De tjugo titlarna - del 3
Titeln på denna är egentligen missvisande, då denna serie totalt behandlar 27 turneringstitlar. För fem år sedan skrev de första två delarna i denna serie, då med 20 svenska segrar. Sedan dess har sju tillkommit, och det är dessa vi tittar närmare på i denna text.
För ganska precis tjugo år sedan publicerade vi en tvådelad artikel med rubriken “De tjugo titlarna”, där vi tittade på vilka svenskar som bärgat riktigt stora, internationella titlar. Vi valde att fokusera på titeln snarare än cashen, och valde bort diverse highrollers och lokala men tunga event. Kvar blev main events på de tre stora tourerna European Poker Tour, World Poker Tour och World Series of Poker. Därtill lade vi till de fem stora fristående turneringar som haft nära på lika stor status som de ovan tre tourerna: Aussie Millions, Irish Open, Master Classics of Poker samt numera nedlagda Monte Carlo Millions och Partouche Poker Tour.
Fram till den sista mars 2012 hade vi då totalt tjugo titlar som plockats av svenskar i dessa turneringar. Två svenskar – Chris Björin och Christer Johansson - stod för två vardera av dessa. Övriga var plockade av olika spelare varje gång. Nu är det dags att titta närmare på vad som hänt på den här fronten under de fem år som följt sedan dess. Totalt har sju titlar lagts till, och vi kommer att gå igenom år för år.
2012
Svaret blev det första, men det såg länge mörkt ut på titelfronten
Slutet av den förra artikeln summerades med frågeställningen om vi skulle summera 2012 som ”ett stort svenskt turneringsår likt 2006, 2009 och 2011, eller blir det åter igen ett år av uteblivna segrar likt 2008?” Svaret blev det första, men det såg länge mörkt ut på titelfronten. I mitten av november 2012 tog dock Emil Olsson hem WPT Köpenhamn på ett finalbord som även innehöll vännerna Robin Ylitalo och Jimmy Jönsson. Olsson fick motsvarande $230 000 i prispengar i det 229 man stora fältet, och blev Sveriges femte WPT-vinnare genom tiderna. En månad senare utökade Ramzi Jelassi den svenska EPT-vinnarskaran till nio genom att vinna i Prag för drygt €800 000.
2013
Precis som året före rullade året på länge under 2013 utan svenska titlar, men sedan kom två mycket tunga prestationer inom loppet av någon vecka. Okände cashgamespelaren Henrik Johansson skeppade Sveriges första WSOP-armband på europeisk mark när han vann €1100 re-entry i Paris. Under samma period stod Robin Ylitalo som slutsegrare i EPT London, och blev den siste att skeppa en svensk titel på europatouren som nu ersatts av PokerStars Championship.
2014
Mönstret fortsatte med att vi nådde hösten utan någon svensk titel, men det är ingen överdrift att säga att det troligen aldrig funnits så stora förväntningar inom svensk poker som vid denna tidpunkt. Martin Jacobson var klar för finalbordet i WSOP Main Event. I början av november landade han Sveriges ojämförligt största turneringsseger och titel genom tiderna som världsmästare i poker. Martin blev den ende svenske titelvinnaren under året, men gjorde 2014 för alltid historiskt för blågul turneringspoker.
Med stor sannolikhet kommer vi aldrig mer att få se någon svensk toppa det Martin Jacobson gjorde då i liveturneringssammanhang. Hans bedrift blir inte mindre av att han redan innan varit närmast en stor titel flest gånger utan att få den. Före WSOP main hade han i EPT-, WPT- och WSOP-sammanhang varit heads-up tre gånger i main och kommit trea en gång.
2015
Det var egentligen aldrig riktigt nära någon stor svensk titel
När 2015 var över kunde vi summera året som det andra hittills sedan 2003 som vi blev helt utan svenska titlar. Även om vi fick se en del riktigt fina prestationer i turneringspokern var det egentligen aldrig riktigt nära någon stor titel.
2016
Turneringsåret 2016 ligger fortfarande i färskt minne. Inte bara för att vi kronologiskt rätt nyligen lämnat det, utan också för att vi för andra gången någonsin fick två svenska WSOP-vinnare under ett och samma år. Redan mycket meriterade Michael Tureniec och Peter Eichhardt åkte från Las Vegas inskrivna i pokerhistorien, och för Tureniecs del blev han den tredje svensk med två stora titlar. Med en EPT-vinst i bagaget sedan tidigare är han dessutom den förste blågule spelare att ha nått två av tre titlar för en Triple Crown. Vad som saknas nu är en WPT-seger.
Det kommande året
Att ta stora titlar kommer att bli svårare när europatouren nu är nedlagd. Samtidigt har vi fått en mäktig start på turneringsåret 2017 i och med Jonas Hagströms nyliga monsterseger i Mega millions. Som internationell titel lär den historiskt dock inte värderas på samma sätt som en seger på någon av de tre stora tourerna. Med 2016 års segrar i färskt minne och formen på de svenska onlinespelarna just nu är förväntningarna emellertid stora på sommaren World Series of Poker i Las Vegas. Om cirka åtta månader vet vi hur liveturneringsåret 2017 kommer att sammanfattas, även i fråga om stora titlar.
Via länkarna nedan kan du läsa de första två delarna i denna serie:
