Det kanske är lite udda ändå
Det har förvånat mig att inte en endaste kotte som man har träffat på bp-touren, oavsett nationalitet, inte kännt eller kännt till en endaste person i sin bekantskapskrets som levt på att spela poker. Den vanligaste reaktionen är den gamla klassiska som man fått höra i fem års tid nu. "Kan man verkligen tjäna pengar på det?" Nåjà, någon hade faktiskt en kompis som hade en kusin som tydligen spelade en del, men bortsett från det har våra kärà bp-vänner haft den där sedvanliga skepsisen och det förvirrade ansiktsuttrycket som min uttrycker, inte alls särdeles subtilt, att det där låter sannerligen inte som ett jobb.
Men så på Fiji mötte vi till slut en pokerspelare, Fabian från Österrike. Han hade dels spelat en hel del genom åren, och hade dels jobbat på Casino Austria. Nu hade han sagt upp sig och reste jorden runt under en längre tid. Det visade sig faktiskt att våra vägar hade korsats tidigare i livet. För några år sedan, när vi var i Baden och skämde ut vår nation i Nations Cup hade Fabian jobbat på casinot och kom speciellt ihåg spelarfesten med arabiskt tema som jag hade kvar bilder ifrån på mobilen. Dagens slutsatser blir därmed att världen är rätt liten ändå, speciellt pokervärlden, och att det nog är rätt udda att spela poker på heltid ändå. Det är lätt att glömma det ibland när man umgås nästan uteslutande med folk som har det yrket.
Fortfarande kvar i Fiji. De första sex nätterna spenderades på tre olika öar, vi låg i hängmattan, läste böcker, badade, snorklade, drack cava med lokalbefolkningen, besökte en kyrka etc. Nu bor vi på en resort några dagar och vilar upp oss inför det kommande äventyret som är Nya Zeeland och hard core backpacking i en månads tid. Jag förutspår många skeptiska ansiktsuttryck och konstiga följdfrågor.
