EPT Barcelona II
Sitter fast på ett fem timmar försenat tåg, perfekt tillfälle att fixa klart min Barcelona-rapport! :)
På morgonen av dag 2 av main event åkte tjejen hem, så från och med nu skulle det bli mer fokus på ren och skär poker. Jag, till skillnad från väldigt många andra, har inget emot att sitta vid ett cashbord i 12 timmar och bara mysa, så en ren pokerresa passar ganska perfekt för just mig. :) Jag tror många av dagens onlineproffs är bortskämda av snabbheten av att spela online just för att de började spela online när deras karriärer flög igång, medan man själv satt och gnetade 200 sek freezeouts och sen live cashgames hela kvällarna. Så live cash, me like.
När alla drömmarna är döda på EPT-stopp så finns det ett par fina tripsavers på schemat, och den bästa är förmodligen en 2k regular med bra struktur och till och med dinner break. Har spelat den ett gäng gånger på EPTs på diverse ställen och det brukar vara det bästa sideeventet att spela när man ligger begravd i main event och diverse pre-main events. Den turren skulle dra igång kl 16.00 så min plan var att hänga med Eli till casinot för sin dag 2 i main medan jag tog seat på kontantspel för att sedan hoppa in i 2kn. Men cashgamet är ganska trevligt, och jag får dessutom trevligt svensksällskap vid min sida så jag orkar inte avbryta för att gå och sätta mig och folda KJ utg på ett niohandat bord med tolv år gamla EPT-marker.
Personalen på casinot i Barcelona är lite konstiga. Alla som har spelat på Cosmopol i Sverige vet hur ordentliga de är med att följa varje liten regel till punkt och pricka, men det är ingenting i jämförelse med dealersen i Barca. Det spelar liksom ingen roll hur logisk en situation är, det måste ändå göras helt enligt regelboken även om det tar några minuter extra. Då och då kommer det någon superboss i kostym och säger till dealern att sluta deala i ett par minuter, och det finns ju inget att göra förutom att snällt sitta där och innerst inne smyghata kulturen lite. :) Ett annat exempel på grande idiotica var när jag synade ett 3bet med 33 och vi gick trevägs till flop. Flop kommer Tc9c3c (alla klöver) och vi är två pers som checkar till preflop aggressorn som betar typ 400 in i 270. Fold till mig och jag sätter honom all-in för hans resterande 500 bakom i stacken. Han synar med AcKx och brädan parar på turn och han drar dött. Jag har då ca €1400 i €10-marker, €1500 i €100-marker och ett plack värt €1k. Hans stack är ca €900, jag har alltså ett plack som är värt mer än allting han har. Dealern säger att han måste räkna min stack för att make sure att jag har mer pengar än honom på bordet. Jag, och alla andra vid bordet inkl honom själv, säger att jag har ju att plack som är värt mer, ge över markerna och dela nästa hand bara. Den manliga dealern svarar likt den mexikanska housekeepern i Family Guy "no...no....need count" och jag får skjuta fram hela min stack över linjen inom hans räckhåll. Han räknar varenda liten mark jag har, och kommer fram till någon siffra som han anser vara hela min stack, sen konstaterar han att jag hade mer marker än min motståndare. Sen trycker han ihop alla mina fint staplade marker till en sjö av keramik och bröstsim-pumpar fram markerna i tre-fyra strokes till min plats. Han har alltså totalförstört mina neatly stacked marker så det tog mig cirka 5 minuter att stapla upp allt igen. Vilken jävla skitdealer.
Det kommer en ung spansk kille och sätter sig vid bordet med 400bb (€4k). Han skummar igenom bordet med sin blick och fastnar på mig, den enda som hade en liknande summa och kanske den enda som såg ut som en reguljär kontantspelsbesökare. Det märks tydligt att han vill bygga någon sorts grudge från ingenstans, och han ger mig lite märkliga blickar av och till. När det öppnas upp ett seat två platser till vänster om mig så kastar han direkt dit en mark och signalerar att han minsann tänker sätta sig i direkt position på den andra med en stack vid bordet. Ett tag senare kommer Eli och slår mig på axeln bakifrån och säger att han bustade main, och frågar om vi ska dra och käka nåt istället för att grinda vidare. Det låter bra, jag ska bara spela klart den här handen. En klassisk, klassisk "sista-hand" mao. :)
Jag öppnar A♣ 9♣ ganska tidigt till €40, regen synar i pos och BB tar en kik likaså. Flop kommer K♣ J♦ 8♥ och jag checkar, reg checkar och BB knackar också i bordet. Turn kommer T♣ vilket får anses vara världshistoriens bästa kort för just min hand och situation i det läget. Jag checkar igen och planerar att gå för en checkraise, det är så jag alltid skulle spela AQ och jag tror reg eller BB kommer stabba ganska brett med alla möjliga sorters drag eller andrapar för protection. Regen checkar igen, BB betar €80 in i typ €130 eller något sånt. Jag fullföljer min plan och checkraisear till €280. Min range kommer vara exakt AQ här kanske 90% av gångerna, och sen bra kombodrag som blockar A eller Q med flushdrag resterande gånger. Regen vaknar upp och drar en Charlotte Kalla till €680 vilket är jättekonstigt. BB viker snabbt. Vad händer här? Hur kan han någonsin göra såhär utan AQ? Speciellt om jag tror han kommer kunna läsa min range okej, och jag aldrig kommer spela ett set eller liknande så. Han kan ju inte ha en bluff, eller jag vet inte vad det skulle vara för bluff i så fall när jag blockar massa färgdrag också. Min plan får bli att syna ur pos och helt enkelt checkfolda icke binks och checkjamma binks. River kommer någon superblank typ 3♥ och jag knack, han bombar överbet €1625 och jag viker innan han ens hunnit annonsera klart sin betsize med sitt €2k-plack. Han visar extremt stolt upp en extremt suicidal bluff med A♠ 4♠. Det är en jättedålig bluff då jag kommer spela AQ exakt så jätteofta, ska han göra någonting ska han ju sizea grislitet på river för jag kommer aldrig ha Q9 heller med den linjen. På väg till restaurangerna vid stranden tänker jag efter lite till och han skulle aldrig i hela sitt liv knacka AQ två gånger postflop, och han skulle nästan helt garanterat alltid 3beta den preflop emot mig. Vet inte riktigt vad man kan göra ändå, det är för suicidal att bluffa där så det är inget jag kan räkna med att han gör.
Dagen därpå hoppar jag på cashgame igen, en väldigt seg session där jag typ inleder med att isolera 88 på knapp emot en gammal fransk fiskgubbe som spelar alla EPT stops. Han ser ut som en nallebjörn, han har alltid scarf och glasögon på sig, han röker mycket och ser mellanöstersk ut. Det finns nog ett par som läser det här som vet exakt vem jag snackar om, nitgubbe som alltid är jävligt sur typ. I alla fall, han minraisar i hijack och jag slår upp 88 till €60 på knapp för att försöka spela HU emot honom. Nallebjörnen synar och vi går HU till floppen Q86r, han checksynar stort bet och turn kommer 9x som är det sämsta kortet jag skulle kunna se. Han checksynar jättestort bet igen och river kommer Jx och han donkjammar €5k in i €850. Jaha. Fold.
Min telefon börjar få lågt batteri så jag går bort emot turrelokalerna för att hoppas få seat till den i ett sånt där charging tower, men det är fullt. Jag harassar några suit-gubbar om de har någon laddare, och en kille säger att jag kan få låna hans egna laddare och lämna den i receptionen där hos pokerstars. Jätteschysst. Går tillbaks till receptionen en timme senare och plockar upp min fulladdade s6 edge, myys. Den funkar bra ett tag och sen nästa gång jag vänder upp den från face down på bordsrailen så är den bara pitch black-stendöd. Ingenting kan återuppliva den, och dagen efter när jag berättar om det här på ett cashgamebord så säger en snubbe att exakt samma sak hände honom, han lämnade in sin telefon i pokerstars' reception och den stendog lite senare. Hotel Artsar dom min stackars samsung eller vad fan händer? Han andra killens telefon kom igång några timmar senare i alla fall, men han sa att det var rätt skumt.
Personen i fråga frågade om jag spelade på pokerstars och vi utbytte nicknames likt en jönssonligan-deal där en portfölj och en diamant byter ägare i exakt samma ögonblick med hög skepsis om den andre kommer att leverera eller inte. Han heter "Ati Jon" på Stars, kommer från Ukraina och spelar typ nl100-1k och bumhuntar stenhårt. När han hör mitt nick så spottar han ut "You bamschant, yies?" i min riktning och jag skrattar till lite på insidan (alla bumhuntar till någon grad, men den här killen är verkligen 10/10) men vill inte busta hans kaxiga tableimage som tydligen verkade vara viktigt för honom. Någon fisk frågar honom vad han spelar online och han säger "Ieanythieng bietwieen sicks-schandred and fievj dhhousandt" och jag ger honom en lite "really?"-blick men orkar inte busta hans balls högt. Samma fisk frågar mig vad jag spelar och jag mår riktigt bra inombords av att kunna ge ett fullt ärligt svar när större delen av regs sitter och kryddar.
Samma kväll, min sista kväll i BCN, hoppar jag in i en 1k+1k bounty turbo och träffar ett gäng legendariska svenskar där vi byter lite procent och dricker öl efter att vi har bustat. Jag fick en bounty men bustade ganska tidigt. Ganska kul koncept dock, en bounty blir liksom värd så otroligt mycket så man borde typ rejamma vad som helst så fort någon går all-in och man täcker honom. Eller som Hellman som rejammade J5s under andra nivån och fick besvikna skak på huvudet under HH-recapsen vid ölbordet. Det var nog kanske rätt spelat, men jag fick i alla fall in A3o! :) Svenskarna skulle möta upp typ alla som var i stan för en rejäl utekväll på Opium men eftersom jag hade flyg hem om sju timmar så kände jag att jag gjorde bäst i att kliva den utgången och försöka få lite sömn istället. Taskig timing.
Allt som allt en kul resa där jag fick träffa ett gäng legender man bara har sett dyka upp i People You May Know-feeden innan. Nu blir det nog ganska lugnt med resande den närmaste tiden, jag är mer sugen på att grinda hemma än att flänga runt känner jag. Sticker av till Tokyo och Okinawa i Oktober för en icke-pokerresa som har alla förutsättningar att bli helt fantastisk, det är nästa resmål. :)
