En kalkon, En hemlös och Jag
Jag kallar mig livsnjutare. Vilket jäkla kaxigt uttryck. Sitta i en Åre-liknande skid- och sommar-ort i USA och kalla sig själv för något sådant.
"Det måste vara en stöddig jävel" tänker säkert en del av er. Men det är inte som du tror...
I Sverige ska man hålla tyst. Stick inte ut, skryt inte. Höj inte rösten och dominera, nej följ efter i leden och håll dig i ditt hörn. Ställ dig i kö. Ja tack och Amen. Lagom är bäst, ta inte risker... Listan på den svenska mentaliteten kan göras lång. ...och nu höll jag på att spåra ur min tänkta tråd, och istället skriva om den förändring som håller på att ske i Sverige. Om 10-20 år kanske landet Lagom inte är så jävla lagom längre... Men det tar vi en annan gång.
Nej, tillbaka till tråden. Jag älskar livet. Jag njuter av allt det har att erbjuda, och jag vill hela tiden ha mer. Och jag njuter av utmaningar. Därför kallar jag mig för “livsnjutare”. Jag är välsignad över att få ha upplevt otroligt mycket här i livet, och ju mer man får, desto mer vill man ha. Ge mig fingret, och jag vill smaka hela handen. Och jag fortsätter med underarmen.
Om du trodde att jag helt bekymmersfritt kör i ytterfilen eller glider fram på en räkmacka här i amerika, ja då har du fel. Visst, jag har haft mycket kul här borta, och njutit för fullt. Men jag har också gått igenom riktigt tunga saker.
Jag kan förmedla att man inte njuter av att bli rånad, bli rasistiskt mobbad för att man är svensk, eller att förlora själen efter ett inbrott i sitt egna hem. (Som visade sig vara ex-frun, bara en sån sak... Fundera på den du.) ...att ha en flickvän som hamnar djupare och djupare i drogträsket, eller att förlora allt du har i en skiljsmässa. Listan kan göras lång på motgångar både här och hemma i Sverige. Men jag är glad att jag har fått vara med om så mycket, och fortfarande ha livet i behåll.
Jag har varit vad vissa kallar rik, och jag har varit så pank så att man skamset fått söka hjälp hos vänner och kära. Men jag klagar inte. Jag kan ärligt säga att jag njuter av att fått chansen att uppleva både berg och dalar. Man blir tacksam i hjärta och sinne av sådant.
Vem kan klaga förresten, när det finns de som har det mycket värre. När jag förra året hade det som absolut jobbigast, och ex-frun vred om kniven i ryggen i skiljsmässo-rätten, så får jag erkänna att det var lite tufft, och jag var väldigt nere ett tag. Jag var pank och hade knappt mat på bordet.
Men så var det Thanksgiving, och jag fick en kalkon i present av grannen. Och att äta kalkon ensam... (alla polare hade ju sina familjemiddagar) nä fy, det går ju inte. Så jag bjöd hem Richard, en färgad kille, som brukade hänga på grann-kasinot.
Han är hemlös. Pank. Samma slita kläder varje dag. Mager och undernärd.
Jag erbjöd dusch och tandkräm, tvål och rakhyvel. Vi åt kalkon och sallad, och sköljde ner med vin. Och pratade drömmar hela kvällen. En gång var han miljonär, men fastnade i droghandel, hamnade i buren och förlorade allt han hade.
När man såg hur tacksam han blev för lite kalkon, då var det svårt att klaga över sitt.
Att vara ute på äventyr som jag är, har sitt pris. Jag har börjat längta hem till kära Sverige, till vänner och familj. Men jag är inte klar än. En vacker dag så kommer jag hem, det kan jag nog lova. Jag har bara en del drömmar jag vill förverkliga först..
Just nu så håller jag på att starta om på nytt, efter att ännu en gång blivit lurad av ett amerikanskt företag. Flytten till Lake Tahoe var en följd av flera saker, där ett riktigt bra jobb-erbjudande var största anledningen. Stora pengar och karriär. Pyttsan.
En annan orsak var att jag kom på ett kasino & online-poker leverantör systematiskt fuska och lura sina spelare. Avsked från mitt bartender-jobb och personliga hot blev följden, och jag kände att ett miljö-ombyte kom lägligt. Men om det ska jag berätta en annan gång...
Samtidigt som jag letar ett nytt jobb, så försöker jag bygga en bankrulle i poker. Från Noll. Jag har inget förtroende för online-poker numera, av förståeliga skäl, så jag lirar Live. Och det är vid pokerborden jag ska förverkliga en av mina drömmar.
För Dig och mig, och andra här på poker.se har jag tänkt att blogga om den resan, som förhoppningsvis når sin peak nästa år under WSOP.
Snart dags att sova, då det i morgon är stor-turnering på kasinot. Då ska jag försöka hitta mitt a-game, så det är bäst att vara utvilad. En rapport om hur det går/gick, utlovas såklart.
Förresten...en sak till. Han skickar en smiley då och då, här på nätet. Han är på väg upp ur träsket, och mår bättre än på länge. Vi håller kontakten och är vänner idag, jag och Richard.
