Sören Lundgrens Pokerblogg

Las Vegas undre värld

Har du någon gång varit i Las Vegas, eller åtminstone funderat på att åka hit, så vet du att staden är förknippad med “Maffian” som en gång styrde och ställde här. Otaliga filmer och dokumentärer har gjorts om ämnet, för att inte tala om alla böcker som skrivits om den ökända gangster-kulturen.

 

Finns maffian fortfarande? Frågan dyker upp titt som tätt bland turisterna som besöker Sin City. Jag tänker inte diskutera ämnet så mycket djupare nu, mer än nämna att Maffian inte finns kvar i den gamla kriminella och hårdförda stil som den en gång gjorde. Men visst finns det maffia-metoder och kriminella handlingar högt uppe ibland positionerna i det som sker. Det är dock inte lika synligt som det en gång var, och självklart inte lika utbrett och dominerande. Det är numera mer en skröna och ett mystiskt rykte som folk gärna tar till då de förklarar osannolika och skumma händelser ibland stadens rubriker.
Istället ska jag berätta lite om Las Vegas undre värld - den som finns UNDER ytan bokstavligen, nämligen vad som finns under casino-golven och bakom stängda personal-dörrar...

 

 

En osynlig stad i staden

 

Som en ensam turist bland de över 40 miljoner människor som varje år besöker Vegas, så tänker man säkert inte så mycket på hela den apparat som krävs för att driva ett enda casino. Man vandrar omkring och kollar på byggnader och skulpturer, spelar på enarmade banditer och äter mat, spanar in show och teater, och har fullt upp med att förundras över hur många galna människor som befolkar denna skådeplats. Kanske spelar du Black Jack och möter en dealer, eller så pratar du med en dörrvakt till den häftiga nattklubben du just ska kliva in på. Visst, du äter mat och förstår att den ska ju lagas och serveras, du beställer en drink av en cocktail-servitris, och du irriteras kanske över att det kryllar av människor överallt som vill ha lite dricks för att de just givit dig den bästa service man kan få. Så med närmare eftertanke så förstår man säkert att det är många som jobbar här. Men det är bara toppen på det berömda isberget...

 

Om man tar MGM Grand som exempel, det stora gröna hotellet med över 5000 rum, så är det över .... som jobbar där. Ja just det - fundera och gissa! Hur många tror du att det är? Som ett litet tips så googlade jag Liseberg - de har ca 400 årsanställda, och dryga 2000 säsongsarbetare. Men så är det ju en hel nöjespark. Volvo Torslanda har 4800 anställda, och Casino Cosmopol i Göteborg dryga 400. Fundera ett tag...

 

Under casino-golvet så finns det mycket som du som gäst aldrig ser. Här finns personalrum och omklädnignsrum. Tvätt och kostym-avdelning för alla uniformer som används dagligen. Personal-matsal och vilorum. En liten butik med souvenirer (många gånger utgångna oaktuella t-shirts mm) och en massa kontor och möteslokaler. Personal-avdelningen ligger också där, men inte den stora “Human Resources” som sköter anställningar och intervjuer mm. Den finns i en egen byggnad i en annan del av staden, då det skulle vara alldeles för mycket trafik av ovälkomna människor i denna delen av casinot. Nä hit ner får du bara komma om du är anställd.

 

Vidare hittar du säkerhets-avdelningar och Security´s egna personalrum. Just “Secutity Department” som är ryggraden i hela bygget har sina gömmor här nere. Här räknas det dagligen pengar och chips i miljontals belopp. Tvätt och hantering av alla sängkläder som hör till hotellrummen finns också här, och det är såklart en hel fabrik bara det. IT-avdelningar och VIP-service kontor. En restaurang för bara rumservice, och en för banketter och mässhallar... listan blir lång. 

 

Ett casino sover aldrig. Det har öppet dygnet runt, 365 dagar om året. Så mycket ligger bakom för att du ska kunna äta gott, roa dig och spela bort pengar, och såklart även sova gott när du kraschar på hotellrummet efter en händelserik dag.

 

...så om jag berättar att det jobbar över 9000 personer bara på MGM Grand, så kanske du förstår. Det är mer än hela Grums kommun, även om det kanske inte säger så mycket ;) .
Men det är alltså över 20ggr fler än vad som jobbar på Casino Cosmopol, och 4 gånger så många som hela Liseberg. Ungefär som två Torslanda. Och vi pratar alltså bara om ETT casino..

 

Jobbar man på MGM Grand som jag gjorde förr, så har man alltså många kollegor :). Servitörer & servitriser, städpersonal (just det, de är ju ett antal stycken), dealers och värdar, tekniker och managers. En salig blandning med andra ord.

 

För att återknyta till Maffian så säger många äldre att det var bättre att jobba i Las Vegas förr då Maffian styrde. Då var allting mindre och mer “kontrollbart”, och du var ett NAMN istället för som idag, bara ett anställningsnummer bland tusen. Det handlade mer om vem du kände och var, och det var mycket status som gällde i Las Vegas. Vid närmare eftertanke är det är något som fortfarande gäller - åtminstone vem du känner. Och jobbar du i nattklubbsindustrin, så har du fördelar när du vill gå ut på andra klubbar. Men där stannar det mesta, då casino-personal i övrigt inte har några fördelar på andra casinon idag.

 

 

Taxi Maffian

 

Ett sent exempel på hur Maffia-metoder fortfarande existerar är Taxi-bolagen i staden. Jag minns 2005 när jag var här på semester, och då jag blev drabbad av det hårt toppstyrda taxi-bolaget. De fick inte köra vart de ville i staden, och var du tex placerad på Strippen så fick du inte köra ut i villa-områden och dylikt för jobb. En vända gick bra, men sen fick du köra tillbaka till Strippen för att skaffa nya kunder.

 

Det fanns då 12 taxi-bolag, och alla var ägda av 2 personer. Två bröder. Om du kom in och började ett nytt bolag så blev du snabbt kontaktad av män i kostymer, och erbjuden att snällt sluta eller bli uppköpt. Ingen konkurrens var möjlig, om man ville ha hälsan i behåll vill säga.

Hur det är idag vet jag inte, men då Uber slog igenom här, så blev den snabbt klassad som olaglig, och det var mycket tjafs och stämningar mm. Lagförslag om deras existens kom upp, men som tur var så kunde Uber inte stoppas. Idag är det nämligen otroligt billigt att åka med Uber i Las Vegas. Under halva priset, och man undrar hur de gamla bröderna mår idag...

 

 

Al Capone blev vändningen

 

När FBI och regeringen slog till mot den mest kände maffia-profilen av dem alla, så kunde de inte fälla honom för några våldsbrott. Han var hal som en ål. Men han blev livstids-dömd för skattebrott och för att ha systematiserat penga-tvätt genom sina casinon. Efter det så blev det också extrem kontroll av all pengahantering i staden. Idag är det dubbel och trippelkoll av alla transaktioner, och övervakningskameror ser dig vart du går.
Nu när jag börjat i ett pokerrum och dagligen hanterar stora summor pengar, så förstår jag verkligen hur kontrollerat allting är nu för tiden. Minsta lilla cent räknas.
Fast vem vet, det finns säkert luckor nånstans i stadens undre värld...

 

 

Vilket hotell ska jag bo på?

 

Den frågan får jag alltid. Och svaret är alltid detsamma - Det beror på! 
Frågan är såklart befogad. Det finns ju att välja på om man säger så... Framöver kanske jag skriver mer om för och nackdelar när man väljer hotell, men är du på väg till Las Vegas får du gärna höra av dig och fråga om tips & råd. Allt beror på resesällskap, längd på vistelse, syfte med resa och såklart budget. Men vill du uppleva den gamla maffia-känslan så ska du bo i "Downtown", det gamla Las Vegas. Där sitter cigarr-lukten som gjuten i väggarna, och det andas Maffia och gangsters lite här o var. Det nya Las Vegas är långt ifrån när det gäller den kulturen. Här är det lyx och flärd som gäller, och Maffian är ett minne blott.

En liten rolig detalj - I korsningen av Las Vegas Boulevard/Tropicana Avenue så ligger MGM Grand, New York New York, Excalibur och Tropicana i var sitt gatuhörn. Tillsammans har dom 4 hotellen fler rum än vad hela San Fransisco´s innerstad har.. bara en sån sak. Och de 5 största hotellen här på The Strip, har tillsammans mer rum än hela Stockholms län har (20.000 rum, i stockholm fördelat på ca 200 hotell). Totalt i Las Vegas finns ca 150.000 hotell och motellrum... otroligt egentligen. Och ofta är det fullbokat nästan överallt, speciellt nyår och andra högtider.

 

 

Ah vi kör lite mer om Maffian

 

När maffian styrde staden handlade alltså mycket om vem du kände och vem du var. Alla kände alla och både gäst och anställd var betydelsefulla individer. 

Men visst, än idag är det viktigt att “vara någon” när du kommer som gäst. Fast då handlar det mer om hur mycket pengar du spenderar.

 

Ta detta med att fixa ett rum. Även om det är officiellt fullbelagt så finns det alltid rum. Alltid. Om du tex går in på ett stort Casino/Hotel kring nyår, iklädd shorts & t-shirt (vilket är standard klädsel bland alla turister här) och frågar efter en svit, så får du svaret att det är fullbokat. Inget konstigt med det egentligen. Men om du kliver in på casinot i tuxedo och med en vacker dam i sällskap, och går fram till Craps-bordet, öppnar en silverportfölj och slänger upp 100.000 dollar och börjar spela, så kommer det snabbt fram en manager och erbjuder dig en svit direkt. Gratis såklart. (om man spelar bort hundratusentals kronor på gambling, är allting gratis. Eller inte, beror ju på hur man ser på det)

 

 

20-dollars-tricket

 

Vad kan man som “vanlig” svenne göra för att få lite extra då? Ett litet tips som jag själv har prövat flera gånger med 100% bra resultat, är det berömda “20-dollars-tricket”. 

 

Så här gör du: När du väntat i kö (det är alltid kö) för incheckning och det är din tur att få hjälp, så var förberedd. Ha ditt pass och körkort färdigt, tillsammans med en 20-dollars sedel. (2st om du vill öka dina chanser). Kliv fram till disken och lägg sedeln på disken, och passet och id-kortet lite snyggt ovanpå. Se till att sedeln syns! Hälsa artigt och LE lagom finurligt och säg “Is there any chance that you have a little upgrade available?”. Samtidigt skjuter du demostrativt ID, pass och pengar lite snyggt mot personen bakom disken. Glöm inte att le! 

Om personen bakom disken är en kille, så låter du din tjej sköta processen, och givetvis tvärtom. Du kan inte förlora något på detta annat än att det kanske känns lite pinsamt att få ett nej. Men då säger du bara “It doesnt cost anything to be nice and try!” och ler ännu mer. Dom tar inte dina pengar om dom inte kan fixa nåt bättre än vad du bokat. Så det är värt ett försök.

Med detta lilla trick har jag fått både större rum, bättre utsikt och en gång en hel svit för samma boknings-pris. Och det är alltid kul att försöka.

 

Med anledning av detta trick ser jag alltid till att försöka checka in tidigt på dagen vart jag än kommer. Ju längre på eftermiddagen du väntar, desto fler har fyllt upp rummen och dina chanser minskar. Så kom i tid och ta chansen att “vinna” något innan du ens öppnat resväskan!

 

 

Anländ med stil som en Mafioso

 

Ett annat litet tips till dig som vill göra din Vegas resa till en oförglömlig resa i lyx och flärd är att ta en limousin från flygplatsen till ditt hotell. En taxi går på ca 25-30 dollar plus dricks, och vill du spara pengar så kan du alltid ta en shuttle-buss för 5 dollar per person. Idag är Uber sjukt billigt och halva priset mot taxi, men vill du göra nåt extra så tar du alltså en Limo. De kostar mellan 50-100 dollar och står alltid och väntar vid flyget, bara fråga dig fram. Förhandla dig fram till ett pris inkl dricks på max 100 dollar. (går alltid). Hoppa in upp till 8 personer och dela på notan. Se till att få chauffören att göra ett stopp vid närmsta bensinmack, där du köper en flaska champagne. Be också chaffisen att ta “The Strip” till hotellet - och ni glider nu in till ert hotell som kungar och drottningar. Nöten!

 

Vill man ha en kul och annorlunda förfest någon kväll, så kan man hyra en Limo + chaufför i en timma, för 100 dollar (plus en 20 i dricks). Ni får ta med er egen sprit och slödrick. Chauffören kör nu runt på strippen och Downtown i en timma, samtidigt som ni skålar in kvällen på bästa flådiga stil. Och självklart bestämmer ni att ni körs till nattklubben, showen eller restaurangen som ni planerat sen tidigare. Att dricka drinkar i barer är dyrt, och totalt sett är det ingen extra kostnad att festa i en limousin.

 

En bra start på kvällen, helt klart!

 

 

Lite hockey som avslutning

 

Normalt är jag inte så “Star-gazed” som dom säger här. Kändiskåt är väl ett mer svenskt skällsord. Visst kan man uppskatta att träffa människor som lever i rampljuset, men jag bryr mig inte så jättemycket, och letar inte direkt efter kändisar här. Hursomhelst. Genom åren i Vegas har jag träffat på lite kändisar då o då, men inte så mycket att prata om. Mest udda var väl att få krama om Jenna Jameson, och skaka en-jävligt-stor-nä-ofantligt-stor-näve med Dennis Rodman.

 

Men häromdagen fick jag lära känna livvakterna till Bill Foley, ägaren av det nya hockeylaget i Las Vegas. De introducerade mig först till Murray Craven, en gammal hockeyspelare som gjort över 1000 matcher i NHL, (och 759 poäng). Jag frågade vilka svenska spelare han minns bäst, och han blev helt tyst. Det tog en stund och hans röst blev tung och grötig, och han blev tydligt tagen av frågan. “Pelle Lindberg” svarade han. “I was with him that night” berättade han med gråten i halsen. Stort.
Jag var ung och hockeytokig redan 1984, och minns det som idag då Pelle Lindberg tragiskt gick bort då han krashade sin Porsche.

 

Senare blev jag också introducerad för George McPhee, den nya General Manager som Mr Foley anställd till hockeylaget. Vi pratade hockey ett tag, och han frågade vart i Sverige jag kom ifrån. När jag svarade Göteborg sken han upp och sa “Calle Johansson!”.

Jag nämnde Daniel Alfredsson och Erik Karlsson (nåja), men McPhee kontrade direkt med “Calle Johansson” igen. Calle jobbade ju i Washington Capitals när McPhee var där. Nåväl.

 

För mig är det riktigt stort att komma nära NHL. En dröm som ung, en dröm än idag. Behöver jag skriva att jag jobbar hårt med “networking” för att kanske få jobb i organisationen? Jodå jag gör så gott jag kan, självklart.

 

 

Nevada - The Silver State

 

Igår kväll fick jag höra lite “inside information”. Från en osäker källa, dock nära källa, så fick jag höra namnet “Las Vegas Silver Knights”. Kom ihåg vart ni hörde det först.

 

 

Jag och maffian

 

Som avslutning får jag väl nämna att jag en gång faktiskt känt mig lite smårädd för dessa metoder här i Las Vegas. Jag har nämnt tidigare att jag kom på ett pokerbolag/casino med att systematiskt fuska och lura sina kunder på pengar. När jag anmälde saken till Nevada Gaming Board (motsvarande lotteri-inspektionen), så blev jag snabbt hotad, och förlorade mitt jobb samma dag. “Var tyst, vi vet vart du bor” var budskapet.

Kanske finns Maffian än idag trots allt.

 


Tack för att du tog dig tid, Vi hörs!

 

Kommentera

  • Kul och bra läsning

    #1
    Ante
    2016-09-17 21:56:54
  • Riktigt bra blogg!
    Hoppas du fortsätter skriva, alltid läsvärt.

    #2
    Al capone
    2016-09-16 21:38:16
  • 1a Kommentaren till en "bloggare" ever...
    Skitbra o intressant, keep it up:)

    #3
    HalmstadStefan71a
    2016-09-14 09:06:13
  • Kul läsning, tack

    #4
    Patrik Lannerström
    2016-09-13 23:06:25
  • Man tackar, alltid kul med uppskattande kommentarer!

    #5
    SorenLundgren
    2016-09-13 22:08:08
  • Bra skrivet! Roligt med lite maffia info + bra o ha tips!

    #6
    Quben
    2016-09-13 15:09:46
  • Gött mos, riktigt bra post som alltid. Normalt får man höra från taxi-chaffisarna att om man inte har kontakter inom maffian så kan man inte köra taxi i vegas (Förutom då Uber)....

    #7
    Bödeln
    2016-09-13 11:20:56
  • Grymt bra skrivet!

    #8
    wiburb
    2016-09-13 08:16:38
  • COOLT ......bra beskrivet fr ditt perspektiv,vill tillbaka dit!

    #9
    Isak
    2016-09-13 02:09:57

Sören Lundgrens Pokerblogg

Sören Lundgren

Sören är en erfaren skribent inom pokervärlden och kom till pokerns hemstad Las Vegas redan för nio år sedan. Därifrån bloggar han om sitt vardagsliv som svensk i USA, sitt egna pokerspel på de lokala kasinona i sin närhet, samt sjävklart ett och annat galet Vegas-skvaller.

Sveriges bästa

Pokerbloggare