Lägenhet
Jag skrev för ett tag sedan att jag och tjejen (som bor i Oslo) under en längre tid har planerat att flytta ihop, och vi bestämde oss för att det skulle bli Oslo. Tyvärr så funkade inte det pga. att Norge inte är med i EU, så deras beskattning för poker är riktigt hård/luddig och påminner om Sveriges situation för väldigt många år sedan när ingen visste vad som egentligen gällde. Det är nåt snack om att alla potter över 1500 NOK ska beskattas och verkar vara lite wild west när det kommer till bestämmelser. Jag satte mig och drog igenom HU-lobbyn på midstakes Stars och satte mig med alla som hade Norway som location och frågade hur det egentligen funkade. Alla svarade att de bor i Hong Kong och Thailand och att det är omöjligt att bo i Norge och spela poker professionellt. Käftsmäll för oss, och tillbaks till ritbordet.
Våran plan B var att hyra en lägenhet istället för att köpa, och därmed flyga lite under radarn. Men många livsmedelsbutiker accepterar inte svenska kort, och jag skulle känna mig som en Anne Frank på vinden om jag bodde i Oslo och mörkade min jobbsituation. Plan B skrotades även den. Vi fick komma fram till en plan C, som innebar en flytt till Stockholm istället. Jag har aldrig riktigt gillat Stockholm som stad, det har alltid verkat så stort och stressigt och jobbigt. Men på senare år har jag börjat uppskatta det mer och mer, och nu när en hel del vänner har flyttat dit så blev det plötsligt lite mer attraktivt som boendesituation.
Ju mer vi pratade om det, desto mer sugen blev jag på att flytta dit. Så vi tog en weekend i Sthlm och bara turistade i slutet på sommaren och var väldigt nöjda med vad vi såg och fick uppleva. Även fast jag har varit där väldigt många gånger sedan jag fyllde 20 (hint, hint) så har jag inte sett så mycket mer än plan 4 på Cosmopol, baren på Sheraton och pannkaks-buffén på Clarion Sign. Nu såg vi oss om lite och insåg att det är ett schysst ställe att hänga och det verkar finnas en del jobbmöjligheter för henne samt ett schysst uteliv/mix av innerstad och natur som ger en skön balans.
Dags att scouta hemnet med andra ord. Vi kollar intensivt i lite över en vecka innan jag vaknar en dag av att hon kommer och smäller en ipad mini i huvudet på mig och entusiastiskt förklarar att det finns många jättefina lägenheter som kom ut på marknaden idag som vi bara måste se! Frukost i magen, till banken för att klargöra lånepapper, sen in i bilen för att impulsa till sthlm i ösregnet för att försöka se två lägenheter på visning utan varsel. Vi kommer fram och railar en schysst lägenhet i Vasastan på Birger Jarlsgatan. Den var fin invändigt, kostade 3.495.000 vilket är inom våran "satta" budget, hade schysst planlösning, men den låg jävligt off. Typ precis vid en motorväg, så långt bort på själva gatan man kan komma. Det tog 40 minuter att hitta parkering, och det var bara liksom allmän tilt över läget på fastigheten. Helt okej, men ingen drömlägenhet. Vidare till nästa.
Nästa lägenhet låg på Söder i ett väldigt mysigt område. Hittade en fulparkering 2 meter utanför dörren vilket fick anses som en good sign (fick inte böter heller, double sign). Själva lägenheten var aningen mindre än den förra vi såg, men helt okej disponerad. Lite dåligt med förvaringsplats, men det kan man förmodligen lösa på nåt smidigt sätt. Efter vi har sett lägenheten i stora drag så börjar jag kika på detaljerna. En setup med höj/sänkbart skrivbord och två 30" Dell-skärmar. Kan det vara en pokerspelare som bor här? Vem i helvete har en exakt sådan setup, som inte är pokerproffs? Kanske någon musikdude, men då har man väl nåt mixerbord eller liknande framme när det är visning utan förvarning? Grafisk designer? Kanske, men återigen tror mer man har nån ritpadda och lite mer nischade produkter. Öppnar en garderob och ser ett kassaskåp längst upp i en hylla. Pokerproffs gtd. Vi ser färdigt på allting inkl. bakgård och tvättstuga och när mäklaren ska droppa ner nyckeln i brevinkastet så slänger jag ett extra öga på namnet, om det nu är ett pokerproffs så ska man väl i alla fall ha hört namnet förut, eller kunna se om man har mutual pokerfriends på facebook. Till min förvåning så tillhörde lägenheten en mycket välkänd forumit. Han får välja själv om han vill komma in här och outa sig eller inte, och jag tyckte det var rätt kul att of all the gin joints, in all the towns, in the world. We walked into his.
Möter upp en polare på andra sidan söder för att stratega lägenhets-GTO över dumplings på nån schysst hipster-restaurang. Forumitens lägenhet låg ute för 2.795.000 och mäklaren gjorde det tydligt att om man vill plocka bort den före visning så ska prislappen vara norr om tre M&Ms. Vi funderade, inte särskilt länge ska tilläggas, och bestämde oss för att skjuta iväg en kula för att försöka ta den före visning. Det är liksom en lägenhet som är schysst för en "första-lägenhet" i en ny stad. Någonstans vi kan flytta till och må gött ett tag, men uppgradera efter ett år eller kanske två. Dessutom skulle det vara ganska skönt att slippa åka till Sthlm fler gånger och gå på visningar och krångla. Skulle helt klart vara nöjda där om man kan få den för en relativt billig peng. Vi bestämde oss för att skjuta iväg 3.050.000 för att visa att vi är seriösa. Det är en prisökning på 9% från utgångspriset, och inte alls en dum deal för säljaren att slippa hassle med framtida visningar och budkrigsångest. Vi ringer mäklaren fashionably late klockan 23:00 och lägger fram våra terms och säger att vi vill ha svar imorgon runt lunchtid. Han tackar för budet och säger att han inte tror det kommer räcka till, men att han såklart ska förmedla det till säljaren och höra av sig runt lunchtid. Hopp in i bilen och köra hem dödstrött i 3.5 ljuva timmar i ösregn innan vi är hemma igen.
Vaknar av att telefonen ringer. Försöker ta 2-3 sekunder att clear my throat så man inte låter sådär drygt nyvaken runt lunchtid och folk börjar be om ursäkt sådär "oj, väckte jag dig?". You know the drill. Jag får likförbannat den där "väckte jag dig?" men insisterar på att jag absolut var vaken när telefonen ringde. En så kallad zero equity bluff. Jag känner mig lite fiskig som sovit för länge när det ändå känns som en big day där framtiden kan avgöras. Mäklaren säger att 3.05 inte var tillräckligt bra, och att säljarna snarare vill ha något i prisklassen 3.250.000 för att släppa den före visning (en prisökning på 16%). Vi lägger på och funderar lite och kommer fram till att vår sista kula är 3.1m. Vi betalar hellre 3.5+ för en lite större lägenhet än att lägga top dollar på det här objektet. Återigen blir vi declined och vi ger helt enkelt upp hoppet om den här lägenheten och börjar leta vidare. Jag tycker att vi båda spelade handen bra. Jag gjorde rätt som hade en stoploss på 3.1, och forumiten gjorde rätt i att vänta tycker jag. Marknaden är ganska galen i Sthlm för tillfället och jag tror nog hans EV kan ha varit lite större än 3.1m för lägenheten. Det handlar lite om hur man värdesätter tid och stress också, men jag tycker inte alls han spelade fel som väntade.
Back to the hemnet-grind. Hemnet är lite som poker egentligen, vardagar är ganska kalla medan all action smäller på fredagar. Alla mäklare slänger upp sina objekt före helgen så att folk ska hinna bygga upp hunger och anmäla sig till visningar på sin lediga tid. Vi bestämmer oss redan i mitten på veckan att vi ska ta en dag i Stockholm på måndag för att klämma in så många visningar vi kan under en dag. Allt intressant kommer upp på fredagen och vi spenderar en stor del av helgen på att försöka få tag i mäklare och planera förhandsvisningar redan på måndag. Ungefär hälften svarar, där hälften av de som svarade säger att en visning går bra. Jag förstår inte riktigt mäklarna som inte ens svarar på mail+telefon+voicemail, det måste ju vara världens sämsta spel om du jobbar med att sälja dyr egendom. Men men, you snooze you lose.
Vi hoppar på tåget måndag morgon och är framme runt kl 12, köper dagskort på tunnelbanan och tar oss till söder där vi har en visning klockan 13. I uppgången brevid forumitens lägenhet vi bjöd på innan. Literally en dörr bort. Den här lägenheten är 49 m2 och prissatt likadant som den förra på 2.795.000. Den är lite finare i grund och botten; högre i tak, finare golv, schyssta originaldetaljer som stora dörrar och fönster från originalbygget. Dock så är det en nightmare av ett renoveringsobjekt. Allting behöver fixas, men det är förmodligen en duglig deal ekonomiskt att plocka upp lägenheten billigt och slänga några hundra tusen på att göra allting exakt som man vill ha det och pimpa upp för vidareförsäljning. Vi tar kort på alla detaljer och ringer tjejens låtsaspappa som har bra erfarenhet av att renovera. Han konstaterar att det inte är alltför dyrt att fixa upp stället riktigt fint, så nu har vi en till tankeställare att klura ut. Men först har vi en till visning.
Nästa visning är återigen på söder, men en bit ifrån den förra vi såg på. 19 minuters gång med google maps tar oss till Rosenlundsparken, typ mellan Medborgarplatsen och Skanstull tunnelbanestation. Precis brevid parken går vi upp till nästa visning. Här är det lite mer naturligt ljus, vi är högre upp i huset än den förra och inredningen/detaljerna är klockrena. Ingenting behöver fixas upp, inte en krona behövs lägga på renovering. Balkong är ett stort plus, en schysst kontorsplats i en alkov till vardagsrummet där man kan skärma av för en arbetsplats känns också som en klockren lösning på kontorsproblemet när man bor på ~51 m2. Dessutom så har lägenheten extremt mycket och bra förvaringsplats, något jag har lärt mig uppskatta efter att ha vart på visningar. Riktigt fin lägenhet, den är prissatt på 3.295.000 och mäklaren konstaterar att priset är satt ganska lågt för att försöka generera intresse. Jag vet inte riktigt hur de spelar i en sån situation, och det är väl ganska döfött att fråga en mäklare om prisnivån till att börja med, men lägenheten kändes helt klart värd en bra bit över utgångspriset. Precis när vi börjar bli färdiga så börjar jag återigen snegla på detaljer inne i lägenheten. Återigen är det en dual monitor-setup i datorhörnan, men det känns inte lika poker den här gången. Jag kikar upp i bokhyllan och får syn på Championship No-Limit Hold'Em som pryder hyllans boksamling. Vafan händer, är alla i Stockholm pokerproffs eller är jag bara gravt skadad som ser poker överallt jag kollar? Jag scoutar lite mer av bokhyllan och inser att runt fem av uppskattningsvis 30 böcker är pokerböcker! Är det ett till välkänt proffs som bor här?! Jag stirrar noga på brevinkastet på dörren när vi har gått, men det står bara initialer och något vanligt efternamn som inte säger mig något alls.
Vi bestämmer oss för att ställa in den sista visningen vi hade inplanerad (i Vasastan) då vi gillade båda objekten vi hade sett idag, och inte minst verkar trivas skitbra på Södermalm. Nu är bara frågan vad vi gör härnäst. Den ena lägenheten kanske man kan få ganska billigt då den är lite run-down, men den blir en headache att renovera och styra iordning. Den andra lägenheten är det bara att flytta in i utan något huvudvärk, men där svider plånboken några hundralappar mer av den större kalibern. Punters som vi är så bestämmer vi oss för att kasta in low-ball offers på båda inom fem minuter av varandra. Jag ringer mäklaren för renoveringsobjektet och erbjuder 3.050.000 för att plocka bort den före visning, och jag ringer mäklaren för den uppstyrda lägenheten och erbjuder 3.550.000 för att plocka den före visning. Vem behöver visningar? Punt punt punt!
Vi får besked att de ska höra med sina respektive säljare och höra av sig imorgon förmiddag båda två. Jag känner mig lite spelsjuk när jag sitter på tåget hem och inser att jag har skjutit iväg bud på 75% av visningarna jag har varit på, och dessutom var relativt nära att fullfölja på den fjärde också. Det blir en skön stilla sömn hem och blir återigen skönt att slänga sig i sängen och däcka så fort vi kommer innanför dörren.
Dagen efter så ringer mäklaren för den uppstyrda lägenheten först. Jag är lite osäker på vad jag egentligen hoppas på. Jag tror att vi båda mest vill ha den fina lägenheten, men samtidigt skulle vara nöjda med den risiga för en billig prislapp. I en perfekt värld så ringer hon upp och säger att 3.550.000 är accepterat och att vi har en deal, men riktigt så enkelt funkar det nog inte i verkligenheten. Jag svarar telefonen. Mäklaren låter ganska positiv och förklarar att säljarna gärna vill göra en snabb affär, men att budet är lite i lägsta laget. Jag vet inte riktigt om jag gillar hennes linje här, att förklara att säljarna vill ha en snabb affär innebär en viss nivå av desperation på deras sida, samtidigt som det nog drar in mig att höja mitt bud lite med vetskapen om att vi är väldigt nära att skjuta bollen i mål. Som sagt så var budet lite i lägsta laget, och hon kontrar med 3.650.000 och då skriver vi i så fall kontrakt redan ikväll. Jag var beredd att betala 3.7m för lägenheten i mitt huvud, så redan nu känns det som en vinst. Nu handlar det bara om att dra nytta av sina Million Dollar Listing-kunskaper och leverera ett riktigt Josh Flagg-samtal där jag övertalar mäklaren att ta mitt bud.
Jag hollywoodar lite och ringer upp och säger att jag nu har pratat med min bankman (totalt bullshit), och han har gett mig klartecken att gå ända upp till 3.600.000 samtidigt som jag förklarar för mäklaren att vårat absoluta tak egentligen låg på 3.5 miljoner. Sanningen är att min gameplan var att kontra med 3.6, och om de var stubborn bara ge vika för 3.650 för att slippa allt hassle. Det är verkligen den här lägenheten vi vill ha, och att låta den slinka ur händerna för 50k känns mer idiotiskt än vad det hade kännts smart att spara sagda 50 Gustav Vasas. Hon säger att säljarna kan tänka sig 3.625.000 och that's it, varpå jag synar inom fem sekunder och hon låter rejält förvånad. Förvånad för att jag snapsynade 25k till, eller förvånad för att jag lurades in i hennes trick och de var egentligen villiga att köra på 3.6m? We'll never know. Det enda jag vet är att jag fick lägenheten!
Samtalet avslutades 15:25 och sista rimliga tåget till Sthlm avgick 15:24. Fullmakt är tydligen inte så krångligt som det låter, och jag fick en polare att gå dit och skriva kontrakt åt mig. Done deal.
