Malta I
Nu har jag varit hemma på tok för länge för att inte ha skrivit en tripreport ännu! På förhand verkade Malta sjukt kul, ett EPT-stopp på lite varmare plats än Deauville mitt i en etablerad gamblingkultur och med rejäla deltagarantal. Jag var på Malta när jag var femton och spelade golf med föräldrarna och då verkade det som ett riktigt skitställe dit 17åringar åker för att dricka typ, så förväntningarna på ön själv var relativt låga trots all excitement kring EPTn.
Jag drog med mig tjejen som fick en välbehövlig semester efter tjugoen raka tolvtimmarsdagar i streck på jobbet, samt gamla goda Eli som aldrig tackar nej till en liten EPT. Eftersom Deauville gick ganska bra för min del så försökte jag kopiera schemat så mycket som möjligt genom att återigen flyga in för FPS/IPT Highrollern och sen dra hem dag 5 i main om man inte hade klarat sig dit. Förresten, det är lite kul det här med att jag säger att det gick bra i Deauville. Jag typ breakade even på resan med utgifter, och när jag kom hem därifrån så frågade massa IRLs "Hur gick det?! Hur gick det?!" varpå jag svarar att jofan det gick ganska bra, jag gick plusminus noll! Det folk inte förstår är att man oftast förlorar, i mitt fall utifrån ett ocashat schema, ca €10k och någon enstaka gång vinner stort. Så när man kommer hem med hendonmobflaggor, stärkt turneringsconfidence och hotellet betalt noterar jag det som en vinst!
Jag har typ lovat mig själv minst femton gånger att aldrig mer i mitt liv boka ett morgonflyg igen. Sagt och gjort så kommer taxin till vår lägenhet kl 04.30 för att ta oss till Arlanda och Malta via Istanbul med avresa 07:15. När vi landade på flygplatsen i Malta och gick på flygplatsbussen för att ta oss in till terminalen så hör jag ett rätt högt skrik ifrån andra sidan bussen där de lebanesiska pokerspelarna står. Ena killen pekar på mig och skriker glatt så hela bussen hör "YOU! [jag pekar frågande på mig själv "Me?"] YEAH YOU! YOU'RE A PROOO RIGHT?! I CAN SPOT YOU!" samtidigt som han pekar på mig och sedan sitt öga, indikerande att han har övernaturliga krafter att detecta pokerproffs. Hela lebanesgänget skrattar och jag också, rätt skönt att bara brista ut sådär i en sån basic flygplatssituation. Pokervärlden behöver mer sånt.
Det är rätt skönt att landa tidigt, komma fram och kunna se sig runt lite på dagen, och det var precis det vi gjorde efter vi hade droppat av väskorna på Le Meridien St Julians Bay. Kvällen innan hade vi läst en tweet från Paul Newey där han skrev "Out on the town i Malta, what an absolute shit hole!" och till en första anblick var vi rätt villiga att hålla med. Sträckan mellan hotellet och casinot kändes ganska smutsig och turistad och var full med engelska sunkiga barer, uppsidan på det var dock hav så långt ögat kunde nå vilket såklart är svårslaget.
