Erik på bubblan
Jag sitter i köket hos mina föräldrar i Ystad, spelar rankingen på SvS, svär över deras urusla disconnect-lösning. Helt plötsligt kan ett av mina två bord dö, trots att allt annat fungerar som det skall, inklusive det andra bordet och lobbyn. Retar mig på att jag inte kan släppa värdet.
Farmor och Sander spelar stress, Liv lägger Signe, Siri läser, Farfar tittar på nyheter, jag spelar poker och följer Erik Backlund, Snusarn, på bubblan i WSOP Main Event. $10 000 i inköp, bubblan är värd c:a $20 000. 26 BB när han startade, tydligen lillstacken vid sitt bord. Hur tänker man då?
Vet hur jag själv gjort om det var en 1000 krs turnering, men $10 000 är sjukt mycket mer och bubblan är stor. Men Snusarn är klok, och lägger sina nävar, och når minst en mincash hoppas jag.
Kan inte föreställa mig hur det är att spela 10 timmar effektiv tid i tre dagar och ändå inte vara i pengarna. Två dagar är det längsta jag spelat live, och jag kan inte ens föreställa mig tålamodet som behövs.
I förra avsnittet av dybbans och wonderbaums podcast, sa dybban att Glimne räknat på om man skulle klara sig till dag 2 genom att bara folda. Han sa att det inte skulle vara möjligt, och det lät väldigt märkligt tyckte jag .
Och mycket riktigt så skulle dybban varit kvar om han bara foldat hela dagen och kvällen. Både Gus Hansen och Tom Dwan köpte in sig men dök aldrig upp. Deras stackar mörkades och antades bort, och ändå hade de runt 18 000 kvar till dag två, dvs drygt halva stacken kvar.
Det visar hur mycket ett maratonlopp Main Event i WSOP är, det hade inte gjort så mycket om jag sov några timmar då.
Och visst är det jobbigt att spela poker i 10h, med pauser drygt 12h, tröttande. Men inte jobbigare än vilket annat vanligt jobb som helst. Om det dessutom går att spela Football Manager samtidigt så inser de flesta att det inte är så speciellt jobbigt alls. Men visst kan tiden gå långsamt ibland, men om man då kan syssla med något tidsfördriv känns det inte som om det är speciellt fysiskt krävande. Men ibland har pokerspelare en tendens att överdriva det jobbiga, kanske mest för att de flesta är riktigt lata.
Och där sprack bubblan, och jag bustade. God natt.
