Framgångar
Det blev poker till sist på lördagkväll, som vanligt gick det väl sådär för mig, har inte rätt tålamod, men vi spelar ju för att det är skoj och inte för att vinna pengar. Lovade tidigt på kvällen att köra så länge alla orkade men klockan 03.00 på natten var jag tvungen att köra ut de sista i kylan då det var friidrottstävlingar, fotbollsmatcher och annat på schemat under söndagen. Jag hade helt klart underskattat uthålligheten, men det var en väldigt kul kväll, ibland vore det skönt om man kunde ta sovmorgon.
Dagen efter var det upp tidigt, fram med spikskorna och sedan åka iväg till Hanviken IP då Siri skulle springa 60m och hoppa längdhopp i Hanviken-spelen.
Det blev tre uppvärmingar i de nya spikskorna innan det var dags för kvalet i 60m, starten blev uppskjuten gång på gång, men Siri är inte den som tappar humöret, hon har ärvt sin mors tålamod.
Till slut blev det kval och Siri lyckades ta sig till final med 5:e bästa tid, och till sist faktiskt förbättra sitt personliga rekord och springa på 9.72 för en fjärdeplats i finalen, tyvärr precis utanför pallen. En snabb nygrillad hamburgare och sen var det dags för längdhoppstävlingen. Stod inte rätt till vid första hoppet och missade en del av de andra tjejernas hopp, men Siri hoppade 3.69 i sitt första hopp vilket är nytt personligt rekord. 4 hopp senare av alla tjejerna hade jag bara sett en tjej som hoppat längre, men det är ju lätt att missa då de inte skötte resultattavlan som de skulle. Men det visade sig att jag inte missat nåt hopp, det blev Siris första "riktiga" medalj.
Efter prisutdelningen blev det full fart till Enskede IP för att hämta upp Signe som var trött på att titta på storebror Sanders fotbollsmatcher. Det blev två vinster för Sander, en av dem extra viktig då det var derby mot Gunners United
Snabbt hem om, packa router, Ipad och läxor och sen iväg till mormor och morfar på söndagmiddag. Väl där blev det installation av nytt trådlöst nätverk och en snabbkurs i hur man använder en Ipad.Kom hem strax efter 20.00, strax efter starten på de vanligaste söndagsturneringarna.
På SvS så hamnade jag som vanligt på Laura Angels bord (boring!!!), och som vanligt visade hon hur dåligt "bordskick" hon har. Inget nytt, har blivit van och bryr mig inte när hon gör bort sig. Men trenden att håna motståndare efter att man vunnit en hand har vunnit fler anhängare, vilket visserligen inte borgar för en trevlig stämning vid bordet, men å andra sidan visar att de inte riktigt är i balans. Oftast handlar det ju om småglin som fått hybris efter några små turneringsvinster som aldrig lärt sig hur man uppför sig. Sen är det ju enkelt att gömma sig bakom anonymiteten på nätet. Trist men gissar att det ger mig mer värde. Eftersom jag kom hem sent blev det ovanligt få turneringar, PAF Goldrush som jag satt ut lite mer än en halvtimme innan jag kom hem blev en kort historia i vanlig ordning. Förlorar lika många flips på PAF som jag vinner på SvS.
Gick bra i Topp100, blev till slut finalbord men där spelade jag dåligt och åkte någonstans i mitten. Jag hade istället fokus på Everest $50K garanti då jag sprang bra där. Men ingenting mot Sigurd Eskeland, norrmannen med ett WSOP-bracelet som haft nöjet att slå ut dybban ur en EMOP. På 10 händer hade han 2 AA och en KK, en QQ och en AK. Det kan man kalla rush. Själv åkte jag till sist på fjärde plats med AT mot A7. Jag fick tvåpar men min motståndare drog in kåken med A7. I efterhand nöjd, men inte just då direkt.
I Stockholm är det nu höst, ösregn på väg till dagis med Signe.
