Nordic Masters, Robcations och hotellpankakor
Nordic Masters är en jävla mysig tillställning. Massa trevliga människor samlas för att kasta kort och dricka öl i en veckas tid på Cosmopol i Sthlm. Jag tog, för tredje gången, med mig mina vänner från England och Finland för att krydda stämningen lite och tvinga folk prata engelska (som om CC-svenska inte vore svår nog att förstå). Det var en riktigt rolig vecka där man får stöta på både gamla och nya vänner och nu ska jag försöka recappa vad som hände!
Det hela börjar med att min vän Rob från Manchester flyger in redan på torsdagen för att ha en långhelg med sin flickvän innan resten av oss sluter upp på söndagen. De verkar haft det bra och som ett spelarbyte i ishockey rullar mitt tåg in precis när han har vinkat hejdå till henne på Arlanda Express. Nog vacationing (även kallat “Robcationing” pga hans orimliga turistande), nu jävlar ska det spelas kort, drickas öl och grisas! Det blir en lugn kväll på södermalm i mina gamla kvarter och vi håller oss undan Kasinot den kvällen, planen var att raila oscars och spela mtts men öl kändes roligare och sen var man för trött. Eli landar dagen efter och vi bockar av lite robcationing så som Fotografiska och två av mina favoritrestauranger på söder (Nytorget 6 till lunch och Usine till middag).
5k NLH, eller “Texas” som man kallar det på CC, blir vårat första event. Jag drar ett pratglatt bord med Anton Wigg och ett gäng gubbar som gillar att tugga och det är jättetrevligt. Jag ligger runt startstack hela vägen till middag som avnjutes på Vapiano precis brevid. Efter middagen springer vi tillbaka då vi är lite sena och direkt jag kommer upp i hissen så ser jag att dealern precis har delat en hand och är på väg att mucka mina kort! “Jag kommer!” semiskriker jag och rycker tag i mina två stackars kort från andra sidan bordet innan jag flyger ner i stolen och inser att jag är small blind och förmodligen har missat ett par händer redan. En äldre herre som föredrar sina markerstaplar max 10 marker höga öppnar med en minraise till 2400 och innan jag sett på mina kort säger snubben till vänster om mig att “Du kanske får ångra dig att du hann med den här handen ;)”, klassiskt liveskämt. Används 90% av gångerna och är typ roligt varje gång. Och han kanske har rätt den här gången, för jag ser ner på två stycken jackvegasar! Jag har ca 30k och säger 6500 från SB, fold runt till PFR som daskar en backhandsmash med handen för att signalera all-in och samtidigt säger “Ah vi kör väl in det då”. Jag skrattar åt hans nonchalanta prat-jam i ett par sekunder men får ju syna av in i hans AdQd som turnar ihjäl mig.
Dagen därpå är det dags för resans riktiga main event: pannkakorna på Clarion Signs frukostbuffé. Eli och Rob var här 2012 och 2014 under Nordic Masters och pratet om de här fantastiska pannkakorna har liksom bara snöbollat dess legendstatus och förmodligen är hypen så extrem så att inga pannkakor i världen skulle kunna nå upp till den önskade standarden. Spänningen får dessutom vänta då vi fem minuter före stängning inser att en hel del saker är rippade i buffen och inte kommer att re-uppas pga stängning. To be continued.
Jag och Eli har köpt in oss till 5k PLO-eventet online men vi var båda lite trötta på mtts efter att ha suttit i NL-turren hela dan innan, vi var mest sugna på att spela cashgames istället så vi tog oss in till casinot ganska tidigt för att avregga oss. “Vi gör inte det” säger damen i kassan när jag förklarat att jag köpt in online men vill avregistrera mig. Jag tar för givet att den här personen inte vet vad poker är eller hur det fungerar så jag frågar igen och hon sätter sig i telefon med någon chef. Pokermanagern kallas ner och en tjej som är längre än Eli men kortare än mig dyker upp och förklarar att man inte får avregistrera sig. Tur att ingen av oss kom till dag 2 av NL-turren…
PLO-turren visar sig vara jättekul dock och vi är båda rätt glada att vi inte avreggade oss. Det är mycket slappare stämning och folk dricker öl och har det nice. Utan ante kan man (och bör) spela tight och fokusera på att snacka vid borden istället och jag hamnar brevid en bekant som jag brukar stöta på just på NM eller ute på touren ibland. Det blir en trevlig dag med honom tills bordet bryts och jag får spela shortstack med Anton Wigg igen. Jag tror Anton har varit på mitt bord i mina fem-sex senaste turneringar under NM, en vanlig människa kan skylla det här på varians men jag är ganska säker på att han multiaccountar live.
Jag spelar ca 20k (30k startstack) på 400/800 och sista varvet får jag smälla upp till 60k precis lägligt till baggning. Floppar typ mellanpar, nötfärgdrag och öppet stegdrag och checkjammar in det emot någon snubbe som tankar någon minut och säger att han bara har lågt färgdrag och viker. Syna en gång i livet då! Sen minns jag tyvärr inga händer förutom den absolut sista där jag peelar T976 och checkpottar på K98 och plockar upp väldigt viktiga marker för min stack när båda motståndarna viker. Kvällen avslutas med ett par sleepy bulldogs, min absoluta favoritöl, i mycket trevligt sällskap. Fortsättning följer!
