Runner-ups
Tusentals spelare kom till Rio i år med samma, helt oförenliga mål. Att vinna VM i poker. Precis som att nästan alla är överens om att Phil Ivey är världens bäste men oense om vem som är näst bäst, är i stort sett varje pokerspelare överens om vilken turnering de helst vill vinna, men det finns en uppsjö av kandidater därefter.
Ivan Demidov, Paul Wasicka, David Williams, Sammy Farha och TJ Cloutier, Erik Seidel, Cowboy Wolford och Devey Tomko har något gemensamt. De är alla etablerade spelare som vet hur det är att nästan vinna WSOP main event. Att vara så nära man kan komma utan att nå ända fram. De har alla förlorat heads-upen. Cloutier två gånger dessutom. Ingen av dem vet dock hur det känns att vara världsmästare i poker.
Doyle Brunson, Johnny Chan och Johnny Moss vet alla tre hur det är att vinna, och att komma tvåa. Alla hade dock hunnit bli världsmästare minst en gång innan de föll heads-up.
Den ende spelare som nått en heads-up i main event och förlorat, och senare i karriären tagit hem titeln är Puggy Pearson. Det var dock på den tiden hela turneringen rymdes i vardagsrummet på en genomsnittlig svensk villa. Både 1971 och 1972 slutade han tvåa för att sedan vara last man standing 1973.
Förra årets runner-up John Racener är kvar i turneringen och har en riktigt bra stack, men det är inte bara variansen och det riktigt stora fältet som talar emot honom. Historien gör det uppenbarligen också.
Några chipcounts:
Jonatan Söderström, 100 000
Robert "Dödarn" Lux, 70 000
Oskar Silow, 64 000
Johan Storåkers, 57 000
Fredrik Linde, 23 000
Internationella:
Daniel "djk123" Kelly, 257 000
John Racener, 240 000
Justin Bonomo, 145 000
Galen Hall, 139 000
Ferddy Deeb, 138 000
Rupert Elder, 130 000
Peter Jetten, 117 000
Huck Seed, 75 000
Mickey "Mementmori" Petersen, 65 000
Joe Hachem, 52 000
Eric Mizrachi, 35 000
Ivan Demidov, Paul Wasicka, David Williams, Sammy Farha och TJ Cloutier, Erik Seidel, Cowboy Wolford och Devey Tomko har något gemensamt. De är alla etablerade spelare som vet hur det är att nästan vinna WSOP main event. Att vara så nära man kan komma utan att nå ända fram. De har alla förlorat heads-upen. Cloutier två gånger dessutom. Ingen av dem vet dock hur det känns att vara världsmästare i poker.
Doyle Brunson, Johnny Chan och Johnny Moss vet alla tre hur det är att vinna, och att komma tvåa. Alla hade dock hunnit bli världsmästare minst en gång innan de föll heads-up.
Den ende spelare som nått en heads-up i main event och förlorat, och senare i karriären tagit hem titeln är Puggy Pearson. Det var dock på den tiden hela turneringen rymdes i vardagsrummet på en genomsnittlig svensk villa. Både 1971 och 1972 slutade han tvåa för att sedan vara last man standing 1973.
Förra årets runner-up John Racener är kvar i turneringen och har en riktigt bra stack, men det är inte bara variansen och det riktigt stora fältet som talar emot honom. Historien gör det uppenbarligen också.
Några chipcounts:
Jonatan Söderström, 100 000
Robert "Dödarn" Lux, 70 000
Oskar Silow, 64 000
Johan Storåkers, 57 000
Fredrik Linde, 23 000
Internationella:
Daniel "djk123" Kelly, 257 000
John Racener, 240 000
Justin Bonomo, 145 000
Galen Hall, 139 000
Ferddy Deeb, 138 000
Rupert Elder, 130 000
Peter Jetten, 117 000
Huck Seed, 75 000
Mickey "Mementmori" Petersen, 65 000
Joe Hachem, 52 000
Eric Mizrachi, 35 000
