Från zero till hero!
Det är lustigt det där alltså, man grindar i drygt en månad utan att skeppa nån turnering. Självförtroendet åker ner i källaren och man börjar grubbla över sitt spel och kunskaper. Men man borrar ner huvudet, grindar på och spenderar extra mycket tid i labbet för att hitta saker att förbättra. Sen en dag säger det pang! Det blir plötsligt islossning och mer därtill så leker pokerlivet igen. Poker kan vara så enkelt och det kan vara så svårt. För mig ligger det en form av romantik över svängingarna i spelet och hur mycket den psykologiska biten spelar in.
Veckas framgångar har varit oerhört betydelsefulla för självförtroendet. Jag har som sagt spenderat mycket timmar i labbet och har justerat en hel del i spelet och börjat implentera nya "moves" i arsenalen. När framgångarna uteblir, är det väldigt lätt att tvivla på sig själv, men känns som jag börjar hitta rätt allt mer nu. Något statsen i hm2 också verkar bekräfta. Lol samplesize förvisso (5k händer) men det ser bra ut och känns bra!
I SCOOP har framgångarna uteblivi, men det bekymrar mig inte. Serien är lång och jag vet att chansen på en deeprun kommer att komma. När möjligheten kommer är det upp till mig att ta vara på den och skeppa hem en titel!
Jag antar att jag trots allt är en hygglig pokerspelare, men jag vill inte vara hygglig, jag vill bli bäst, så dags att mysa ner mig i labbet igen!
Vi höres!
