Systembolaget och köpa starksprit, eller bli serverad på krogen även i minsta håla. Hur kan poker vara så farligt?
Eftersom jag alltid varit en föreningsmänniska och någon som är van att engagera sig, fick jag en förfrågan från valberedningen i Svenska Pokerförbundet. En kassör behövdes och jag förmodades vara någon som kunde ta hand om den saken. Eftersom jag på den tidpunkten fortfarande var aktiv politiker kände jag viss tveksamhet. Jag pratade med några partikamrater och viktiga personer i min närhet och kom fram till ett positivt svar. Mitt år som kassör var minst sagt omvälvande och säkert värt ett och annat blogginlägg.
Inför senaste årsmötet blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att bli ordförande. Det var inget enkelt beslut, men hittills ångrar jag inte att jag tackade ja. Enligt mig är det ett fantastiskt hedervärt uppdrag att få vara pokerambassadör genom mitt ordförandeskap. Även om jag inte är känd i pokervärlden genom att vara en tillräckligt duktig spelare, så kan jag i alla fall använda mina kunskaper om politik för att försöka påverka lagstiftningen, jag kan motverka fördomar och jobba för att folk ska förstå att poker inte bara är ett lotteri. Poker innehåller varians, precis som vilken annan sport som helst. Ibland sitter avstampet perfekt på längdhoppsbrädan och ibland inte, ibland studsar fotbollen ribban in, ibland ribban ut. Ju mer träning och ju större talang, desto större chans att vinna, vare sig det gäller stavhopp, hockey eller poker.
Jag kommer att fortsätta mina försök att bli en framgångsrik pokerspelare, men tills vidare kommer jag att rapportera som amatörspelare och som en representant för svenska poker genom mitt ordförandeskap i Svenska Pokerförbundet.
