All is well. A tribute to Simon Löfberg
Trots att det är måndag, så är allt bra. Vann såklart inga turneringar igår, men ett par småcashes här och där gjorde att man åtminstone undvek den värsta misären. Hade även finbesök för dagen, och har fortfarande, av pratkvarnen och 2013 års bästa springare i pokersverige, d.v.s. Emil Ohlsson. Han vann sin vana trogen en turnering med 93% tur, 6% skicklighet och 1% bra rail. Funderar på att tvinga honom att bjuda mig på lunch för att jag bjöd på uppkoppling och kaffe igår.
Veckans bästa nyhet har att göra med en annan legend som jag lärde känna i somras för första gången. Jag var på casinot här i Stockholm och railade SM lite, träffade lite löst pokerfolk som man inte gör allt för ofta. Det var då jag träffade Simon Löfberg för första gången. Han satt där med sitt krulliga hår och pillemariska blick och via Adrian hälsade vi på varandra och slog oss ner vid ett bord runt en burgare och ett par öl. Det visade sig vara (som så många är) en riktigt skön kille som faktiskt påminner lite om Adrian själv ibland. Intelligent, livsglad och bra sug efter galenskap. Vid det här laget var Simon osäker på om han skulle åka till Vegas i sommar, suget fanns där men det började ju dra ihop sig och inget var bokat. Tre dagar senare hade han blivit övertalad av Robin Ylitalo under just den här Stockholmsvistelsen och inom 12 timmar hade han åkt hem från Stockholm, packat väskan och sedan återvänt till Stockholm för att flyga till Vegas. Medan andra kanske spontanbokar en SPA-helg i Varberg eller en sista minuten-charter på sin höjd, bokade Löfberg en enkel biljett till Vegas och flyttade in i det hus där vi alla bodde fram till main event.
Väl i huset var det Löfbergs galna historier som vi garvade åt varje morgon (eftermiddaG) när han med virrigt nyvaken blick ramlade ut från sitt rum framåt skymningen. Uttrycket "grinda profit" har satt sig hos alla och används numer i alla möjliga sammanhang, framför allt sådana där det man grindar i regel leder till allt annat än profit.
Nåväl, den goda nyheten är i alla fall att jag har lyckats övertala den här mannen att boka flygstolen bredvid mig ner till Barcelona på onsdag. Han har även påtalat att jag måste vara solidarisk och dricka sprit på vägen ner då han är flygrädd, så jag utgår ifrån att det blir en tre timmars skrattfest på planet ner till Barcelona, och väl där nere blir det väl knappast tråkigare.
Om två dagar bär det av!
/Per
