I väntan på AB....
....som jag kontaktat om vad som egentligen hänt i historien om Linas bortagna blogginlägg, så blir det lite mer resedagbok istället. Alltså ingen poker.
Eftersom tisdagen avslutats med dåligt väder så hade vi våra föraningar om vad som väntade, men inte att det skulle bli så illa som det blev. Hela familjen åkte upp på toppen, men när jag och Signe skulle ta gondolen ner till mittstation på andra sidan, de andra åkte de röda backarna ner, så stängdes liften på grund av hård vind. Det var bara att skynda sig ner till Badgastein igen innan de stängde gondolen på den sidan också. Så jag och Signe fick hålla till i den nedre backen medan de andra trotsade väder och vind. De lyckades till sist ta sig tillbaka så att vi kunde ta lunch ihop, men det blev en blandning av släp och stolsliftar för att ta sig tillbaka.
Jag och Signe harvade vidare efter lunch, det var ganska mysigt, och sen blev det en afterski på Häggbloms och middag hemma. Eftersom alla i stort sett gick och la sig direkt efter så tog jag chansen att spela lilllördag, trots instabilt wifi. Kunde jag lika gärna låtit bli, satt nästan och somnade vid köksbordet och det gick inget vidare.
Torsdagen förväntade vi oss inget höjdarväder, men det blev det verkligen och jag tog chansen och åkte östra alpernas längsta nerfart på 10,4 km med mina äldsta barn, deras kusiner och mina kusiner. Var ett kort parti som var väldigt brant, men annars var det en röd nerfart helva vägen, riktigt mäktigt och en bra utmaning. Var rejält darrig när jag kom ner till kabinbanan.
På kvällen gick jag, far och mina kusiner på Ritz och drack whiskey, följt av ett snabbt besök på Casinot. Det var ganska sunkigt och turneringen hade redan avslutat sin latereg när vi kom dit. Jag hade dessutom glömt mitt id, så fanns inte en chans till spel. Tog en promenad runt byn istället,vägrade kö till Silver Bullet innan jag med magen fylld av Kaiserschmarren somnade hemma i lägenheten igen.
Fredagen var ännu en härlig skiddag, men jag var rejält sliten så jag och Signe höll oss nere vid sittstolsliften tills lunch då vi mötte upp helavårt sällskap högst uppe på toppen. Sen tog jag mig vatten över huvudet då jag tänkte åka B19 ner, skulle bli skönt med lite glassig åkning sista dagen. Men ett beslut i sista stund gjorde att det blev B18 istället, en pist som i mitt slitna tillstånd var lite för jobbig för att sista eftermiddagens åkning skulle bli riktigt njutbar. Frånåkt av mina barn, och väldigt, väldigt trött efter att ha jagat dem så kom jag och Signe till sist ner och tog afterskin hemma.
Sen var det dags för sista middagen med gänget precis bredvid vattenfallet på Bad Gasteins enda Mexikansk-Österikiska restaurang Sanchez. Skippa den om ni inte gillar otrevliga servitriser och guacamole utan avacado i. Trots detta blev det en trevlig kväll och jag fick iaf chansen att ta denna gruppbild vid vattenfallet.
Lördag förmiddag ösregnade det, perfekt väder att lämna Bad gastein och Österrike i.
