Mul- och klövsjuka
Hej igen. Dags att bli lite personlig.
Jag är de flesta partiers favoritposterboy. Jag är lång, blond, har blå ögon, är välutbildad och betalar mer skatt än vad många människor har i lön. Under 1900-talets mörkare dagar skulle jag rentav klassats som ett ariskt praktexempel. Jag är en produkt av det fantastiska Svenska systemet.
Men jag är andra generationens invandrare och det är tydligen dåligt enligt vissa. Hela mitt liv har jag med ett aggressivt hat avskytt folk som dömer andra på grund av nåt så simpelt som nationalitet, religion, hudfärg, sexuell läggning eller åsikter. Nu sitter jag inte här och påstår att jag inte har några fördomar för det har jag, men skillnaden mot många andra är att jag varje dag jobbar på att bli en bättre människa.
Vad är mina fördomar då? Jo, precis som min sverigedemokratiska kollega som hämtar hela sin omvärldsbild från avpixlat så finns det människor som får mig att kräkas lite i munnen, som får mig att rygga tillbaks och hellre klassa dom som idioter än att anta att dom kanske har något att tillföra världen. Det roliga är att min kollega är precis den kategorin av människor. Han är från landet. Han är outbildad. Han sprider rasistisk dynga omkring sig och han lär det till sina barn. Såna människor har jag stött på förr och jag ska berätta lite var jag kommer ifrån, men jag ska göra det med en twist; När jag skriver om mina fördomar så ska jag direkt översätta dom till rasistretorik.
Åter till min invandrarbakgrund. Det är rätt enkelt, jag är halvdansk. Jaha, säger vissa, men då är det ju ok. Danskar är ju inte farliga. Dom är ju inte mörkhyade hemskingar som försöker ta över världen genom att skaffa barn i andras länder eller har hemska religiösa riter som att suga saften från kokta kräldjurs magar (hoppsan, det sista var visst nåt vi svenskar gör såhär års). Danskar är ju lika kristna och välartade som vi ju. Ni fattar. Men även att vara halvdansk kan leda till utanförskap bland bönderna. (översättning till rasistretorik inom parenteser)
Jag växte upp i den minsta lilla håla på Skånska landsbygden man kan tänka sig. För nåt år sen sprang jag på en människa som bodde där. Han kom inte ihåg mig men han mindes min far:
-Jaja, det var han var gift med danskan! Inte att det var han som körde lastbil eller han som spelade gitarr eller något sånt. Det var han som gift sig med en danska. Hujedamej så minnesvärt och annorlunda i en by på landet.
Vi hade en halvtimmes busstur till och från skolan varje dag. Det var den värsta tiden i mitt liv dom där timmarna, för då var jag helt utelämnad till dom andra ungarna i byn. När vi kom till skolan hade jag åtminstone kompisar som blev lika mobbade, slagna och utfrysta som mig. Det var piss där också, men jag hade åtminstone några som jag kunde gömma mig i tomma klassrum tillsammans med på rasterna.
När vi väntade på bussen var det rätt kul att knuffa runt mig eftersom jag var minst. Alla vet ju att bonnungar är rejält mycket större än stadsbarn (jaa, precis. Som ensamkommande flyktingbarn, "12 år" och redan mustasch. Hö hö). Värst av alla var tvillingarna Lars och Lisa. Lisa var enorm, hon vägde närmare 60 kilo när hon gick i trean. Lars brottade ner mig i gruset, sen kom Lisa och satte sig på mig. Det var kul. Tyckte dom. Själv minns jag fortfarande hur grus smakar och hur jag planerade att döda dom allihop.
En del av er kanske kommer ihåg mul- och klövsjukan som spred skräck i bondesamhällena på 80-talet. Är det nåt som skrämmer bönder mer än indragna EU-bidrag så är det sjukdomar som påverkar deras produktion (öööh, dom jävla invandrarna ska inte komma här och ta våra bidrag, men det får man väl inte säga längre i det här jävla landet för då blir man väl stämplad som rasist). Gissa om jag blev korsförhörd på morgnarna när de fick höra att vi besökt släktingar i Danmark där mul- och klövsjukan fanns. Jag försökte förklara att mina släktingar inte var bönder och att bilen fick köra igenom ett bad med gift när vi kom av färjan, men inget hjälpte. Vissa föräldrar talade om för sina barn att dom inte fick sitta bredvid mig på bussen ifall jag hade sjukan med i skolväskan eller nåt. Kommer särskilt ihåg en som höll andan när hon passerade mig i bussgången.
Det sista är en av de springande punkterna som jag hoppas nån gång kunna få nån av dom här människorna som hatar att förstå. Det är en sak om du själv är intolerant, men det borde vara straffbart och sprida sånt till sina barn. Det sätter sig som en naturlig åsikt i barnens hjärnor men rasism och inskränkthet är inte som ett fint vin. Det blir inte bättre med åldern.
Innan du ryggar tillbaks när du träffar en människa från ett annat land och stämplar den som en hustrumisshandlande, bombbärande, huvudduksklädd djävul som är här i landet för att suga åt sig av bidrag och förpesta din fina svenska kultur genom att införa nya maträtter och jobba på söndagar, så hoppas jag att du tänker på följande:
*Folk är idioter och det kommer alltid att finnas folk som gör otäcka saker i religionens namn. Visa mig ett fall där en muslim gjort nåt dumt så ska jag visa dig ett exempel där en kristen gjort en lika vettvillig sak. Religion får folk att göra de konstigaste saker, och många som kommer hit, kommer hit just för att det inte tycker det som händer i deras hemländer är ok. Det finns inga dåliga religioner, men det finns många dåliga människor.
*Innan du automatiskt dömer någon som kommer från ett muslimskt land som vettvillig jihadist så tänk på dig själv. Du kommer från ett kristet land, tänk efter, vi har ju för tusan t o m ett kors på flaggan! Visst tar du med glädje emot ett par dagars extra ledighet kring påsk och jul, men inte sitter väl du och studerar bibeln och piskar dig själv för att ta del av Jesu lidande? Samma sak är det med folk i andra länder. Dom har lite traditioner annat precis som vi, men den enorma majoriteten är människor precis som du och jag som bara försöker få vardagen att gå ihop.
Åter till mina gamla klasskompisar, var är dom idag? Kvar i samma by på landet, med samma åsikter bara förflyttade till ett annat ursprung. Intolleransmodet har ändrats. Från judar och zigenare (”oooh, dom kan man inte lita på, dom tar våra prylar, det har jag hört nån säga”) på tidiga 1900-talet till arbetskraftsinvandringen som säkerställde Sveriges enorma välstånd efter andra världskriget (”öööh, dom tar våra kvinnor!!!”) via 70-80-talets jugoslaver och greker (”eeh, dom tar våra jobb!!!”) till dagens flyktingar från muslimska länder (”fan, dom tar mina bidrag!!!”). Det är alltid nån annans fel, eller hur? Man anser sig ha rätt att kränka andra människor (”för det har vi alltid gjort, vi har alltid kallat det negerboll, men det får man väl inte säga länge för det är väl inte politiskt korrekt!”)
Nä, prata med en människa du inte känner. Köp en macka på Subway och ge till en uteliggare, sätt dig på huk och prata med honom en stund. Kliv utanför din bekvämlighetszon.
Jag ska försöka göra det jag också. Jag lovar.
