Coalinga - San Francisco 5-6 juli
Efter det sista badet i Monte Carlos pooler tog vi till sist farväl av Las Vegas och begav oss ut på vägarna strax efter middagstid. Vi hade nästan 90 mil att köra och vi valde att köra närmsta vägen. Visserligen finns det en "scenic route" som går över Death Valley och Yosemite, men eftersom det mesta i USA är nytt för oss så är även den snabbaste vägen intressant.
Vi åkte bl.a genom Mojaveöknen och såg de hundratals vindkraftverk som finns där, samt flygplanskyrkogården med hundratals plan som står i rad.
Den sena lunchen intogs på 50-tals inspirerade Route 66-haket Peggy Sue's Diner. Där fick jag min Icecream Soda och ungarna fick shakes där "slatten" som inte fick plats i glaset kom med sidan om i ett mixerglas av rostfritt stål. Jag, som tydligen är gift med Ove Sundbergs före detta fru, fick se Liv beställa mineralvatten, bara för att sedan glupskt dricka upp det barnen lämnade. Ett riktigt prisvärt ställe med god chili och goda hamburgare, och framförallt stora och sjukt goda milkshakes. Testade aldrig efterrättspajerna, men de såg riktigt bra ut.
Vi körde ganska länge på kvällen för att ha så liten bit kvar till San Francisco dagen efter, men slutade vid 19.30 då vi körde av vid metropolen Coalinga. Klev ut i 33 grader varm ökenblåst och 3 timmar kvar till SF. Luktade kogödsel då och då, och ingen liten snäll doft, men det berodde på hur vinden låg just då.
Ungarna, uttråkade av bilfärden, kastade sig i den inte alltför välskötta poolen på det superbilliga Travellodge motellet, billigt till och med om man jämförde med de andra tre hotellkedjorna på samma avfart, $62 inkl. frukost.
Den sena middagen intogs på Taco Bell, och då vi fått som vana att dela på ett par maträtter för att inte föräta oss på amerikanska jätteportioner, blev det en väldigt billig middag för knappt $20. Liv var väldigt nöjd;)
Rummen var små men rena, vi fick ett rum med två sängar, det var inte gott om plats, men det värsta var luftkonditioneringen som vi till slut fick stänga av trots värmen, eftersom när den gick igång blåste ut så kall luft över sängarna att man höll på att förfrysa något om man låg närmast. Det funkade ändå ganska bra utan, man vande sig vid värmen och vi sov iaf hyggligt. En rejäl kontrast, standardmässigt och prismässigt mot Monte Carlo.
Upp hyfsat tidigt för att ta frukost som ( som vanligt i USA) var rena sockerchocken. Jag höll mig till kaffet, som var gott. Efter några miles förstod vi anledningen till den lukt som låg över Coalinga. Fotbollsplan efter fotbollsplan med kor, tätt ihopfösta i inhägnader. 85 000 hade de tydligen på ranchen.
Vi åkte vidare och temperaturen sjönk nu drastiskt till runt 20 grader när vi kom fram till SF, hisnande utsikt från Bay Bridge.....
...och pittoreska små hus när vi väl kom in i stan.
En del tid hade lagts ner på att jaga hotell i bilen genom öknen dagen innan och jag tror vi gjorde ett fynd i och med Beck's Motor Lodge, som trots sitt namn är ett 1960-tals motell som ligger i utkanten av Downtown. Spårvagnsstation och tunnelbana precis utanför så man kan inte klaga på läget, och vi fick ett ganska stort rum med Kingsize säng och en Queensize-bäddsoffa.
Lämnade bara av bagaget innan vi gav oss ut på stan för lunch, sedan besökte vi Fishermans Wharf, där vi upptäckte att nästa tur det finns biljetter att köpa till för en utflykt till Alcatraz är den 22 juli. Tydligen måste man vara ute i riktigt god tid på nätet och förbeställa, så det finns stor risk att vi bara får se ön på avstånd. Vi valde också att vänta med de riktigt gamla "Cable cars"-spårvagnarna då det var en timmes kö, men det lär komma fler chanser. Det är rejält kallt här, framförallt eftersom det blåste rejält, och inte blev det så mycket bättre inne i stan, vi frös oss fram till Chinatown som vi så smått började utforska.
Men vi tog oss tid till en riktig brakmiddag också på en av de många restaurangerna, framförallt njöt jag av ölen.
Efter maten fortsatte vi vidare mot Portsmouth Square som är en central punkt i Chinatown och vi stötte på flera liknande gäng som de på bilden nedan, som trots kylan satt ute och spelade nån sorts kortspel om pengar, som gömdes mellan omgångarna i lådan bredvid en av tanterna som spelade. Fyra deltagare och många åskådare, försökte fråga om vad det var för spel, men ingen pratade någon vidare engelska. Alla kort delades ut till de fyra deltagarna som sedan la ut korten i tur och ordning, antingen ett i taget, alltid högre än det förra om det inte var ett A, som verkade betyda att det var ok att börja om med t.ex. en tvåa. De la ibland ut flera kort i form av pokerhänder verkade det som. Stege las ut följt av en kåk, och det verkade som om man skulle bli av med sina kort så fort som möjligt. Någon som kan gissa sig till vad det var för spel?
Nu var vi dock rejält frusna, alldeles för lite kläder hade vi på oss, vana vid ökenklimat. Tog därför en spårvagn hem, köpte med oss glass och tog det sedan lugnt på rummet innan det var dags att somna in. Utanför hörs ljud från spårvagnarna och sirener från utryckningsfordon, men det är förvånansvärt lugnt ändå med tanke på läget.
Nya upptäcktsfärder imorgon.....
