Semester, bilder och iakttagelser

Ingen poker, men lite debatt i veckan som gått. Mer om det i kommande inlägg när vi är tillbaka hemma igen.
 
Vi tillbringade som planerat fem lata dagar nära hotellet, delade halva dagen mellan stranden och poolen.

 










 



 


 

Lugnt och skönt, men samtidigt fanns det tid för antropologiska studier.
 

Vi upptäckte att det fanns extremt få solstolar vid poolen och att folk gick upp sjukt tidigt för att boka, t.ex. en morgon var alla stolar bokade kl. 07.00. Detta trots att det inte är tillåtet att lämna sin solstol i mer än 45 minuter innan någon annan har rätt att ta den. Poolen öppnade kl. 09.00.

 

Som tur var så behövde vi inga solstolar, vi är inga soldyrkare i min familj, vi älskar att bada, men klarar oss utan sol, speciellt då det är dryga 30 grader i skuggan. Det funkade alldeles utmärkt att hänga vid poolbaren på eftermiddagen, efter några varma timmar vid stranden, lugnt och skönt i skuggan.

 

Men fyra dagar in på vår vistelse så införde hotellet en ny regel där ingen fick boka poolstolar förrän k.l 08.00.

 

Redan klockan kvart i började folk flockas vid avspärrningen, jag sprang förbi dem på morgonen på väg ut på min löprunda och det såg så märkligt ut.

 

 
Många är vill alltså ha en solstol så mycket att de är beredda att komma dryga kvarten innan man får börja "boka" genom att lägga handduken där.
 
 Dessutom kan ju vem som helst bara plocka bort din handduk och strunta i din "bokning". Men det gör ju ingen. Trots att många ogillar beteendet så respekterar de handuken på stolen.
 

På kvällarna blev det mest restauranger i närheten, åkte till gamla stan en kväll också.

 

 

På torsdagen blev det sedan utflykt med resebyrån, alltid lite skeptisk då, brukar vara dyrt och inte alltid så bra. I det här fallet var utflykten ok, ungefär vad jag väntat mig, en dag på havet med en katamaran, vi stannade till i olika bukter och snorklade, men som vanligt i medelhavet så är snorklingen inte lika bra som i Röda havet.

 

 

 

 


 

Men det motsvarade mina förväntningar förutom lunchen som var ganska kass. Överlag är det svårt att hitta bra mat på Mallorca, eller, den är väl ok, men inte så varierad. Då kändes de grekiska restaurangerna på Kreta genuinare trots att även de var till största delen turisthak.

 

Det finns inte så mycket att välja på som känns typiskt spanskt, Tapas och Paella finns naturligtvis, men väldigt varierande kvalité. Mycket grillat med olika såser, och då ska man undvika Bearnaisesåsen, den har smakat Blå Bands pulversås på varenda ställe hittills.

Finns oftast bara Pepparsås, Roquefortsås eller ingen sås att välja på i övrigt. Så kulinariskt är det oftast ingen höjdare även om köttet oftast är ok.

 

 

Faktum är att hittills har nog den kinesiska och den indiska restaurangen vi gått på varit bäst. Det är väldigt brittiskt här, många pubar, så man kan alltid få sig lite bacon, ägg och bönor i tomatsås, vilket är en helt ok lunch. Som sagt, kanske ingen kulinarisk höjdare, men en av mina favoriter.

 

Fredagen var det stranden, poolen och förberedelser inför Sanders födelsedag. Vi lyckades ganska bra med presenter märkte vi på morgonen då vi väckte honom.

 

 

Sander fick planera sin dag och han bestämde att vi skulle dra till stranden och åka bananbåt. Men sen verkade en variant i form av en soffa som drogs efter lite häftigare, så Sander valde den istället.

 

Jag och Signe åkte bananbåt iaf, med den obligatoriska avkastningen på slutet, ganska kul och lagom för mig och Signe.

 

Sen blev det så att Soffaåkningen sköts på en dag då det var lite nervöst inför den. Men det blev studsmattehoppning i sele.

 

 



En annan kväll skulle vi spelat minigolf men det visade sig att banan låg på ett hotell med denna skylten på:



Alltid ställt mig lite frågande till de som väljer att åka till ställen där barn är förbjudna. Jag förstår naturligtvis det sköna i att slippa jämmer, skrik och annat som är vanligare när barn är i närheten.
 
Har ändå lite svårt att köpa konceptet. Är barn mindre värda än andra människor? För om det hade stått "Bara svenskar" så hade det inte varit ok. Men att stänga ute barn är accepterat.
 
Har hört en del historier om hur folk blivit störda av barn på flyg, restauranger, men själv kan jag inte påminna mig att jag blivit så störd att jag lidit av det, eller att en upplevelse blivit förstörd. Oftast hör man dessa historier av personer utan barn. Själv hade jag nog in i det längsta undvikit att ta med mina barn på en jättedyr och jättetjusig restaurang eftersom jag vet att det kostar mer än det smakar. Men om någon gör det så är det upp till dem.
 Och jag har aldrig sett någon spela mini-golf på den där tjusiga minigolfbanan.
 
Bara ett stenkast därifrån stod en stackare i Svamp-Bob-fyrkant-dräkt i 30 gradig värme. Signe skrämde nästa slag på honom då hon kastade sig över honom och kramade för allt hon var värd och sedan krävde ett foto.
 

Soffaåkningen blev av dagen efter, men visade sig inte alls vara speciellt kul utan bara väldigt jobbigt hoppigt, inget sug i magen, bara känslan av risk för whiplashskador.

 

På måndagen hyrde vi en bil och åkte västerut upp i bergen, en hisnande färd tyckte vissa av oss, det var smalt och högt, men oftast körde man i skog så det kändes ändå inte så farligt.

 

Kom fram till en liten stad Soller där vi fikade, badade och tog en lunch, innan vi åkte vidare till Valldemossa en liten by uppe i bergen.

  

På vägen dit blev vi jagade av en lite Ford Ka, som la sig precis bakom oss och tutade frenetiskt, samtidigt som damen/tjejen i passagerarsätet blev mer och mer upprörd. Gissningsvis hade de väldigt bråttom, men det är lite svårt att släppa förbi en liten bil när man kör på smala bergsvägar och möter bussar och lastbilar om vartannat.

 

Att lägga sig precis bakom och tuta är ingen bra taktik, eftersom vi då var tvungna att köra ännu långsammare för att inte riskera att få en Ford Ka in genom bakre vindrutan om vi måste bromsa för en buss  som dök upp bakom hårnålskurvurna. Till sist hittade vi en ficka att köra in på och fick som tack ännu ett utbrott från tjejen i passagerarsätet. När vi 30 minuter senare kom till Valldemossa låg den andra bilen ett par hundra meter före oss, trots vansinneskörning från deras sida, då det fanns andra framför oss som inte heller hade lust att köra hur fort som helst. Vissa människor får man bara hoppas att de inte kör ihjäl någon annan innan de lyckas köra ihjäl sig själva.

 

 

Efter Valldemossa, där vi tittade på byn, drack milkshake och kollade in huset/kyrkan där Chopin och George Sands tillbringat en tid, var det lagom att dra hem igen.

 

Dagen efter åkte vi ner längs östkusten och kollade in Drakgrottorna, väl värda ett besök. Vackra grottor, klassisk musikkonsert av orkester flytandes i en båt på undervattenssjö och det avslutades med en kort båtfärd över sjön.