Att äta eller ätas
Charles Darwin pratar om survival of the fittest, (att den starkaste arten överlever). Det finns många paralleller att dra från vanliga livet när det kommer till poker och även det omvända. Survival of the fittest är ett skolboksexempel på en sådan. Över tid så kommer variansens påverkan att minimeras och kvar som vinnare står de skickligaste. Om än att den här tiden kan vara LÅNG, variansen kan vara en riktig bitch! Just nu känns det som jag har ett övertag gentemot många av mina motståndare, eller så har jag bara tur. Tror på en kombination av båda, men en av de största farhågorna jag tampas med är att tappa det övertaget och istället för att äta bli den som äts. Det har blivit några nätters grubblande över detta, när den irrationella delen av hjärnan tar kommandot. Dessa är givetvis totalt oproduktiva tankar, så vad kan jag då göra för att förbli jägaren och inte bytet? Omvandla farhågorna till ännu mer teoristudier och att ta vara på stunden. Eric Thomas säger ”you have to take the oppurtunity of a lifetime in a lifetime of oppurtunities”
Nåväl nu är det ingen mer schemalagd undervisning i skolan den här veckan och tack vare produktivt skolarbete igår kväll är jag i princip färdig för året, SKÖNT. Om än att motivationen för skolan är ganska låg, så har regeln alltid varit och är fortfarande att den måste avklaras annars får jag inte spela kort och ”so far, so good… so what?” (mycket bra album av Megadeth för övrigt. Rekommenderas varm). Resten av veckan kan med andra ord med gott samvete fokuseras på poker och träning. Har för övrigt börja föra träningsdagbok där jag skriver ner mina övningar, vikter och reps/set jag kör på varje pass. Känns som en bra grej för att dokumentera processen och se ifall det går framåt eller inte och det pushar mig till att leva upp till det uppsatta målet om minst två pass i veckan, iom. Att vid uteblivet träningspass så förblir sidorna blanka.
Får ta och önska den som orkat läsa en fortsatt trevlig lucia, ha de gott.
