2014
Såhär en vecka+grus in på nya året så är det hög tid att dra ihop en liten sammanfattning på året, dels för att många andra har levererat läsvärda TR:s, men även för att ge mig själv en chans att reflektera tillbaks på det som har varit inklusive höjd- och lågpunkter. 2013 var året där jag tog pokerjobb till en helt ny höjd för mig personligen. Det var coaching en gång i veckan, jag utmanade mig själv emot de tuffaste regsen på mina nivåer, jag jobbade extremt mycket på det mentala och kände att jag var on top of my game både live och online. Som många vet så hade jag en kalasklonk i EPT London, och även livecash hade gått bra. Jag gick in i 2014 som en välfungerande rullande snöboll av framgång, fortfarande högt upp på kullen, och som alla vet så är det just när man känner sig som starkast som man måste jobba hårdast för att förbli där.
En sak var dock annorlunda emot tidigare år: jag hade efter väldigt många år av låsadörren-sväljanyckeln-grind skaffat flickvän och därmed ett bredare liv utanför pokern. I början, januari-februari, så tänkte jag inte så mycket på det eftersom pokern "gick ju bra" då jag jämförde mig själv med mitt tidigare hårdjobbande jag. Men när man ser i backspegeln så inser jag nu att jag typ inte spelade någonting alls, jag bara IRLade och fick kanske in 10% av min vanliga volym under de första två månaderna. Men återigen när någon frågade mig hur pokern går så svarade jag att "ah det går bra" och levde fortfarande på gamla resultat från november-december innan. Förstå mig rätt, jag njöt av livet mer än jag någonsin tidigare gjort genom att lämna lägenheten och faktiskt göra saker, men jag kan aldrig känna mig riktigt nöjd om inte hårdgrindandet fungerar väl i bakgrunden. Prioriterar nog t.om. framgångskänslor över quote-unquote lycka om jag var tvungen att välja vad jag mår bäst av.
I maj var jag breakeven på spelet online, dvs. fyra månaders vattentramp vilket är helt nytt och främmande för mig. Och såklart väldigt scary. Phil Galfond sa det bäst för ett tag sedan (I dokumentären Bet, Raise, Fold tror jag) där han förklarade att det värsta med att förlora $700k inte var pengarna. Det var att självförtroendet tar en smäll och man börjar fundera i banorna om man någonsin kommer att kunna vinna igen. Och alla de pengar man har planerat i huvudet att man tänker vinna i framtiden hamnar plötsligt i riskzonen och man tvivlar på sig själv på väldigt många sätt. Typ de tankarna satt man med där i Maj, men den största motivationsboosten kom inifrån på ett helt annat sätt. En av tjejens bästa vänner i Oslo jobbar som sån fabulous gay frisör på mest exklusiva salongen i stan. Han vann pris som årets stylist bland alla andra i branschen och jag såg på hans utmärkelse och började fundera "Hmm, vad är det Andrés gör bättre än alla andra egentligen?" Bättre på att frisera? Fan vet jag. Styla hår? Ingen aning. Det jag vet är att varje gång man kommer till salongen för att sneaka central parkeringsplats så står han där och jobbar. Skit samma om man är där morgon eller kväll, han står där och grindar. Stenhårt jobb med högt fokus varje dag i en delikat bransch som kräver en klient-connection samt vasst arbete på högsta nivå. Ni vet vart jag är på väg med det här :) Trodde aldrig jag skulle sitta och likna fotomodellsfrisering med pokergrind, men here goes; Det är ju exakt det som krävs i poker också! Jobba hårdast så vinner du mest, en simpel regel som jag verkade ha glömt bort i mitt nykära första-kvartal. Det handlar inte om att välja att leva sitt liv på ett sätt eller ett annat, det handlar om att sluta ge sig själv ursäkter till varför inte det man vill göra fungerar. Motivationstopp igen och snöbollen sattes i rullning.
Resten av pokeråret online var nog ganska uneventful bortsett från en liten känsla av motivationsbrist under längre perioder. Jag lyckades tända till gnistan genom mentalt arbete, men motivationen kom inte lika självklart och enkelt som den gjorde tidigare år. Det är nog bara naturligt när man går in i sitt nionde/tionde år av att göra en specifik sak, och något som alla arbetssektorer strugglar med och det går i vågor. Något som också störde grinden var long-distance förhållandet mellan Karlstad och Oslo som vi båda visste var tvunget att lösas för att ge mig mer arbetsro och mindre stress. Efter mycket fram och tillbaka landade vi i Stockholm, och jag kom fram till att glöden och viljan att grinda kanske skulle bli större om jag investerade upp mig i en andra lägenhet och därmed gav mig själv "mindre frihet" i min privatekonomi. Att återigen ha ett lån att arbeta emot och beta av tänkte jag skulle tända igång elden och grindlusten vilket jag nog får säga att det har gjort.
För att sammanfatta onlineåret så är jag nöjd med både prestationen och resultatet, inte minst utifrån att 2014 innebar ett helt nytt liv för min del, och jag är i efterhand stolt att jag lyckades få igång motivationen att vilja jobba hårt och slita igen. Poker blir bara tuffare och tuffare för varje år som går: kvaliteten på de duktiga spelarna ökar, frekvensen av dåliga spelare minskar samt politiska beslut ger pokern fingret ungefär en gång i kvartalet och skakar pokervärlden med sina bad news. Att ligga kvar på samma kunskapsnivå räcker inte länge då allt ständigt utvecklas, så att känna en decline i kunskap-, självförtroende och ren spelskicklighet är en svår törn att dra ut ur foten samtidigt som man ser många runtomkring sig bli bättre och bättre. Det är lätt att ta saker för givet, men det har jag lärt mig den hårda vägen (fler gånger än jag kan räkna) att jag inte längre kan göra.
Livepoker då? Ganska mediokert år om jag ska vara ärlig. Jag spelade EPT Deauville, WSOP, EPT Barcelona samt EPT London och fick inga resultat alls att snacka om. Resultatmässigt ska jag inte klaga då min goda vän Eli från "The Island" satt på finalbord i EPT Deauville och jag satt på railen med 25% av hans action. Bakom mig satt Iaran Lightbourne som sweatade sin polare Harry Law, och Zimnan Ziyard kom fram och frågade Lightbourne hur stor % han hade i Law varpå han fick svaret "Oh I got a big piece" som visade sig vara 10%. Då mådde man när man satt inne på en tjugofemma i vad jag anser var bordets duktigaste och mest erfarna spelare. Eli åkte tyvärr ut på en fjärdeplats för €207k efter att hans KQ förlorade allin preflop mot Harry Law's KJ på otäcka QT9 med en dam i fönstret. Det var en liten surreal känsla när vi satt, superdeppade, i baren precis efter bust och drack tröst-öl och kollade livestream på TVn på 45 minuters delay. KQ vs KJ-handen kommer upp och vi kan bara sitta där och ta emot smällen en andra gång samt skåla och konstatera "RIP". Hur som helst en sjukt rolig erfarenhet och Eli säger själv att det är mer spännande att sitta på railen till en polare på ett finalbord än att spela själv vilket jag faktiskt får hålla med om.
I övrigt vet jag inte riktigt vad mer jag kan säga om året som har varit. Sedan 2010 har jag kännt att varje år jag lägger bakom mig har varit det bästa året någonsin och jag kan stolt säga det i år igen. Riktigt kul år med många roliga resor, många nya vänner och äntligen känslan av att balanserat liv. Nu ska jag göra allt i min makt för att 2015 ska överträffa det :)
Jag trivs grymt bra i Stockholm hittills och självklart har jag redan varit på casinot och grisat lite. Jag vet hur kul det är att läsa casinorapporter så jag slänger in en liten mysare här för att avrunda inlägget. Jag mötte upp en polare på CC i torsdags för att spela en 2k freezeout som blev utsåld. Som vanligt känner man igen 80% av människorna i pokerrummet trots att jag är där en gång per år i snitt, lite skön hemmakänsla sådär. Jag fick ett väldigt trevligt bemötande när det visar sig att många verkar uppskatta min blogg och hälsar mig välkommen till stan med repliker som "Fan nu kan det bli lite kul spel här på CC, med gubbar som dig i stan ska det bli kul att spela med lite folk som vet något". Andra nivån får jag in AcAs ("Angola Airlines" kallad i gamla homegamet, knapp publikfavorit över American (röda ess) och klar favorit över mixade ess) emot AhAd och åker ut emot fyra diamanter på brädan. Legato fliker in en "Välkommen till Stockholm ;) " från mittemot bordet och det var ganska kul egentligen. En sån där badbeat som folk pratar om flera bord bort, men jag highfivear mitt ego för att jag sitter inne på kvällens bästa badbeat-historia men att jag inte använder den. Vilket jävla duktigt proffs jag är som håller det för mig själv, bra där!
Man kan tydligen rebuya i deras freezeouts så jag gör det och lyckas komma ganska långt. En kille till vänster om mig gnäller (på ett trevligt sätt) om hur han har sprungit in i essen så många gånger idag och jag kan till slut inte hålla mig från att dra min King Kong-historia av bad beats. Så jävla proffsig är jag nog inte trots allt. Jag 3betjammar 44 i BB vs knappraise på the stone bubble 12bb djupt och killen steker likt morgonbacon och lägger till slut 99 face up. Jag är för good guy för att fläka upp en fyra, samt att det är schysst att inte förstöra sitt image när average stack är 14bb. Sen lyckas jag tura lite innan jag bustar som 7a med KK vs 88 och A9s. Jag vaknar upp morgonen efter till ett Facebook-meddelande från den trevliga killen som vann sagda pott med 88 och presenterar sig själv som "tjocka gubben på andra sidan bordet som turade på river". :) Det jag gillar med CC är att alla har det kul där inne. Gå in i ett pokerrum vart som helst på planeten så kommer iaf minst 40% av alla vara ganska miserabla och verka hata sina liv. Inne på CC (pokervåningen iaf) har man på något sätt lyckas behålla en god stämning och det finns typ ingen där inne som har uppriktigt tråkigt eller är missnöjda under längre perioder. Jag ser fram emot framtida besök!
Angående 2015 och vad det året kommer innebära för mig personligen och pokermässigt så får jag återkomma när jag har lyckats definera mina mål lite bättre. Hur som helst så är jag redo att rulla snöbollen med hårt arbete, jag skiter i om det är nedför- eller uppförsbacke. Jag ska växa i alla fall, på alla plan jag kan.
