Häng med på Roadtrip - Del 2
Uppe före soluppgången och längs krokiga vägar över bergen så tänker jag på Karin Boye. Min favorit-dikt hamnar på näthinnan, och även om jag nämnt den förut i min blogg så är det värt att sägas igen.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Att det är “Vägen” som är mödan värd är ju otroligt passande när det gäller Roadtrips. Och nu var jag på väg igen. Efter två fina skid-dagar så hade jag nya mål, och på vägen dit så ville man ju se naturen längs vägarna. Morgonsol och flera flera meter av snö på toppen av bergen gjorde mig på gott humör, och jag kan inte ens bli irriterad över att jag faktiskt helt glömt bort ett av mina planerade besök jag hade i tänk göra i Tahoe. - Inspelningsplatsen till en av de bästa filmerna som i mitt tycke någonsin gjorts - The Godfather II. Huset där det hålls kalas mm, och bland annat scenen där Fred åker ut på fisketur i en eka och blir avrättad medan brodern Mike Corleone står i fönstret och tittar på är klassisk. Och detta ligger i Tahoe. Vad jag hört så finns detta bevarat som en turist-attraktion och jag har tidigare missat att besöka detta trots att jag bodde där ett år.
The Godfather´s place in Tahoe
Fred´s last fishing trip
”Nästa gång” tänker jag, och börjar köra utför längs vägarna ner mot Kalifornien.
Skiftande landskap
Längs brandskadade bergssluttningar och virvlande älvar går vägen utför bergskedjan som delar Nevada med Kalifornien. Många gånger har man hört om alla bränder som drabbar Kalifornien under somrarna, och man kan se flera sluttningar och skogsområden som är nedbrunna sedan förr, men nu sakta håller på att växa till liv igen. Det är mycket skog här, och då jag inte är bortskämd med den varan i Nevada, så är det riktigt trevligt att se all grönska. Dessutom rinner det mycket vatten i älven som jag kör längs med, och det är frestande att stanna och bara njuta av naturen. Men jag kör vidare.
Snart är jag dock nere i botten av bergen och jag kör igenom några små byar och städer jag inte noterar namnet på. Men snart kommer jag fram till Sacramento, och genast växer vägen ut till en motorväg med flera filer i varje riktning. Tidig lördagsmorgon som det är, så är det dock ingen rusning direkt, och vips så är man förbi denna storstad.
Då kommer det riktigt fina gröna landskapet fram.
Gröna kullar i Kalifornien
Kalifornien
Öppna vyer, åkrar och ängar över gröna böljande kullar. Lägg där till en nyfiken sol och 8-filig motorväg - Nu är man verkligen i Kalifornien!
Flera av er har säkert minnen av det gamla klassiska arkad-spelet “Outrun” - spelet där man i en Ferrari ska köra så långt man kan på motorvägarna i Kalifornien - precis så känns det. Långtradare blandas med husbilar, gamla amerikanska bilar och nya lyxiga värsting bilar. Jag lägger båda händerna på ratten och ökar farten ett tag, och ler när jag byter fil åt båda håll fram och tillbaka, då jag kör om bilarna framför. Precis som i Outrun.
Vem minns inte denna klassiker?
Det går fort och jag hajar till då jag ser skyltarna till “Vallejo”. Här var jag på roadtrip med x:et 2009, då vi besökte stadens Six-flags nöjesfält. Och mycket riktigt så ser jag snart bergodalbanorna och nöjesfältet till höger. 7 ½ år sedan man var här, tiden går fort... Nu kör jag dock förbi, och genom sms på telefonen stämmer jag av med min vän Jennifer om tiden för framkomst. Jag är nämligen snart framme i San Francisco, målet med dagens trip.
Left 4 lanes...
San Francisco - Berkley
San Francisco. Denna klassiska stad byggd på kullarna i direkt anslutning till Stilla Havet. Vi känner alla till filmerna med biljakter, Alcatraz, Golden Gate, och självklart spårvagnarna som går upp och nedför platå-liknande tvärgator kors och tvärs i denna underbart fina stad. Det är som just “San Francisco” vi svenskar nämner denna stad, men det är egentligen mer än så.
“The Bay Area” säger man om man pratar med folk från Kalifornien. Och träffar du folk som bor här, så är man mer precis och nämner kanske Union City, Sonoma, Richmond, Oakland, Berkley eller San Francisco självt som hemort. Det är 9 kommuner och städer som ingår i “The Bay Area” och det kan alltså jämföras lite mer med Stockholm - Ju närmare man kommer desto mer detaljerat berättar man vart man bor och hör hemma.
Och nu skulle jag möta Jennifer i Berkley. Tack vare GPS så hittar jag fram genom små enkelriktiga gator och korsningar till vår mötesplats. Jag blir överraskad över hur mysig denna lilla plats är - fina små gator och träd, fylld av universitet och studenter. En “ung” stadsdel med andra ord, och det förstärks när jag kliver in på det fik där vi bestämt oss för att mötas. Jag är tidig, Jennifer lite sen, och jag slår mig ner vid fönstret och börjar titta på folket som passerar utanför. Att hela "The Bay Area" är känd för att vara "The Gay Area" bevisas då jag ser flera par av samma kön komma gåendes hand i hand. Detta gay-paradis skulle också visa sig lite humoristiskt senare under dagen, men mer om det senare.
En personlig guide slår allt
Jag ska inte berätta alltför mycket i detalj om min dag i San Francisco, det skulle ta alltför lång tid. Nu var det ju roadtrips... men men.
Jennifer hade tidigare frågat mig vad jag ville göra, och då jag varit i staden förr så hade jag bara önskat att hon skulle visa mig sina smultronställen. Vi är båda intresserade av fotografering, och jag ville utnyttja hennes lokalkännedom om det gick. Så "visa mig lite bra ställen att fota” tyckte jag. Utan att veta direkt hur lång tid hon hade att spendera med mig så hade jag ingen aning om vad vi skulle hitta på. Och jag hade reservplaner på eftermiddagen/kvällen om det behövdes.
De fick jag snart lägga i arkivet för framtida besök visade det sig. Istället fick jag en underbar dag i ett perfekt vårväder, på platser jag aldrig hade hittat om jag lekt vanlig turist. Så dagen i korthet (jag försöker):
Treasure Island
Efter en frukost och sedvanligt “Vad har hänt sen senast vi sågs”, så tog Jennifer befälet och vi drog iväg i hennes bil.
Först till Treasure Island. Detta är en konstgjord ö i bukten som länge varit enbart för försvars-makten och marinen. På senare tid har den dock blivit bebodd och den ska förmodligen göras om helt till en lyxig stadsdel/ö. Med den bästa vyn åt alla håll i bukten så lär detta kunna bli riktigt bra. Här ser man San Francisco från 1:a parkett, och man omges av båtar och underbara vyer åt alla håll - Alcatraz, The Golden Gate Bridge etc. Byggnadslov och rättigheter tvistas det om, och det är dock lite “stiljte” just nu berättar Jennifer. Vi vandrar runt ett tag, tar bilder och njuter i solen som börjar bryta igenom molnen.
San Francisco på bild tagen ifrån “Skattkammarön”
Fishermans Wharf & The Golden Gate Bridge
Vi tar sen en rundtur med bilen. Över broar och in till San Francisco centrum, genom olika stadsdelar och ner till hamnområdena där vi kör omkring mellan lyxvillor och lyxbilar på ena sidan, lyxbåtar och promenadstråk på den andra. Vi parkerar och går ett tag och hamnar lite oplanerat på det välkända Fishermans Wharf. Här blandas lukten av färsk fisk och skaldjur med doften av salt och tång. Komer du till SF så bör du besöka denna plats. Restauranger, butiker och... turister. Vi tänkte först äta något här, men beslutar oss för att vänta med maten till senare. Vädret är nu helt perfekt, och vi har sol från en blå himmel, och vi vill fånga dagen istället för att trängas med turister. Istället drar vi till The Golden Gate Bridge, och leker med kamerorna där ett tag.
San Francisco & The Golden Gate Bridge
Karl the Fog
Om du varit här så har du säkert sett den, annars kanske du har hört om den - den klassiska dimma som alltid tycks omge The Golden Gate bridge. Jag får lära mig att dimman som rullar in varje dag, har ett namn. “Karl the fog” heter den och det visar sig att den är riktigt mäktig att se. Den kommer som ett spöke och kryper upp över kullarna och över bron, sakta och otroligt effektfullt. Vi väntar in dimman som är på väg, och mycket riktigt så får jag vara med om detta naturfenomen. Otroligt häftigt.
För att se ännu mer och bättre kör Jennifer upp i Hawk Hill, som ligger mellan bron och Stilla Havet. Väl uppe där uppe så visar det sig att de tillfälligt stängt av vägen dit vi tänkt köra, så vi kör vidare runt på baksidan av Hawk Hill. Och det visar sig bli ett lyckokast. Vi “tar det lite som det kommer” och parkerar vid en liten strand. Sen börjar vi gå ut mot havet, upp längs stigar och hiking-leder. Vi hittar ett militärt natur-område fyllt med bunkrar och militära byggnader. Här ligger platsen där stora kanoner försvarade staden under Andra Världskriget, och vi spenderar några timmar genom att vandra omkring, ta otaliga bilder, och njuta av vyerna över Stilla Havet.
Fantastisk vy över Stilla Havet
Kanon-röret til en av de kanoner som försvarade staden
Dog the fag
På väg nedför sluttningarna tillbaks till bilen så möts vi av flera hurtiga människor som är ute för en eftermiddagspromenad med sina hundar. När vi hälsar på ett par och deras hund, kommer ett annat par gåendes med sin jycke. Som vanligt ska hundar “hälsa” på varandra, och efter att ha nyfiket nosat lite så hoppar den ena upp på baken på den andra, i en riktig “doggy-style” och börjar jucka. “Nej nej han är ju en hane” skrattar ägaren till den påhoppade hunden.
”So what?” Undrar den andra ägaren komiskt. “After all, we are in San Francisco!”
Vi avrundar vår dag
Efter att ha kört tillbaka och runt i stan lite mer så är vi senare vrål-hungriga och bestämmer oss för att göra googla närmaste populära Thai-restaurang (ja vi blev sugna på det), och vi avnjuter en fin middag nånstans i Oakland. En perfekt dag avslutas sedan med en fika beståendes av en stor kopp starkt kaffe på ett fik i Berkley, innan det var dags att ta farväl för den här gången. San Francisco är underbart, och jag lär komma tillbaka igen.
Men nu var det ju roadtrip... Jag hade minst 9 timmars bilresa framför mig, och jag hade inte mycket sömn i kroppen. Det var nästan midnatt mot söndagen, och jag skulle hemåt.
Ändrad plan för hemresan
Jag hade tänkt mig somna tidigt på lördagskvällen för att köra hem längs kusten på tidig söndagsmorgon. Om tid fanns tänkte jag kika in på olika poker-rum på de kasinon som ligger här och var i Kalifornien. Kanske spela en runda och skaffa ett poker-chips som souvenir till min samling. Bildsköna Pacific Coast Highway har jag kört förut, och jag tänkte att det var värt att köra förbi Pebble Beach, Santa Barbara och övriga vackra platser igen på väg hemåt. Men tiden blev för knapp då mitt trevliga sällskap i S.F. stal hela min dag och jag ändrade planerna. Jag beslöt mig för att köra hem nattetid och låta PCH och kasinon vänta till framtida resor. Och kanske var det tur, då jag var otroligt trött och förmodligen inte hunnit njuta tillräckligt av resan ändå.
Nu fick det bli kortaste vägen hem istället. Rak motorväg i flera timmar och mörker. Ni förstår att jag inte hann långt innan jag svängde in på en bensinstation och stängde ögonlocken. Sömnen var behövlig.
Jag sov inte mer än 2 timmar sedan var jag ute på vägen igen. Men det visade sig vara för lite, och jag hittade snart en större rastplats med restauranger och snabbmats-ställen där jag stannade igen, sköt bak och fällde sätet. På 5 röda somnade jag som en stock.
Sista biten
Utvilad vaknade jag upp efter ett par timmar, precis lagom för att i god tid “Hit the road” till soluppgången. Jag passerade Bakersfield och svängde österut upp mot Nevada, och fyllde på bensin och termos på ännu en klassisk bensinmack.
Det är kul egentligen hur en ödslig bensinmack nånstans i USA kan vara intressant. Kanske är det för alla filmer man sett där det alltid händer något då stjärnan i filmen stannar vid ett gammalt ruckel till tankställe och möter någon udda person, viktig för filmens story. Eller kanske är det just för att det är en del av den amerikanska kulturen. Förmodligen båda. Det är dock alltid någon kufisk eller lustig person i eller runt varje ställe man stannar på. Och ju äldre ställe desto mer extremt blir det.
Skulle en amerikan köra runt i Sverige upplever de säkert samma sak, till skillnad för att i Sverige är allt rent och snyggt. Inte här, då det bakom byggnader och i diken ligger skräp och skrot överallt.
Jag kör uppför mot bergen som gränsar mellan Nevada och Kalifornien, och knäpper ett kort på morgonsolen.
Visst finns det mycket nya och fräschare stopp också. När man kommer närmare Las Vegas finns där ett stort rastställe i samhället “Baker” som jag stannat på flera gånger under mina år i USA. Jag minns 2005 då vi stannade här, då fanns det bara en snabbmats-restaurang på varje sida av vägen. Nu har detta växt, och för skoj skull googlar jag och kollar vilka restauranger som finns samlade på denna plats idag: Fatburger, Buffalo´s Express, Burger King, Arby´s, Denny´s, Subway, Jack in the Box, Alien Fresh Jerky, Smokey´s Jerky, TCBY, Pizza Hut, Del Taco, Taco Bell, Los dos Toritos, Carl´s Jr, och Mad Greek. Lägg till alla bensinmackar som alla har korv, mackor och godis: Shell, Grewal, 76 Gas, Arco, Chevron, Diamond Shamrock och Ultra Gas & Mart.
Har familjen delade viljor om matställe? Inga problem, många av dem har drive-through. Såklart.
Primm
Någon gång strax efter lunchtid så når jag så gränsen till Nevada. “Primm” som stället heter har flera stora kasinon, hotell, restauranger, affärer och till och med en bergodalbana. Denna plats ligger alltså mitt på delstats-gränsen, och på Nevada-sidan är det gambling som gäller och förr var detta det närmaste stället där Kalifornia-bor kunde spela och dra i enarmade banditer.
Det mest besökta på Kalifornia-sidan är de lotteriaffärer som Nevada´s befolkning besöker då de vill delta i det stora “Powerball lotteriet”. Då detta lotteri inte är tillåtet i Nevada, så åker alltså folk över gränsen för att köpa lotter, vanligtsvis ett par gånger om året då vinstsumman är hög.
Högsta belopp som någonsin betalats ut var januari 2016, då 1,5 miljard dollar (världens största vinst någonsin!) delades mellan lyckliga 3 lott-köpare. Högsta enskilda vinnare var i maj 2013, då en 84-årig dam från Florida köpte en “Quick-pick” lott på en supermarket och blev ensam lycklig vinnare. Man kan välja att få hela vinstsumman utbetalad över tid, eller som en lägre engångs-betalning. Denna dam valde som många andra att få lite mindre pengar direkt - ca 371 miljoner dollar. Ett i detta fall ganska självklart val kan man tycka.
Hemma igen
25 minuter till och jag rullar sedan in genom Las Vegas välkända gator. Upp till västra sidan där jag bor, och jag stannar trött men väldigt nöjd på parkering utanför hemmet.
En väldigt välkommen syn.
En kort 5 dagars resa är slut, men det känns som man varit borta det dubbla. Riktigt kul har jag haft, men nu blir det sömn ett par timmar. Jobb väntar klockan 18.
Back in the loop again.
Vi hörs!
