I huvudet på en hobbyspelare
“We don´t want him here, he is irish!!” säger bordets Bully när en man i t-shirt med “Ireland” på magen frågar om detta är rätt bord. Det var det inte, och mannen sätter sig istället ner vid bordet bredvid. Vi får ögon-kontakt och han säger något till mig om “What a rude idiot”, nickar mot bully´n och tittar sedan vidare lite nyfiket på mig. Senare kommer mannen över och frågar om jag är svensk - han har sett mina hörlurar som jag prytt med små svenska flaggor. Han presenterar sig som Karamell-Micke och vi småpratar lite grann mellan givarna och på efterföljande break. Vi hamnar också på samma bord då han köper in igen efter att ha bustat första inköp. En trevlig kille även om han höll på Hammarby... ;)
När han hör att jag skriver på poker.se så känner han igen mig och jag får några vänliga kommentarer om min blogg, samt uppmaningen att skriva oftare - och speciellt frågar han om Vegetarisk mat i Las Vegas. Min tillfälliga bristande motivation, samt att pokern varit hel-svart för min del under 2017 gör att det kanske dröjer svarar jag, men Karamell-Micke uppmuntrar igen till fler inlägg. Och det behövs inte mycket för att blåsa liv i skrivlusten - lite feedback hjälper mer än väl. Tack Micke för ett trevligt möte, lycka till med dina karameller och hoppas vi ses vid borden igen!
När pokern blir religion
Under mina 9 år i staterna så har jag fört ganska noggrann statistik på mitt pokerspel. År efter år så har jag ett plus i resultatet på turneringspoker, och då jag under tiden i Tahoe spelade poker på heltid så gick det ju också bra, om än på låga nivåer. Därför har årets spel varit en plåga då jag har upplevt min största downswing någonsin. Otaliga badbeats och respass direkt i turneringar har blandats med total kortdöd och nesliga utdragningar på bubblan. Det har gått så långt så jag blivit övertygad om att de högre makterna gör allt vad de kan för att säga till mig att inte ägna mig mer åt min hobby. Och när man tror att gudarna försöker ge signaler om vad man ska göra med sitt liv, speciellt att INTE spela poker, så har man ju börjat fundera. Kanske dags att ta ett stort break? Om och om igen har man tänkt att det vänder i nästa turnering eller nästa vända av cashgame. Men istället har man mötts av än värre beats, och man har ärligt frågat de högre makterna om vad som står på. “Riktigt äckligt vilken otur du har” kommenterade en polare mina senaste händer i en turnering. Och äckligt är ett bra ord - jag har ibland fått rysningar av hur motriggen har satt mig i de mest bisarra situationerna, om och om igen.
Men samtidigt så hände något i just den turneringen. Jag hittade en liten gnista av mental styrka av att bara rycka på axlarna och gilla läget. Det kan ju bara gå uppåt nu liksom. Den där känslan av närvaro och situations-kontroll dök upp i de sista händerna, och jag kände att nu är vändningen nära. Trots att sista handen var en All-in med KK mot en nisse som synade med A5off, så reste jag mig före floppen och sa tack o hej. Handen var redan förlorad. Jag hade redan skjutit in stolen då jag såg ett Ess i fönstret, och jag kände mig inte ens ledsen.
Nu vänder det - trotsa gudarna, nu kör vi.
Min förhoppning om att underhålla
Du kan vara hobbyspelare eller proffs, analytiker eller bara en kompis från vardagen - orsaken till att du läser olika bloggar på nätet är nog egentligen densamma - att bli underhållen en smula. Mitt spel och mina tankar om pokern kanske inte rör dig i ryggen, inte ger dig några tips, eller kanske är du inte pokerintresserad alls. Kan jag bara underhålla dig i några minuter så är det bra nog.
Då bara temperaturen i luften är lika löljigt het som pokern här i Vegas just nu, så får det idag bli en text om just poker.
En länge planerad blogpost om mina tankar i en turnering - från start till mål
Du får döma mig hur du vill. Jag är inget proffs, men heller ingen novis. Brister i mitt spel finns många, och jag blir inte ledsen om du sågar mig totalt. Men jag är inte rädd för att vara ärlig - så här kommer mina ofiltrerade tankar om gårdagens turnering.
Då pokerns bankrulle är nästan tom, så har årets WSOP åter igen blivit en besvikelse. Tänkta starter i vissa bracelet-event har fått ställas in, och man har fått ägna sig åt hederligt arbete och slit istället. Men idag så var det dags för Dag 1c av “Giant $365” och jag tog mig ner till Rio efter avslutat jobb-pass. Hittills har det bara blivit 2 bracelet event i min karriär, och även om året varit kasst, så hade jag ju trots allt 50% cashar i karriären. (Cashade i mitt första event någonsin då jag för några år sen blev 475:a av ungefär 5000 spelare). Och kanske skulle vändningen komma nu, det kändes som så.
Känslan var rätt, humöret på topp och jag hängde ryggsäcken på stolen, hälsade trevligt till alla, slog mig ner och bytte inköpskvitto mot en markerstapel. Skön atmosfär, ok position mitt på bordet och jag kikade på mina motspelare en efter en. Idel yngre eller medelålders män som alla såg ut som pokerproffs. Inget bra bord alltså, men jag hade min plan klar - att spela få händer, få en tight image och ha potkontroll i varje hand jag spelade. Samtidigt ville jag skapa den där stämningen där jag uppfattades som en trevlig och ärlig - En taktik jag gillar och har filat på länge. På detta sätt har jag vunnit många potter på att prata folk till fold, eller helt enkelt vinna händer där jag representerar stålet, trots att jag sitter på en bluff. Enkel och rak taktik antar jag, men sån är jag.
Personer till höger om mig vill jag bli vän med, så de inte stjäl mina blinds i onödan. Spelare till vänster om mig liksaå, fast tvärtom - Om jag får deras tycke, så blir det lättare att få deras fold när jag vill ha den. Den senaste tiden då det gått dåligt så har jag bara suttit tiltad och tyst för mig själv, men då har också spelet blivit lidande. Jag behöver vara på gott humör, ge och ta respekt för mina bordsgrannar.
För mig är det ett spel mot spelarna hela tiden. Ju mer jag känner igen deras personlighet, desto bättre och mer precist kan jag läsa av deras handstyrka, bluff eller inte, nervösa eller självsäkra. Vissa sitter tysta och iaktar andra hela tiden och bildar sin uppfattning på det sättet, men det fungerar inte för mig. För mig är det “Köp & Sälj” hela hela tiden. Sälja in vad jag representerar, och köpa vad de istället försöker få mig att tro. Och ju mer info jag har, desto bättre. Dessutom tycker jag det är lättare att manipulera min handstyrka, situation och läge om jag vunnit deras förtroende från början. Det är lättare att lura en vänligt bemött spelare, än en som man tiltat eller upprört. Så är i alla fall min teori, och det fungerar för mig.
Jag kunde räkna till minst 4 ryggsäckar vid bordet, och för mig är det ett tecken på att spelaren har varit med förr. Endast 2 spelare till höger om mig verkade vara noviser, eller åtminstone inga proffs. Man ser det på hur de hanterar sina chips, hur de läser sina händer och hur de är klädda. Nåväl.
Jag har också tänkt att jag ska gå tillbaka till min gamla taktik med mini-höjningar och vara stenhård mot mig själv i vilka positioner jag sitter för att spela. Att försöka öka min markerstapel varje nivå, är också dagens delmål.
Nu kör vi!
The Giant
20,000 startstack, 20min levels, 1606 startande. Ca 240 får pengar, och topp 100 tar sig till dag 2.
Level 1, Blinds 25-50
Det tar ungefär 20 minuter att spela 1 varv, och jag får en bra start där jag vinner första handen jag spelar. Får AKoff, och höjer, cont.bettar och tar hem potten. Stjäl också blindsen en gång och jag avslutar med 20,425 i marker.
Level 2, Blinds 50-100
Tappar 2 BB och när jag limpar från SB, men vinner också en pott där jag får As10s och träffar en 10:a på turn, c-bettar både flop och turn och tar hem potten.
20,600 i marker efter lvl 2.
Level 3, Blinds 100-200
Synar otroligt fiskigt från BB med 7c2c, i hopp om att träffa denna skit-hand, och tappar lite. Men vinner sedan en fin pott där jag höjer från mitt position med 5d 7d, och flop kommer Ad Kd 4c. Jag spelar lite teater som om jag inte gillar färgdraget och bettar smått på flopp. Small Blind synar. Turn är en blank 7:a, och jag bettar smått igen. SB synar.
River är en fin ruter J, och jag ser uppgiven ut när rutern kommer. Här är jag säker på att han tror jag har ett A, möjligen 2 par. Han sätter mig INTE på färgen, och istället bettar SB ut. Jag funderar på att höja, men min färg är inte superstark, och han kan ha en bättre färg. Syn, och han visar Q10 för Broadway. Nice!
24,100 efter lvl 3.
Level 4, Blinds 150-300, ante 25
Får här både KK och AK, men ingen synar mina höjningar preflopp och jag vinner bara blindsen.
24,100 efter lvl 4.
Level 5, Blinds 200-400, ante 50
Det händer ingenting, innan jag i slutet av nivån bestämmer mig för ett litet move med Jc 3c. Höjer preflopp och får 2 syn. Flop är 4, 9 och Q alla hjärter, och jag c-bettar. Endast en ung asiat på knappen, som sett duktig ut hittills synar. Turn är hjärter 3. Inte superbra, men jag tankar lite, och höjer sedan lagom lite och hoppas få honom att tro att jag har hjärter Ess. Han synar bara, och när river är hjärter Kung så vet jag att jag är slagen - 5 hjärter på brädan, och jag har 2 klöver... Men jag vet också att han är rädd för att jag har en högre färg än brädan, och jag bettar lagom stort för att få honom att syna - ett fint värdebet. Detta fungerar perfekt - han funderar ett tag men kastar in korten i mucken med ett “You rivered me”. Perfekt! En väl tajmad bluff...
Level 6 Blinds 300-600, ante 75
Spelar bara en hand här. Limpar med 4s 5s UTG, och knapp synar tillsammans med blindsen. Flop kommer 8h 4h 3c och jag bettar ut. Alla foldar.
Jag hamnar sedan i en sits där jag förmodligen gör ett fel val. En shortstack som bara har 5000 kvar går all-in från cut-off. Jag sitter i BB och har 77. Hans range är otroligt stor här, och 77 är här en helt ok hand. Men jag väljer en fold - förmodligen fel val i denna turbo-turre. Jag funderade för mig själv att jag inte ville tappa mina vunna marker på en förmodad coinflip, då min bords-image och min känsla var på topp. I en turre med långsammare struktur hade det varit helt ok, men i denna turbo så måste jag nog syna här. Hursomhelst, jag visar mina hockey-klubbor när jag foldar dem, och killen blir förvånad att jag foldat. Hmm.
Jag avslutar nivån med 28,000 i marker. Nöjd så långt!
Break
Level 7, Blinds 400-800, ante 100
Spelar 2 händer. Höjer med A8 suited, men får vika på turn då jag missat helt.
Vinner sen mot en trevlig kille till vänster då jag sitter i Small och han i Big. Vi träffar båda floppen men han lägger sig då jag checkraisar honom på turn. Här var min taktik om att vara trevlig helt avgörande för handen - vi hade småpratat en hel del om ditten o datten, jag hade honom runt lillfingret, och nu pratar jag honom till att öppet lägga en bättre hand. Nöjd med den bluffen också!
Det börjar kosta i både blinds och antes, och slutar nivån på 27,300
Level 8, Blinds 500-1000, ante 100
Spelar inte en enda hand.
Sitter på knappen och hittar AQoff, och börjar planera hur jag ska spela. Tyvärr höjer en tight mittposition all in för 30,000, och cut-off re-raisar all in för 40,000. Jag väljer att vika.
De visar 66 och 77, och då brädan är Q 8 8 A 10 så svider det lite. Återigen så kanske jag skulle synat, men det kändes som om AQoff var i underläge mot åtminstone 1 spelare före floppen. Lätt att vara efterklok, men jag antar att på bra dagar så väljer man syn och vinner, men oftast så är man underdog för sin existens i detta läge.
26,400 efter lvl 8.
Level 9, Blinds 600-1200, ante 200
Blöder ett helt varv (blinds o ante börjar bli allt högre) och jag är nere på 20k när jag hittar JJ i BB. UTG+1 minihöjer till 2500 och hijack synar. Jag väljer att bara syna, och hoppas på en låg flop. Flop kommer KQJ och alla checkar. Turn är en 5:a och jag bettar ut halva potten - här är jag bara rädd för en slow-spelad A10, något som mkt väl kan vara Fi´s hand. UTG synar, och river kommer en 7:a. Jag har bara 8-9k kvar, och jag bettar 6k. Jag vill verkligen ha syn, och får det oxå. Han muckar då jag visar mina knektar, och blir irriterad då jag frågar om vad han hade. K10 meddelar han dock, och kanske hade jag kunnat få en syn om jag gått all-in på flop. Min tighta image kanske fått honom att folda, så jag är ändå nöjd då jag ändå dubblade upp.
40,200 efter lvl 9.
Level 10, Blinds 800-1600, ante 200
Spelar inte en hand.
Blöder till 34,200
Level 11, Blinds 1000-2000, ante 300
Får vika Ac 5c då jag helt missar floppen och får mothugg på turn.
Får också vika 33 i BB då ingen 3:a vill komma på floppen.
Det är nu riktigt dyrt med antes och blinds, och det börjar bli tufft.
2 heltidsproffs som jag inte kan namnet på, men känner igen sen tiden man rapporterat från WSOP slår sig ner direkt till vänster om mig. Det spelar inte så stor roll egentligen, här får man ändå inget gratis längre då bordet numera är enbart slipade poker-grindare.
Nere i 18,500 efter lvl 11.
Level 12, Blinds 1200-2400, ante 400
Inte en enda spelbar hand här heller.
Nere på 10k då jag hittar KQ i small blind. Knappen sätter både mig o BB all in, men jag synar såklart. BB foldar och knappen visar A9. En fin K på river och jag dubblar!
2 händer senare så får jag AQ och går all in preflop och vinner blinds och antes.
35,500 efter nivå 12.
Break
Man fick här hoppet tillbaka om en liten cash, och kanske kan man klättra vidare? Det ryktas om att vi spelar till ungefär nivå 16 innan det bryts för dagen. Det ändrar dock inget av min taktik, det är fortfarande all-in eller fold som gäller.
Level 13, Blinds 1500-3000, ante 500
Får inte ett enda läge att spela.
Nu 29,000
Level 14, Blinds 1600-2400, ante 500
Är nu nere på 10 big blinds, och då jag hittar 88 i Hijack, så är det en lätt push. Tyvärr så hittar såklart BB en monsterhand - KK. Ingen hjälp på brädan och jag åker ut.
Jag hamnar på plats 320 av 1606, och även om det inte är något att hänga i den berömda granen, så är jag ändå nöjd med dagen. Jag har fått tillbaka den där känslan man behöver. Känslan av att tro på sig själv. Känslan av närvaro och situationskontroll.
Med facit i hand så skulle jag varit mer aggressiv i denna snabba turnering, men men. Kanske hade jag då istället åkt på ännu en beat, förblitt sur o tiltad och börjat prata med gudarna igen.
Nu kändes det istället som jag fick tillbaka mitt självförtroende och jag känner mig stark vid bordet. Pokern känns kul, och då det numera är en hobby, så måste det vara just kul, annars mår man inget vidare.
Walmart är nöten
Jag knallar ut i den 40-gradiga värmen och tittar på klockan. Snart midnatt.
Inte ett dugg trött, så jag bestämmer mig för att åka hem och slappna av framför en film. Stannar till på Walmart (underbart med öppna affärer dygnet runt), köper lite popkorn och glass, och struntar för stunden i att jag är på diet.
Idag är jag värd att få må lite gott.
