Depeche eller Maiden?
- Är du zyntare eller hårdrockare? Depeche Mode eller Iron Maiden? Kiss eller Howard Jones? ...minns ni när det var den hetaste frågan på skolgården? Man fick passa sig så man svarade rätt, annars fick man inte vara med och spela boll på rasten. Och boll ville man ju spela, så man fick försöka hålla sig ajour med vad som gällde. Man kunde komma med disco-svans (minns ni dom?), helt nya tyg-byxor man sytt själv, neon-rosa skjorta och 42 silverarmband runt handleden, och ropa “Hårdrock! Run to the Hills är så jävla bra!!”
Vart tog vår underbara ungdom vägen...
Jag hade egentligen tänkt att försöka somna före 06 idag, och efter att lirat några småturrar på nätet och samtidigt rensat mail och filer på datorn, så började jag bli trött.
Men så hittade jag en låt på hårddisken som fick mig att spontant brista ut i skratt. “Alphaville med Big in Japan”, och ljudet åkte upp i samma fart som mungiporna. Då jag märkte att jag efter 30 år fortfarande kan texten utantill, så började jag skratta högt för mig själv. För man sjöng ju inte rätt!
På den tiden fanns inget internet, och ville man lära sig en låt-text så fick man snällt köpa LP:n och läsa på skivomslaget. Så ofta blev det att man sjöng vad man trodde de sjöng, vilket förstås inte var rätt alla gånger. Så här satt jag och sjöng barn-svengelska för mig själv mitt i natten. Ja jäklar.
Det ledde till mina tankar om zynt eller hårdrock. För när det kom till låt-texter så minns jag hur detta med musiksmak nästan gav mig underkänt i musik, trots att jag faktist kunde sjunga på den tiden. Vår klassföreståndare Kerstin var kantor i kyrkan, väldigt duktig i musik, och förstås djupt religös. Hon fick idén att alla skulle ta en låt på engelska och översätta den till svenska, och läsa upp för klassen. Jag hade precis börjat lyssna på Iron Maiden, och tyckte jag var otroligt ball när jag valde The Number of the Beast.
Det tyckte inte fröken.
Nåväl, detta blev en spontan blogpost och jag hoppas på överseende med ev innehåll. Men när man väl är igång får man ta rapportera om turren i söndags. Jag har varit fram och tillbaka om jag ska ta upp hand-historiken här eller ej, då jag helt enkelt har lite dåliga erfarenheter av den biten.
På den tiden prosharks befann sig, så skrev jag bloggar och nyheter för dem under en längre tid. Och då poker-boomen var som störst, så var också snorvalparnas egon lika stora. Skrev man och frågade vad folk tyckte om en poker-situation, så var man helt körd, slut, dum i huvudet och hjärndöd om man inte tyckte som dom. Och det fick mig att bli lite avtrubbad när det gäller hand-diskussioner.
Men det är nya tider nu, och kanske har folk lärt sig. Själv är jag absolut ingen självutnämnd fantom i poker, även om jag vet jag kan spela bra. Just att läsa av motståndarens hålkort är något jag jobbat enormt mycket på. Så här kommer en liten kortare variant av hur det gick till när jag lyckades hitta mitt A-game, men hamnade på bokstaven T som i tilt när det gällde att lyssna på mig själv...
Hursomhelst så började turren mycket bra med 72off i första given. Bra omen.
Jag vann hand 2 och 3, och hade efter första lvl 16700 i chips. Startstack 15k.
Efter 3 nivåer hade jag läst rätt, utnyttjat min position, bluffat och haft tur nog att bli chippie, och satt på över 30k.
När jag i början av nivå 4, hittar 10c 8c i BB och synar en höjning från Skateboard-johnny, så känns det bra när floppen kommer Ks 5c 4c. Check-syn och turn är en fin 9c.
Check-skådespelartank-syn och river kommer Ah. Jag tänker en stund och leder ut. Och det var mitt första av två fel. Killen går all-in och även om jag täcker honom så handlar det om över 50k i potten.
Jag sätter honom på K hög flush. Men jag är så jäkla dum så jag pratar mig själv in i en syn, och säger före jag synar “Jag tror du har K-hög flush, men jag måste syna”... Va fan tänker jag med? Jag skulle foldat öppet, och sagt exakt samma sak. Då hade jag regerat bordet totalt efteråt.
Han vände såklart upp Kc 2c. Jag läste rätt, sa det högt, men motoriken synkade inte. Skit.
Jag lyckades grinda upp från pytte-stack till 24k innan jag i nivå 9 hittar AK och får syn av QQ preflop. Tom bräda, ridå, och ut precis före finalbord.
Nästa gång ska jag lyssna på mig själv.
---
Här är en bild på kasinot där jag spelar poker. Pokerrummet har fönster ut mot sjön, och har en underbar utsikt att erbjuda. Det har lett till ett lokalt skämt, för så fort solen dykt ner bakom bergen, så hissas persiennerna upp, “Blinds are up!” ....
Så här kan det se ut när solen går upp över South Lake Tahoe. Vackert.
Och nu har solen gått upp här, och jag får försöka sova ett tag. Alphaville har spelats i bakgrunden, och låten Forever Young har jag repeterat 3ggr minst.
Jag vill vara ung för evigt sjunger jag för mig själv.
Den texten förstod man i alla fall.
