27 Juni, 2011, Kreta
När man befinner sig hemifrån och något så hemskt händer som attackerna i Norge, så är det svårt att få fram
säker info om man inte har tillgång till nätet. Till slut fick jag en någorlunda stabil uppkoppling så att jag kunde försöka förstå vad som hänt. Tyvärr hänvisas man mest till Aftonbladets sensationsjournalistik. En tragedi som vi fortfarande inte riktigt vet hur vi ska förklara för barnen. Men man blir extra tacksam över att man har dem och känner med de föräldrar i Norge som förlorat sina barn, kan inte föreställa mig nåt värre.
Vi fortsatte vår semester med att hyra bil och åka över till södra delen av ön. Ingen lätt körning och ibland en hisnande upplevelse. Till slut kom vi iaf fram till Plakias, ett litet fiskeläge som jag och Liv besökte förra gången vi var här för drygt 13 år sen. Då tog vi oss fram med buss överallt, att åka bil var lite behagligare då man fick bestämma hur fort det skulle gå själv. Vissa Kretensiska förare verkar inte uppskatta livet lika mycket som vi dock.
Vår bild av Plakias var att det var en lugn snorklingsoas, men denna gång var det rejält nordlig vind och rejäla vågor. Liv vågade sig ut för att testa, men efter att dödsförktande kastat sig med en gigantisk våg för att överhuvudtaget kunna ta sig in igen så fick vi leta efter en annan badplats. Hittade en vik omgärdade av naturliga vågbrytare och det blev ett kort bad där och sedan en glass på lokala tavernan.
Vi fortsatte sedan vår färd längs sydkusten, där det visade sig vara ganska dåligt med storleken på vägarna. Vet
inte hur det skulle gått om vi fått möte på serpentinvägarna. Till slut kom vi fram till en nästan öde strand, fanns en husbil, ett tält och en taverna. Låg precis vid FrangoCastello som är ett venetsianskt slott. På tavernan tog vi ett mål mat, ungarna käkade gyros, men jag, som aldrig annars tar fisk, fick för mig att testa den grillade fisken som de hade som dagens specialité och lyckades dessutom få Liv md mig. Men jag fick inte en fisk, utan 6 stycken små firrar med tusen ben i. Smaken var god men det tog en evighet att få fram lite ätbart kött. Och benen var inte att leka med, ett satte sig som en nål i min gom, gjorde rejält ont. Efter ett tag gav jag upp och tog resterna av barnens mat istället, ställets billigaste rätt men otroligt gott. Ibland ska man helt enkelt inte experimentera.
Efter maten blev det ett nytt bad och en ganska mysig stund på den ganska öde stranden. 
Vi tog sedan på nytt serpentinvägarna norrut igen tillbaka till Rhetymnon och avslutade kvällen med äventyrsgolf som Signe hade önskat ända sen vi kom till Kreta och såg banorna bakom hotellet. Hon spelade iofs inte banorna i ordning, och kanske inte helt regelrätt, men hon hade riktigt kul och vi andra med. Vi hann till och med med att spela Hoops och Airhockey.
Planen hade först varit att åka till Heraklion och Knossos men vi insåg att värmen och våra mindre barns skrala kulturintresse inte direkt skulle göra trippen till resans höjdpunkt, dessutom hade jag och Liv varit där redan så
vi valde istället att besöka de stränder vi sett på vägen hem dagen innan.
Först kom vi till en strand endast besökt av greker, kristallklart vatten och viken låg precis nedan för ett bergsstup med en grotta där man kunde söka skugga. ungarna hade innan vi åkte varit avundsjuka på grannarnas ungar som skulle få testa fiskmassage, en massa små fiskar som gnager på fötterna. Ganska äckligt tyckte jag, men i denna vik fick de testa hur det var då småfisken hela tiden gav en små tjuvnyp, av Siri tog de till och med en ganska "stor" tugga.
Att bli långsamt uppätna av fiskar var inte vår grej, så in i bilen igen och nu letade vi efter lagom stora vågor. Efter ytterligare 20 minuter så hittade vi en del av den 15km långa stranden som verkade ok, med en taverna och några parasoll och solstolar. Dessutom fanns till Signes förtjusning en gunga. Vi var i Grekland när Siri var 1,5 år gammal och då tillbringade vi många timmar vid en gammal rostig lekplats i 38-gradig värme gungande Siri i en gnisslande gunga. Den här gången så blev det inte lika länge och nu har hon syskon som kan leka med henne när föräldrarna hellre sitter i skuggan på tavernan.
Käkade godaste måltiden hittills på denna taverna, baby pig, grym krisp på fläsksvålen.
När vi kom hem från utflykten så hade vi lovat en tur till stan så på vägen hem fick vi ta en omväg eftersom Signe somnat, och hon behövde alla krafter för att klara en kväll till i gamla stan. Slutade nästan med att vi irrade bort oss helt, men till sist kom vi fram till hotellet. Efter en kort återhämtning så gick vi till ett holländskt hak och tog en drink för att orka med att gå hela vägen till gamla stan.
Ungarna var på gott humör, men trötta, och efter att ha gått runt ett tag (deras idé, inte min och Livs) så hade vi fått tag i en fotbollsdräkt till Sander och en väska till Siri och deras lycka var gjord. Nu var även jag och Liv slut, så det var extra skönt att få komma in i sin svala lägenhet och slänga sig i sängen.
Idag blev det en lugn dag på stranden med bad, och lite pokerbok.
Den här semestern har dessutom ungarna fått lära sig Chicago, något som jag hoppas ska ge dem samma extrainkomst som det gav mig under högstadiet.
Just nu sitter jag i lobbyn på hotellet och försöker spela Topp100, något skral uppkoppling dock.
