Malibu- Los Angeles 12 juli
Eftersom motellets frukost bestod av muffins och kaffe så startade vi dagen så smått med detta, men planerade att ta en riktig frukost i Malibu på vägen mot LA, förhoppningsvis ett bad också.
Vi hittade en liten vik precis vid Malibu, Paradise Cove, en privat vik med ett strandhak, med riktigt stora portioner.
Där intog vi vår frukost med äggröra, stekta ägg, bacon, pannkakor, Eggs Benedict, varm choklad och kaffe, innan vi tog ett bad.
Det var inte toppenväder, men varmare än innan och vi var sugna på ett bad i riktiga havet. Det gick förädiskt höga vågor, de liksom kamouflerade sig och växte inte till sig förrän på slutet när man minst anade det. Dessutom låg det sälar kanske 5-10m ut från där vi badade, jag försökte filma men blev inte så bra tyvärr.
Efter badpausen tog jag över ratten och körde in mot Santa Monica och Los Angeles. När vi närmade oss Santa Monica Pier körde jag fel in på en avfart mot en parkering som man inte kunde ta sig från utan att betala, och då var det lika bra att stanna till och gå upp på piren. Först skulle dock de värmetörstande i min familj krama värmen ur sanden.
Kollade lite på kartan och kom på att vi kunda klara av både Santa Monica och Venice om vi hyrde cyklar, de två stränderna är egentligen bara två olika partier av samma strand. Sgt och gjort, hyrde cyklar och begav oss iväg längs stranden, vilket var ett perfekt sätt att ta sig fram.
Det främsta målet var att få se Venice Canales, och vi lyckades faktiskt orientera oss dit och förälska oss i området. Helt otroligt häftiga hus, och perfekt område, men vill väl till en riktig turneringsklonk för att ha råd att ha hus där.
Det var lugnt och skönt, ingen biltrafik och en blandning av nya moderna hus och gamla trähus, kort sagt en riktig idyll.
Vi hann även att titta ett slag vid skateparken och bli imponerade, men vi såg inga broilers vid Muscle Beach.
Vi återvände sedan till piren där vi hyrt cyklarna, var ute strax under två timmar, en ganska lagom utflykt och efter återkomsten tog vi en av de godaste burgarna jag ätit på resan, just på ett ställe på piren.
Mätta men trötta satte vi oss i bilen, klockan var nu 16.30 och GPS:en sa att vi borde vara vid hotellet på en halvtimme. Skönt tänkte vi och körde iväg.
Då hade vi inte räknat med trafiken i L.A, och det hade inte GPS:en heller. Färden till hotellet tog 2,5h och efter 2h så förstod jag varför "Falling Down" utspelar sig i Los Angeles. Amerikanarna är vanligtvis snälla bilförare, men inte i Los Angeles där man älskar att tuta och inte släppa in folk som vill byta fil. Hade jag haft ett basebollträ i bilen så hade det inte varit långt ifrån innan jag gått ut och vevat till en och annan bil, det fanns väldigt många välförtjänta av ett basebollträ över motorhuven eller en rejäl nyckling längs dörren. Dessutom sa GPS:en hela tiden att det var 15 minuter kvar, för den vägrade ta hänsyn till trafiken och att vi kröp fram, vilket gjorde mig ännu mer irriterad. När vi sen trodde vi var framme visade sig GPS:en tro att hotellet låg på fel sida gatan och det var inte direkt läge att svänga över till andra sidan av den åt båda hållen trefiliga vägen. Inte för att någon av de andra bilisterna ens skulle funderat på att låta mig byta fil. Det var bara att dödsföraktande byta och be till gud att bilisten i andra filen var rädd nog om sin egen bil att han faktiskt bromsade. Vi missade alltså hotellet, barnen var nödiga och jag letade en avfart för att ta mig tillbaka i den stillastående trafiken, då det visade sig att det var ett stort evenemang på Hollywood Bowl, massor av poliser ute och massa avstängda gator. Till slut blev jag så desperat och förbannade att jag körde igenom en avspärrning för att komma på rätt sida och till sist kom vi fram till hotellet. Ingen mer bilköring innan vi lämnar den här stan för mig, tack och lov.
Vi hade ju planerat att gå ner till Walk of Fame, men är vi väl installerat oss på Holiday Inn Express så började det så klart regna. Blev istället en ockerdyr pizza på närmsta stället och sedan hem och få barnen att sova inför morgondagens besök på Universal Studios. Själv tog jag ett träningspass för att jobba bort mina aggressioner, välbehövligt
