Las Vegas 30 juni -5 juli
Vi kom alltså till Vegas sent,sent på kvällen den 30:e, vi satt i kö ett bra tag mitt i mojaveöknen efter en olycka på motorvägen. När vi sen svänger in på strippen och kör de sista 400 meterna så går det längsamt och det är väldigt kissnödigt i bilen så Sander blir till sist tvungen att kissa i en bägare medans vi sakta glider förbi Bellagios fontänshow.
Äntligen på plats så får vi naturligtvis inte de rum vi bokat, vi ville ha med dörr emellan, men blir lovad det till morgondagen. Hur de kan lova då men inte tidigare är en gåta, men tror inte riktigt de förstår vad som skulle kunnat hända om de inte skakat fram rätt rum dagen efter. " Hell hath no fury like the one of a Rosqvist scorn"
Tog det sedan lugnt dagen efter, utforskade poolen, som var ok, ingen toppenpool även om ungarna gillade den. Svårt att få tag i solstolar trots att 75% av dem är tomma hela tiden, men amerikanerna älskar precis som tyskar att reservera stolar. Jag respekterar ingen sådan reservation om de bara lagt en handuk på, vilket man inte heller ska, ett otyg som ska bekämpas.
Vi utforskade sedan Aria och City Center som är ihopbyggt med Monte Carlo och dessutom kan man gå hela vägen till Planet Hollywoods köpcenter inomhus förutom en kort bro över strippen. Fick sedan våra nya rum, efter mycket vånda i receptionen.Tog en stund att byta, och när vi sen kom ner till poolen igen så var det världens party med två DJs som pumpade ut musik från ett bås vid vågpoolen. Högt ljud och ganska jobbigt, men ungarna tyckte att det var ok så det blev ett kort bad iaf.
Upp på rummet, hade först tänkt att försöka möta upp Mattias på Rio, men vi var sena och Mattias bestämde sig istället för att spela en turnering. Jag, Liv och barnen tog bilen till Rio för att registrera mig.
Tog inte många minuter och ungarna fick i varje fall titta in i det mindre Pavillion som ända innehåller kanske 100 bord och höra ljudet från marker som slängs in i potten.
Åkte sedan vidare ner till Downtown där vi parkerade på Binion's. Liv är väldigt skeptisk till Downtown och barnen var inte heller jätteförtjursta, det är som om strippen komprimerats till 300m med alla ljus och ljud så det blir lite mycket och högljutt. Vi tog en sen middag på Grotto på Golden Nugget och jag fick återknyta bekantskapen med en favorit, Meatball Sliders, i form av en jätteportion.
Ungarna gick lite på knäna, men de fick maten snabbt och fick kritor och mälarblad så det blev en ganska lugn middag med Winell-Rosqvist mått mätt. Vi tog sedan en glass medan vi kollade in "The Fremont Experience"- bildspelt på skärmen ovanför hela Fremont Street. Jag tyckte att det var bra stämning, men ungarna höll för öronen, alldeles för högt för deras unga öron.
Dagen efter var det dags för WSOP, och det blir ingen detaljerad berättelse därifrån. Sammanfattningsvis kan man säga att jag låg still +-1000 marker i 5 nivåer och sedan ställde jag med 22 BB med AQ och fick syn av AK. Man måste få en riktigt bra start för att det inte ska bli shortstackpoker efter 4 nivåer. Lite jobbigt att åka ut, men klart nöjd med spelt om än inte med resultatet.
Åkte tillbaka till hotellen och poolen och tog en öl där, försökte få tag i Mattias, men HolidayPhone-simkortet fungerar sådär. Surf går bra, men samtal till svenska nummer fungerar väldigt dåligt. Ungarna fick iaf lösvikts yoghurtglass som iofs var god, men alla tre fick utslag strax efter så någon allergisk reaktion måste det ha varit.
Tog en burgare på puben med familjen på kvällen och sedan när barnen lagt sig mötte jag upp Mattias och gänget på Mirage där vi spelade en gryta, 8 man och jag åkte på femte plats efter att ha missbedömt Herr Glimnes handurval frän lilla mörken. Vi spelade sedan Deal or No Deal, vilket var kul eftersom vi var så många. Vi dubblade pengarna och satte dem sedan på megabucksmaskinen som kan ge $13 miljoner i jackpott och van en gång på c:a 40 snurr à $3. Otroligt dåligt utfall och inga miljoner för oss.
Vår bröllopsdag firades med shopping......
och lite pool i nya glarror.....
På kvällen blev det sedan show, hade köpt biljetterna på tix4tonight (30%-50%) som har stånd lite här och var i vegas, men det blir ändå en 500kr per person.
Väl värt varenda krona dock då ungarna älskade Blue Man Group.
Det var verkligen en show som inte var lik nåt annat jag sett i vegas och kan rekommenderas även om Love fortfarande är bäst. Tyvärr gick den inte dessa dagar, annars hade den passat barnen också.
Blev lite väl sent kanske med allt fotande efter showen men var snabbt förbi och sa hej till Mattias och hans pappa som spelade en turnering på Palazzo, träffade även Simon och Norrländskan och vinnarna av Dybbans drömresa. Norrländskan gjorde ett djupt intryck på Signe, som författade en sång som bestod av hennes namn som hon sjöng hela vägen tillbaks till hotellet längs "The Strip". Tanken var sedan att gå på Diablo, en mexikansk restaurang på hotellet, men eftersom Signe till sist somnade i bilen fick det bli snabba McDonalds burgare till henne och Sander medan jag, Liv och Siri tog room service.
Skulle egentligen spelat en $400 turnering på Venetian dagen efter, 4.e juli men vi valde istället att ta chansen och dra till Grand Canyon när vi var så nära. En heldagsutflykt som är ganska dyr då West Rim ligger på ett Indianreservat och de tar bra betalt för att man ska få komma in, dessutom så tog de en rejäl slant för skywalken, en halvbåge med glasgolv som hänger ut över canyonen.
Lagom varmt denna dag då det var åskväder och regn i luften och i Las Vegas var det tydligen nere på 27 grader. Lagom för en utflykt och vi slapp regnet förrän på hemvägen, och även om det var dyrt var det en utflykt jag kan rekommendera.
Tillbaka i Vegas så drog jag till Palazzo och spelade en $200 turnering som gick väldigt bra i början, men stacken försvann på tre händer, en dåligt spelad och två med rejäl otur. Hann iaf ta farväl av Mattias som smörjde kråset på Lavo med sitt entourage, innan jag begav mig hemåt i Vegasnatten. Hade hoppats på fyrverkerier, kyparn på Monte Carlo hade sagt att det skulle vara amerikas största i Las Vegas, så medan jag spelade laddade ungarna upp med milkshakes, drog fram stolar och fåtöljer till fönstret och släckte ner. Det blev ingenting, tydligen har lågkonjukturen fått hotellen att samsas om ett fyrverkeri som i år gick på Mandalay Bay och det var absolut inte amerikas största.
Idag lastar vi bilen och tar oss halvvägs till San Franscisco, får se hur långt vi hinner.
