Olof Haglunds Pokerblogg

Vegas and the fucking Rio

Klassiskt quote från Rounders; "I'm just thinking about Vegas and the fucking Mirage". Citatet försöker (och lyckas!) fånga känslan av spelglädjen och Mirage var på sin tid det nyaste och finaste casinot i Vegas. Jag kan inte tänka mig att Rio en gång var det nyaste och finaste i stan, de måste ha byggt det med planen att det skulle vara medelmåttigt. Det är verkligen ett groteskt ställe att hänga runt på förutom när WSOP är där, och så fort man är bust från ett event där så står man i taxi/Uber kön 2 min senare för att ta sig tillbaka till civilisationen.

 

 

Dag två WSOP main. Det är först nu de stora markerna från startstacken börjar hamna i potterna. 300/600 med 100 ante och jag startar med strax under 50k. Över tre tusen människor ska ta sig till Rio exakt samma tid och trafiken står helt still. Vår chaffis säger att "det här är hopplöst, jag har en idé" och kör rakt fram istället för att svänga in till höger från motorvägen. Han vet inte riktigt vart han är, och miljöerna ser ut som något från GTA. Baksidan/staff entrance på casinon är inte lika sprängfyllda med leenden och glädje som framsidorna. Vi lyckas köra runt på slingriga gator och till slut droppar han av oss vid All American Dave, perfekt. Hinner till bordet någon minut före spelstart och känner igen ett gäng ansikten från EPT-touren. En belgare som jag tror är ganska duktig, en fransman som har vunnit en EPT (Remi Castaignon?) och resten i princip bara regs.

 

 

Ganska kallt bord att få noll gubbar dag två av WSOP main, sitter dessutom längst in i lokalen så det är unlikely att vårt bord kommer brytas. Jag sitter i seat 2. På seat 9 sitter det en 25årig tjock amerikan i hoodie och solglasögon, rödrosiga kinder, osäker om det är pga fetma eller nervositet. Kanske en mix. Han börjar dagen med 175k och sitter på berg med marker jämfört med alla andra. Men han spelar som skit. Han är ingen fisk, han vet vad han gör, han bara spelar dåligt utifrån sin egen ability. Synar riverjams med toppar inom några sekunder, 3bet-foldar en KJTQ9 river och snapfoldar för 25% av sin stack. Jag känner igen mig i honom, för det var jag förra gången jag spelade main. Jag kom till dag 2 med en jättefin stack och ingenting stämde, kom in fel i varje hand och clownade rejält innan jag fick in stacken med 0% på turn. Jag tycker synd om honom, men ändå inte. Alla måste skjuta ut sig en gång eller två innan man inser vad man istället borde göra.

 

 

Jag 3betar sagda kille med AQo i position och cbetar en J75 flop och han viker. Varje pott är viktig med mitt stackläge. Strax senare försvarar jag A9o i BB vs UTG och får två gator på 9557J och han synmuckar. Uppe på ca 70k!

 

 

Sen kom den stora handen. Man vet aldrig att den stora handen är just den stora förrens momentet alla marker är i mitten. Charmen med poker, "när som helst händer det". Fransmannen Remi öppnar UTG, han har runt 300k på 400/800 och spelar väldigt många händer. Jag är på cutoff med Td9d och bestämmer mig för att 3beta istället för att syna, jag har spelat väldigt tight så tänker att jag hellre tar kommandot här med ett tight image. Så jag 3betar 2000 till 5800 eller så och han synar. 

 

 

Dörrkortet på floppen är 7d. Kortet bakom 6d. Sista kortet 4c. Helt okej start, straightflushdrag på en bräda som jag tror connectar bättre med hans range än min egen. Jag sitter och funderar på hur jag ska spela/sizea det här men mitt i min tankegång så leder han ut 4600 istället för att checka till mig. Tankegång reset. Det ligger typ 18k i potten, jag tror jag oftast skulle syna med typ AA/KK här för pottkontroll på en så dynamisk bräda, självklart höja dem ibland. Höja QQ/JJ oftare  som behöver mer protection. Vet inte riktigt, det är minst sagt en udda spot. Bestämmer mig för att höja ganska stort, jag kan göra det med AK/KQish händer en gata för att försöka bluffa hem det samt jag har så löjligt bra equity med noll current showdownvärde så både att pumpa in pengar i potten samt att vinna den just nu låter båda två som trevliga scenarion. Jag höjer till 18000 ish och han går snabbt allin. Motvillig snapsyn. 

 

 

Jag ligger ganska bra till emot i princip allting. Förutom exakt handen han lyckas ha, den jävla snigeln. Ad5d har han. För att upprepa så är situationen alltså min Td9d emot hans Ad5d på 764ddx. Verkligen den enda handen man inte får vara uppe emot med min hand och dealern lägger upp en turn. Svart knekt. River låg diamant och det är tack o hej. Inte mycket att göra.

 

 

Eli bustade någon timme före mig och sitter i $1,111 little one drop och säger att jag borde hoppa in, vilket jag gör. Jag har bustat main ett gäng gånger och första gången var tung, andra också, tredje nog också en käftsmäll. Men den här gången kände jag mig inte särskilt besviken alls. Det är ju bara en turnering och många pratar om att "drömmen dör" när man bustar. Men med 3000 pers kvar, är drömmen verkligen så jävla real? Rent binärt så går drömmen från 1 till 0, men jag har nog blivit bättre på att hantera det.

 

 

Hoppar in i lilla one drop och springer riktigt dåligt. Betar halva min stack på turn med top två och får två syn och färgriver och får vika. Sen springer jag in triss i kåk och bustar till slut med jag vet inte vad. Åker taxi till Aria för att äntligen få spela lite CG. När man suttit i en turnering flera dagar i sträck med handcuffed stack så finns det inget skönare än att hoppa in 200-300bb djupt i ett cashgame och bara spela lite jävla poker.

Kommentera

  • Berätta gärna om cashgame i LV, kul att höra din åsikt om motstånd och olika casino. Trevlig lösning för övrigt.

    #1
    Mattias
    2017-08-02 18:45:15

Olof Haglunds Pokerblogg

Olof Haglund

Olof Haglund blev uppmärksammad i Pokersverige i och med tredjeplatsen i EPT London våren 2013. Därefter har han synts relativt regelbundet på den internationella livetouren. Av många ansedd som Sverige bästa pokerproffs när det kommer till bloggande.

Sveriges bästa

Pokerbloggare