Söndagsbitter och Blitz-Ken
Ja, drömmen om Vegas gick definitivt i kras igår, inte för att den var speciellt realistisk ändå. Och jag är bitter.
Läste sedan senaste inlägget av Ken där han kör blitzkreig mot Svenska Pokerförbundet och deras nyligen avgångne ordförande.
Det är lite lustigt hur olika man kan uppfatta ett händelseskeende. Möjligtvis att Fab Five smidde sina planer i tysthet,, det startade antagligen vid Kens hemliga möte om Grekland, men i god tid innan årsmötet gick de ut med sin kandidatur och den blev ordentligt debatterad innan på bloggar och forum och det fanns alternativ.
Huruvida röstningen var helt rättvis eller ej kan diskuteras, men demokratisk var den då det var en majoritet av medlemmarna som röstade. Men visst var medlemmarna mestadels från Stockholm och uppenbarligen kände de bäst till och hade mest förtroende för Mauritz femma. Så länge antalet röstande beror på var mötet hålls kommer det aldrig att bli riktigt rättvist.
Att sedan tystnaden sänkte sig över pokersverige ser ju bra ut skrift, men har ingenting med sanningen att göra.
Snarare var det pokersveriges stora lathet och bekvämlighet som visade sig, inte så att det skreks efter information och det extrainsatta medlemsmötet var inte heller det mest välbesökta. Folk var nöjda med att någon annan gjorde jobbet. Jag med.
Det låter också som om det enda styrelsen gjorde var att slå sig för bröstet. Det nämns inget om att det körde ett online-SM 2012 med 1349 deltagare i Main, nästan dubbelt så många som året innan. Det hölls ett Live-SM på Malta med 211 deltagare att jämföra med 58 året innan på en strippklubb i Riga. En uppryckning både varumärkesmässigt och ekonomiskt.
Visst var Online-SM i år inte lika bra som året innan, men det kan lika gärna varit så att deltagarantalet året innan var en aning upptrissat av ett gigantiskt övervärde. Det mest oroande var att alla var så nöjda. Men det kanske är naturligt att visa upp en enad front utåt. Analysen efteråt visade på vad som behöver rättas till och all kritik visade sig kanske inte vara rätt. Jag vet själv att jag önskade att man börjat med satelliter tidigare, men det visade sig ju att det mest lockade till uttag av inköpet i turneringsdollar istället.
Själv tycker jag att det är förbundets största uppgift, att anordna SM både live och online. Sedan måste man se till att medlemsantalet är tillräckligt högt för ett existensberättigande, det är i mina ögon viktigare än att ha en kassakista full med pengar. Ett förbund utan medlemmar är inte värt speciellt mycket. För nästa punkt på agendan bör vara att påverka politiker i rätt riktning, precis som det nystartade Norsk Pokersamfunds nya ordförande Sigurd Eskeland. Där har man valt att låta klubbarna klara sig själva, för att inte associera sig med något som är illegalt, i Sverige är strategin tvärtom, vi får se vad som fungerar bäst
Tvärtemot Ken anser jag att det senaste ett och ett halvt åren varit riktigt lyckade, trots min kritik av årets online-SM, och jag tror fortfarande att SM på Malta kommer att krossa Cosmopolmästerskapen deltagarmässigt. Sen vet jag att det varit diskussion om kvalitetsskillnader, men det är bara ett utslag för otillbörlig vördnad för vissa spelare. T.ex. satt både vinnaren och tredjepristagaren från SM 2012 på finalbordet på Cosmopol i år.
Det är lite av ett lågvattenmärke när Ken misstänkliggör Mauritz Altikardes motiv för att lämna ordförandeskapet. Det föranleder mig att göra följande reflektion.
Ken skriver att det skulle det krävas väldigt mycket för få honom att kliva av ett förtroendeuppdrag, och med risk för att sätta ribban ännu lägre så måste jag utbrista: Vi vet...
Ken avslutar sin bredsida med orden:
"Jag hoppas att förbundet väljer öppenhet, dialog och samarbete som modell."
Det tycker jag förbundet redan gjort, informationen finns där, möjligheterna till dialog finns där och samarbetet finns där med klubbar, pokerbolag och myndigheter. Men inte med Svenska Spel. Det hedrar dem.
